Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sverige måste stå upp för Turkiets feminister

POPULÄRA. Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdag lyckades ta HDP över tioprocentsspärren i det turkiska parlamentet och omtalades som Turkiets viktigaste oppositionsparti. Foto: Lefteris Pitarakis / AP TT NYHETSBYRÅN
Kvinnor demonstrerar till förmån för HDP:s fängslade Figen Yuksekdag. Foto: Bulent Kilic / AFP
Tar gärna kvinnor i hand. Foto: Lefteris Pitarakis / AP

Svenska feminister är mer upptagna av slöjans symbolik än att ta strid för Turkiets fängslade politiker som kämpar för jämställdhet, skriver Nalin Pekgul.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Oppsitionspartiet HDP

HDP, folkens demokratiska parti, är ett prokurdiskt vänsterorienterat parti som bildades 2012. Det har även många anhängare från andra minoriteter i Turkiet, samt feminister och HBTQ-grupper då kvinnors och homosexuellas rättigheter har varit stora frågor för HDP. I valet 2015 fick partiet 13,2% av rösterna och tog sig över parlamentets tioprocentsspärr. HDP var då det parti som fick flest röster bland turkiska medborgare bosatta i Sverige. I november fängslades Demirtaş, tillsammans med den andra partiledaren Figen Yüksekdağ och andra HDP-aktiva, anklagade för PKK-kopplingar och terrorpropaganda. Utrikesminister Margot Wallström gjorde då ett kritiskt uttalande om att gripandena var "extremt oroande". I februari dömdes Selahattin Demirtaş till fem månaders fängelse och Figen Yüksekdag dömdes till tio månader, samt fråntogs sitt parlamentariska uppdrag.

Några dagar efter förra sommarens så kallade militärkupp i Turkiet träffar jag två turkar på t-banan på väg till jobbet. Vi har hälsat artigt tidigare men aldrig pratat.

Men oron för våra släktingar i Turkiet får oss att sätta oss bredvid varandra och börja prata. Vi är överens om att Recep Tayyip Erdogan kommer att dra Turkiet i fördärvet. Plötsligt säger kvinnan att de har röstat på det kurdiska partiet HDP trots att de är turkar. Skälet var att de tyckte så mycket om partiets ledare Selahattin Demirtaş.

Recep Tayyip Erdogan

De utgick ifrån att jag visste allt om honom och själv hade röstat på honom. Eftersom jag inte har turkiskt medborgarskap kunde jag inte rösta i det turkiska valet. Jag får skämmas en aning över att jag bara hade hört Demirtaş namn, men inte visste så mycket om honom.

Mannen på tunnelbanan hade en mycket positiv uppfattning. Han tyckte att Turkiet aldrig tidigare hade haft en så klok, tolerant och ärlig politiker som Demirtas och att sådana politiker knappt finns i Mellanöstern. Frun lade till att Demirtas också kämpar för kvinnors rättigheter. Dessutom tyckte hon inte om ledare som Erdogan som piskar upp hatstämningar mellan kurder och turkar.

Selahattin Demirtaş och Figen Yuksekdag

Selahattin Demirtaş och hans partiledarkollega Figen Yuksekdag, tillsammans med flera andra HDP-aktiva, fängslades i november förra året. I samband med det släcktes sociala medier ned av myndigheterna eftersom Erdogan och hans regim förstod att det inte skulle passera obemärkt att så populära partiledare och parlamentsledamöter greps. Genom mina släktingar i Turkiet förstod jag att Demirtas är omtyckt bland både kurder och turkar.

Jag minns från min barndom i Turkiet hur vi som förtryckta kurder lärde oss att hata turkarna. Jag har inga minnen av att vuxna talade om fred och försoning som en möjlig väg. Men Demirtaş vision är att bygga upp ett demokratiskt land där minoriteter ska känna sig trygga.

