Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tatjana är 1800-talets motsvarighet till Ester Nilsson

Joel Annmo, Martin Lissel, Jonas Degerfeldt och Johanna Rudström. Operakören. Foto: Sören Vilks.
Spoiler alert. Foto: Sören Vilks.
Cornelia Beskow som Tatjana. Foto: Sören Vilks.
Conelia Beskow. Foto: Sören Vilks.
Kungliga Operans kör; Karl-Magnus Fredriksson Foto: Sören Vilks.
Susann Végh; Johanna Rudström; Cornelia Beskow Foto: Sören Vilks
1 / 7

Tatjana försöker ha ett förhållande med en självupptagen kulturman.

Gunilla Brodrej ser "Eugen Onegin" och tänker på Olof Sten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

OPERA | RECENSION. Den här operan borde heta "Tatjana" och inte "Eugen Onegin". 

Tatjana är huvudpersonen i en versroman av Pusjkin (1823) som i sin tur blev odödlig när Pjotr Tjajkovskij skrev en opera som byggde på den (1879). För nästan 200 år sedan var Tatjana en litterär figur som var ungefär lika omdiskuterad i Ryssland som Ester Nilsson har blivit här. Ja, Tatjana påminner faktiskt om Lena Anderssons Ester. jag kan inte låta bli att tänka på Olof Sten och Hugo Rask när Karl-Magnus Fredriksson stegar in som Onegin, lätt grånad och med en stark aura av självtillräcklighet. Viljestark och viljelös på samma gång.

I Vasily Barkhatovs regi känns Onegin inte alls som den där Pusjkin-dandyn som har satt sitt storstadsliv på paus för att besöka töntarna på landsbygden, utan mer som en kulturman fullt sysselsatt med sig själv. Hans gestalt, i tweed och backslick, blir en perfekt projektionsyta för Tatjanas drömmar. Och i Fredrikssons attraktiva baryton hör vi vad hon fastnar för.

Ester Nilssons sms

Likt Ester läser Tatjana allt hon kommer åt, hon filosoferar och dagdrömmer, och är en intellektuell och analyserande person i motsats till sin nöjeslystna syster. Och i Tatjanas berömda brevskrivningsscen ryms många av de känslor som Ester Nilsson brottas med när hon formulerar sina legendariska sms. 

Sopranen Cornelia Beskow porträtterar Tatjana från rastlös tonåring till mogen kvinna. Hennes röst är innerlig och säker. Det är en stark Tatjana vi ser och en imponerande rolltolkning med star quality. 

Tenoren Joel Annmo gör ett fint porträtt av Lenskij, han har en vackert egaliserad röst med en varm timbre. Hans roll går helt i spinn av all kärlekspoesi som han förmår komma på. Han blir så till sig att han nästan glömmer föremålet för sin dyrkan, Johanna Rudströms Olga. Inte undra på att hon sticker i väg och åker pulka med Onegin när hon får chansen. Rudström är i sig en njutning att uppleva med sin rebelliska uppsyn och vitala mezzo.

 

LYSSNA PÅ PODCAST – Lunch med Montelius: Knytblusrörelsen och Konwitschny

 

Scenografin av Zinovy Margolin går i den sorts blyertsgrått som uppstår i väderbitna panelväggar. Dessa väggar kan enkelt hissas upp och ner, dela sig i fonden och blotta ett sluttande plan där kören dyker upp lika snabbt som de försvinner igen. 

Detta möjliggör en sorts filmklippning vilket passar den här operans episodiska dramaturgi. I sista akten brukar publiken bjudas på en överdådig balsal i furst Gremins palats, där Tatjana nu blivit fru. Men den här festen utspelas bakom ett VIP-staket på en järnvägsstation, där den rastlösa Onegin försöker smälta in medan han säger att hans "resande blev slentrian". När han nu försöker närma sig Tatjana, på denna sista hållplats, är det för sent. 

Operakören

Jag är svag för rysk romantik och Tjajkovskijs musik är bedövande vacker, man bara sveps med. Pröva själv. Det är inga konstigheter. Konceptet är fiffigt och fräscht, fritt från fånigheter, och långt ifrån den krystade regiteater som alltsomoftast drabbar operan. Operakören sjunger fantastiskt som vanligt och skapar fest, badstrand, pulkabacke, mobb och vipmingel i scenkostymer av Olga Shaishmelashvili. De sjunger som gudar och Hovkapellet har också en riktigt bra kväll under ledning av Evan Rogister. Känsliga träblåsinsatser avslöjar inte unset av premiärnerver. Balansen är perfekt, den här operan har den fördelen att sångarna aldrig blir överröstade av orkestern.

Efteråt hör jag någon klaga i foajén: "det sprakar inte om Onegin". Lev med det, tänker jag. Lev med att det största spraket kommer från Tatjana. 

 

Opera

Eugen Onegin

Av Pjotr Tjajkovskij (musik)

Pjotr Tjajkovskij & Konstantin Sjilovskij efter Pusjkins versroman Eugen Onegin

Regi Vasily Barkhatov

Scenografi Zinovy Margolin

Kostym och mask Olga Shaishmelashvili 

Ljus Alexander Sivaev

Speltid 2.45 t.

 

Gunilla Brodrej är kritiker på Expressens kultursida.

Läs fler texter här.

 

LÄS MER – Lars Sjöberg om Kungliga Operans förra "Eugen Onegin"

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!