Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Svenska värderingar hos våra klassiker

Sven X:et Erikssons teckning av Selma Lagerlöfs "Nils Holgerssons resa".
Gunnar Ekelöf.
Foto: Lutfi Özkök
Carl Jonas Love Almqvist.
Foto: / OKÄND

Peter Cornell gräver i litteraturens syn på "det svenska" med hjälp av Åke Daun, C L J Almqvist och Gunnar Ekelöf.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Svenska värderingar, svensk identitet? Begreppen befinner sig i en minerad högerpopulistisk terräng och man har därför lite skamset skyggat för att bruka dem. Etnologen Åke Dauns studie ”Svensk mentalitet” från 1989 hade i dagens debattklimat sannolikt mött en viss skepsis även om den i sin kritiska metodik är högst medveten om falluckorna (och ursprungligen skrevs på uppdrag av Diskriminingsutredningen).

Daun skriver att ”svenskheten i verkligheten flyter i tid och rum och mellan olika sociala miljöer”. Han beskriver en föreställningsvärld: ”det svenskarna har gemensamt är t.ex. något annat än det engelsmännen eller fransmännen har gemensamt.” Vi rör oss i en flytande sfär där det verkliga och imaginära blandas.

Åke Daun.
Foto: Pulkkinen Sauli

Läs även: "Feminismen, sången, sexet – ja det går an!" av Hanna Höglund


I litteratur och konst odlas sådana föreställningar som poetiska fantasier. De liknar ett slags gemensamma barndomsminnen som, verkliga eller inte, bygger en identitet. Urkällan till dessa poetiska fantasterier är C J L Almqvists ”Svenska fattigdomens betydelse” från 1838 som blandar geniala iakttagelser med högst bisarra hugskott. I Sverige är allt fattigt: bondfolket, naturen och språket – men i just detta ryms en poetisk och barnslig rikedom. Sinnebilden för det svenska hittar Almqvist i törnrosen, ”gestalten av fattigdom, vilt behag och kyskhet. Den bär på sig uttrycket av hela vår nordiska natur, samlat i en fantom.”


Läs mer: Johan Svedjedal om Almqvists författarliv


Almqvist skulle bli en ledstjärna för en generation svenska målare, som Hilding Linnqvist, X:et och Eric Hallström; de försökte alla i sin naivistiska konst destillera fram essensen i den svenska fattigdomens raffinerade poesi. Det var också Gunnar Ekelöfs utopi:


En gång, i de korta, milda

de fattiga stundernas vilda Sverige

där var mitt land! Det var överallt!


Imperfektum – de sanna paradisen är de förlorade paradisen. Det finns ett ansenligt mått av förmodern nostalgi bland Almqvists efterföljare; det genuint svenska tillhör det förflutna, ett föremål för poetiska drömmerier och lustfylld verklighetsflykt.


Läs även: "Gunnar Ekelöf – bättre än sprit!" av Nina Lekander


I ”Promenader” hänger sig Ekelöf åt dagdrömmar om olika lockande och romantiska boningar från de fattiga stunderna vilda Sverige: Almqvists jaktslott, Richard Furumos hemman, ett 1700-talshus dolt i hallonsnår, eller en samekåta. Fantasierna bildar otvivelaktigt skärvor av ett kulturarv och en identitet som kräver vissa kulturella koder för att förstås, svårbegripliga utanför Sverige men också för många infödda svenskar som aldrig fått del av vår litteraturhistoria.

Redan Ekelöf klagar på skolan – och därmed svenska värderingar: ”ett slags nationalpatologi, den osäkres arroganta förhävelse gentemot det förflutna som är en del av honom själv. På många sätt är svensken den mest konsekvente fadermördaren i Europa.” Han ryser: ”Sv. Inskränkthetens Betydelse”…


Läs även: "Bakom Ekelöf", Jesper Högström om Ekelöfs magi.


Här ligger en paradox som spräcker de enkla slagorden: de som djupast har förstått och gestaltat det specifika i svensk natur har ofta vantrivts i detta land och valt att tillbringa långa perioder i exil, som August Strindberg, Gunnar Ekelöf, Lars Gustafsson eller Ingmar Bergman. Som i Ekelöfs rader;


Jag är en främling i detta land

Men detta land är ingen främling i mig

Jag är inte hemma i detta land

Men detta land beter sig som hemma i mig!


Det är en ambivalens och ett dilemma där dagens immigranter förmodligen har lättare att känna igen sig än politikerna i Almedalen.


Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.