Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Svinaktigt, Sontag

Susan Sontag.Foto: Wyatt Counts

Björn af Kleen bekräftar Susan Sontags svinaktigheter om Sverige.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Så här i hänryckningens tid kan man svalka sig i en lysande essä av Susan Sontag.

  Efter sju månaders arbete i Stockholm 1969 sammanfattade Sontag sina intryck i texten "Brev från Sverige", något av det mest svinaktiga jag läst om den svenska nationalkaraktären.

 

Tidskriften Kritiker har översatt artikeln i sitt aprilnummer och bifogat ett aktuellt svar av författaren Torbjörn Elensky.

Även om vissa iakttagelser har passerat bästföredatum är det lätt att känna igen sig i Sontags grundläggande kritik av svensken som känslomässigt invalid.

 

Hon ser våra hämningar ta fysisk gestalt: "liten rörlighet i huvudet; stela axlar; låst bäcken; oviga; för rak hållning". För att "förhindra psykologisk insyn" landar varje konversion i en kvantifiering: "hur många soltimmar det var den här månaden, eller när någon gick och lade sig kvällen innan, eller hur mycket någon betalar i hyra för lägenheten". Ibland dristar sig svensken också till en bekännelse: "Jag går och kissar."

Tur att Susan Sontag, för tidigt bortgången i cancer 2004, inte kan studera våra dagars löpsedlar: prudentliga inkomsttabeller, ständiga väderleksrapporter och plötsligt intima tips om hur man kommer tillrätta med sådant som ballongmage och inkontinens hade alltför väl spelat henne i händerna.