Så här i hänryckningens tid kan man svalka sig i en lysande essä av Susan Sontag.
Efter sju månaders arbete i Stockholm 1969 sammanfattade Sontag sina intryck i texten "Brev från Sverige", något av det mest svinaktiga jag läst om den svenska nationalkaraktären.
Tidskriften Kritiker har översatt artikeln i sitt aprilnummer och bifogat ett aktuellt svar av författaren Torbjörn Elensky.
Även om vissa iakttagelser har passerat bästföredatum är det lätt att känna igen sig i Sontags grundläggande kritik av svensken som känslomässigt invalid.
Hon ser våra hämningar ta fysisk gestalt: "liten rörlighet i huvudet; stela axlar; låst bäcken; oviga; för rak hållning". För att "förhindra psykologisk insyn" landar varje konversion i en kvantifiering: "hur många soltimmar det var den här månaden, eller när någon gick och lade sig kvällen innan, eller hur mycket någon betalar i hyra för lägenheten". Ibland dristar sig svensken också till en bekännelse: "Jag går och kissar."
Tur att Susan Sontag, för tidigt bortgången i cancer 2004, inte kan studera våra dagars löpsedlar: prudentliga inkomsttabeller, ständiga väderleksrapporter och plötsligt intima tips om hur man kommer tillrätta med sådant som ballongmage och inkontinens hade alltför väl spelat henne i händerna.