Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

SVT:s "Juicebaren" är lysande samtids-tv

BAR SOM BERÖR. Under året har juicebaren som fenomen väckt debatter om manlighet, klass och arbetsvillkor. Nu har den blivit drama i SVT.
Juicebarskoj på Youtube.

Greta Thurfjell.

I morgon har den stjärnspäckade serien "Juicebaren" premiär i SVT.

Greta Thurfjell smakar av en vardaglig verklighetsflykt och upptäcker ett oväntat politiskt sting.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SVT:s ”Juicebaren” gör sig genom sitt namn onödigt lätt att avfärda. Det är nämligen inte alls en så fånig serie som den på förhand gett sken av.

Visst, det finns förstås många löjligt lågt hängande frukter att lystet plocka, för den som nu vill, och från alla möjliga grenar. Ta ”Boys”, SVT:s serie från förra hösten, om två ängsliga dj:s på det så sönder och samman utskällda Södermalm.

Serierna utspelar sig i exakt samma smala samhällsskikt – en av huvudpersonerna i ”Juicebaren” är till och med fritids-dj, även om hans day job är arkitekt. Eller ta kultursidesdiskussionen om juicebarernas inbyggda douchighet, och ja, Juiceverket-grundaren och skådespelaren Andreas Wilson gör ett par sekunders repliklöst gästspel i ett avsnitt. SVT:s egna prematura jämförelser med ”Seinfeld” har inte heller gjort mycket för att ge ”Juicebaren” den öppna tittning som programmet förtjänar.

 

LÄS MER: Juicebaren är en klassfälla för unga hipstermän

Söderfeminiserad kille

Det är synd. För när serien är som bäst är den strålande i sin alldagliga, djupt sanna porträttering av, om inte hela, så åtminstone en skärva av verkligheten. Upplevelsen lyfter över de stundtals ganska överflödiga samtidsklichéerna.

Sindra är 17 år och jobbar på en vitspacklad juicebar med dryckesmenyn (”Gröna linjen”, ”Helt koko”, ”Hubba bubba subba”) på griffeltavla. Hennes bästis Max och hans på-och-av-kille Alex, gravida Fanni och hennes svårt söderfeminiserade kille Niklas som bor i huset, och arkitekten/dj:n David gör inte mycket annat än att hänga kring disken, skvallra och röka cigg utanför med den romska tiggaren Deniza (”min väninna”, som Sindra förtjust beskriver henne) som sällskap.

 

LÄS MER: "Jag är så trött på pappafeministerna"

Allt går till Gardell

Dialogen gnistrar. Max (Christopher Garplind) beskriver hur han och hans kille måste vara artiga ”för att distrahera folk från att tänka på att vi har analsex”. Sindra (Malin Persson, vars ansikte genom hela serien utstrålar en underbar, misstrogen, kraftigt ögonbrynsbaserad omvärldsskräck) berättar i förtroende för den 17 år äldre David (Joel Spira) hur ”min psykolog säger att jag är känslomässigt omogen”. Ett tillfälligt ligg refereras okommenterat till som ”Ostmackan” och får aldrig ett riktigt namn, han bara heter så, såsom tillfälliga ligg i alla tider fått heta sina mest utmärkande drag.

Av de många korta gästspel som förekommer – tarotläsande popdrottningarna Rebecca & Fiona, surmulna artisten Jonathan Johansson, författaren Tone Schunnesson i en outfit som gör henne förvillande lik en hemlös – gör kanske Lo Kauppi som sig själv det bästa, nästan enbart genom den förtvivlade repliken: ”Det är omöjligt för en kvinna i den här branschen att få en medalj eftersom allting går till Gardell!”

 

LÄS MER: En varg söker sin pod – lyssna på podcasten

Inget händer egentligen

Den jag tittar med konstaterar panikslaget att han måste lämna rummet för att han får så mycket ångest, jag kan förstå det, jag kan tänka mig att banaliteten blir somliga övermäktig. Det är för likt livet, för det händer egentligen ingenting. Inget har några konsekvenser i ”Juicebarens” hyperrealistiska värld.

Man gör slut och blir ihop igen och skämmer ut sig och märker ord och röker cigg i all evighet. Men jag sörjer när serien tar slut och min egen banala verklighet tar vid.

I en förlösande scen mot slutet av serien får juicebaren besök av två (förlåt, män med SD-utseende) män med SD-utseende. Den totala filterbubbla som har varat i nio avsnitt spricker när de börjar tafsa på Sindra, ifrågasätta den elvaåriga praktikantens ursprung, muttra om kunderna som ”bögar” och ”horor” – tills Sindra får nog och svingar en juicemixer i ansiktet på den ena.

Symboliken är lika tung som den spenatfläckiga glasbehållaren. Juiceaktivismen kan verka fånig, navelskådande. Men den funkar, på sätt och vis, den med.

 

Greta Thurfjell

kulturen@expressen.se

 

Caroline Ringskog Ferrada-Noli är medarbetare i Expressen Kultur. "Juicebaren" recenseras därför av Greta Thurfjell, skribent i DN Kultur.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!