Och då pratar han inte bara om kurder utan även om assyrier/syrianer, armenier och hbtq-personer. Han påminner mig om Nelson Mandela, som trots allt han hade utsatts för, utnyttjade sin makt till att tala om försoning mellan svarta och vita i Sydafrika.

Lagar frukost åt fru och döttrar

Demirtaş är fortfarande fängslad, men hans tal finns på Youtube. Jag imponeras av hur han ständigt utnyttjar sin ställning till att prata om jämställdhet. I ett av klippen kan man se hur en tv-kanal följer de olika partiernas ledare under en dag i valkampanjen. De filmar när han lagar frukost åt sin fru och sina två döttrar.

I förbifarten får vi höra att han säger till sin dotter att hon aldrig ska laga mat när hon blir stor utan hon ska låta sin man göra det. Han beklagar sig över att kampanjen kräver så mycket tid av honom att han inte kan ta sitt ansvar för hemmet. Nu får hans fru som jobbar som lärare ta det största ansvaret.

Det hör verkligen inte till vanligheterna att en man i Mellanöstern så tydligt utnyttjar sin makt för att påverka värderingarna i riktning mot jämställdhet. Samt i sitt praktiska liv visar att mannen och kvinnan kan dela på arbetsuppgifterna i hemmet. Det här måste ha retat upp kurdiska och turkiska män, men stärker samtidigt kvinnors självförtroende.

Det krävs män med makt

Hittills är det alltför vanligt att jämställdhet i den turkiska politiken bara stannar vid vackra ord. Det här är vanligt inte bara i Turkiet utan i stora delar av Mellanöstern och främre orienten. Jag minns en resa till Pakistan tillsammans med Ann Linde 2005, som då var internationell sekreterare för det socialdemokratiska partiet. Linde frågade senatens gruppledare, Rabani, hur de arbetade för att bekämpa hedersmord.

Han svarade med automatik att de hade en kvinnogrupp och bad gruppens ledare komma fram för att berätta om deras arbete. Det retade upp mig. Jag som har bakgrund i Mellanöstern vet att det enda som kan påverka är att män med makt tar ställning mot hedersmord.

Jag sade till Rabani att om du ställer dig i tv och fördömer hedersmord och talar om kvinnors rätt till frihet har det tusen gånger större värde än om en kvinna säger samma sak.

När jag hör Selahattin Demirtaş tala om jämställdhet och kvinnors rätt till frihet är det därför en dröm som går i uppfyllelse.

Glad över slöjbilderna från Iran

De senaste veckorna har jag med förvåning följt protesterna mot att samma Ann Linde tog på sig en sjal när hon besökte Iran. Jag förstår inte reaktionerna. För min del blev jag glad över att se bilden på hur iranska herrar tvingas förhandla med en hel rad svenska damer. Jag läste också hur iranierna skämdes över att det egna landets delegation bara bestod av män. Det om något är positivt för kvinnokampen i Iran.

Nalin Pekgul. Foto: Alexander Donka

Jag är också både förvånad och bekymrad över att svenska feminister inte tydligt stöder personer som kämpar för kvinnors rättigheter i Turkiet. Svenska partier som kallar sig feministiska har tvärtom lyft fram personer som Mehmet Kaplan, Yasri Khan och Omar Mustafa som står på en liknande ideologisk grund som Erdogan.

Det är också märkligt att vår feministiska utrikesminister Margot Wallström inte tydligare har protesterat efter fängslandet av Turkiets kanske viktigaste feminist, Selahattin Demirtaş.

Om regeringen menar allvar med sin feministiska utrikespolitik skulle utrikesministern i morgon, på kvinnodagen, kunna ta regeringsplanet och åka till Turkiet för att besöka honom i fängelset.

Det är att visa världen vad vi menar med feministisk utrikespolitik.

 

Nalin Pekgul

kulturen@expressen.se

 

Nalin Pekgul är sjuksköterska och före detta riksdagsledamot (S). 2014 skrev hon boken "Jag är ju svensk" tillsammans med Cheko Pekgul.

  

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!