Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Mitt kors" visar hur splittrad kyrkan är

<p>Ärkebiskop Antje Jackelén.</p>Foto: Lisa Mattisson Exp
<p>Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg.</p>Foto: Linda Mickelsson /Ikon
Prästen Annika Borg.Foto: Privat
Prästen och chefredaktören Helle Klein.Foto: Anders Ylander / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

Hur kan frågan om korset vara så infekterad att hela Svenska kyrkan sätts i gungning?

Björn Barr söker svaren i en häxkittel av makt, religion och krass partipolitik.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Mitt kors-debatten

I slutet av juli startades Facebookgruppen "Mitt kors" av prästerna Johanna Andersson, Annika Borg och Helena Edlund. Gruppens medlemmar, som ett par veckor samlade över 5 000 stycken, uppmanas att lägga upp bilder på sig själva där de bär kors.

Flera mäktiga personer inom Svenska kyrkan uttryckte skepsis mot kampanjen, bland annat med hänvisning till initiativtagarnas påstådda syn på islam. Kommunikationschefen Gunnar Sjöberg varnade för att kampanjen kunde vara "uppviglande". Detta fick teologen Ann Heberlein att kritisera kyrkoledningen för att inte längre vilja "leda ett kristet samfund" (8/8).

Gunnar Sjöberg har till det yttre inte mycket gemensamt med sin antika förlaga. Kort hår, en skugga av skäggstubb och markerade nasolabialveck. Dessutom är han av fel kön.

Ändå ligger jämförelsen med mytens Pandora inte långt bort. Med sitt Facebookinlägg om det nystartade initiativet "Mitt kors" gläntade han på locket till en kittel som har stått på elden i flera år:

"Alltså, jag vet inte. Det här med att kristna plötsligt ska börja bära kors som tecken för och emot något. Det är väl inget nytt egentligen, men uppmaningen känns uppviglande och okristlig i de motsättningar som redan råder."

Svenska kyrkans kommunikationschef befann sig plötsligt i en skitstorm av bibliska proportioner. I dag, nästan en månad senare, låter han orden vila länge på tungan innan han säger något:

– Det här handlade varken om mig eller om "Mitt kors". Det handlar om något mycket större, om hela Europa och den ökade polariseringen som vi ser.

Han har fått över 100 mejl och meddelanden efter inlägget. Några av dem innehöll så grova formuleringar att han såg sig tvungen att kontakta Svenska kyrkans externa säkerhetspartner.

Vad är det som pågår egentligen?

Hur kan frågan om korset vara så infekterad att ärkebiskop Antje Jackelén måste åka ner till SVT Opinions studio i Göteborg och debattera med Marcus Birro? Att författaren Göran Rosenberg på dessa sidor ser sig nödgad att varna för hur korset kan användas för att ställa grupper mot varandra (Expressen 14/8)?

 

LÄS MER: Göran Rosenberg: "Vems kors bär du?"

Svenska kyrkans konflikt

En rimlig startpunkt på den här berättelsen hade kunnat vara mordet på fader Jacques Hamel, den franska prästen som fick halsen avskuren av två IS-sympatisörer i slutet av juli. Det var åtminstone i kölvattnet till den händelsen som de tre prästerna Annika Borg, Johanna Andersson och Helena Edlund startade den Facebookgrupp som nu samlar över 9 000 personer.

Men här finns också något äldre, mer svårgreppbart.

Det handlar - enkelt uttryckt - om vilken sorts kyrka kyrkan ska vara.

Flera personer som Expressen har varit i kontakt med pekar ut den så kallade imam-debatten som en utlösande faktor. Det var åtminstone då som skiljelinjerna blev tydliga för en bredare publik.

I mars 2011 kom nyheten om att Sofia församling skulle anställa imamen Othman Al-Tawalbeh för ett nio månader långt mångfaldsprojekt på Fryshuset. Den dåvarande kyrkoherden Hans Ulfvebrand motiverade beslutet med att det är "Svenska kyrkans plikt att motverka fördomar mot religioner" (SVT 3/3 2011).

Några dagar senare publicerade SvD en debattartikel med rubriken "En kyrka i fritt fall" (SvD 13/3 2011). Som artikelförfattare stod Johanna Andersson och Annika Borg - samma personer som står som initiativtagare till "Mitt kors" tillsammans med Helena Edlund (trion driver också bloggen Kristen opinion ihop).

I texten skriver de bland annat om hur beslutet att anställa en företrädare för en annan religion och låta honom förkunna sin tro, utgör en principiell och "stor förändring i Svenska kyrkans lära".

 

LÄS MER: "Mitt kors" förtjänar en ordentlig ursäkt

"Ensidig kontakt med islamister"

På andra sidan skranket stod den kristna tankesmedjan Seglora smedja: "Helt rätt. /…/ Ett beslut i Nathan Söderbloms öppna dialogiska anda", skrev prästen och chefredaktören Helle Klein i ett inlägg på sajten samma månad.

Församlingen tvingades till slut att backa. Othman Al-Tawalbeh anställdes i stället direkt av Fryshuset.

– Det är klart att man kan samarbeta men det finns ju någon sorts gräns. Det här ställde saker på sin spets. Folk började undra om det är så att det finns personer inom Svenska kyrkan som vill att kyrkan ska bli en allmänreligiös organisation, säger Annika Borg i dag.

Liknande konflikter har blossat upp flera gånger sedan dess. I arbetet med den interreligiösa mötesplatsen Guds hus i Fisksätra och när ärkebiskop Antje Jackelén tog "Gud är större" som sitt valspråk (från Johannesbrevet, men kan också läsas som en svensk översättning av arabiskans "Allahu akbar"). Kritiken låter i stort sett alltid likadan: i sina försök att föra en religionsdialog med muslimska företrädare och organisationer, tappar Svenska kyrkan bort sig själv.

– Det är inte islam i sig, utan det är den ensidiga kontakten med islamister som oroar mig. Det skulle jag vilja ha ett svar på. Vad är grejen med det? Varför väljer kyrkoledningen i huvudsak en gren av islam att föra dialog med, fortsätter Annika Borg.

 

LÄS MER: Svenska kyrkans öppna portar

Kyrkans målsättning

Föreställningen om att kyrkans väsen urholkas är nästan lika gammal som kristendomen själv. För några år sedan var det frågan om samkönade äktenskap som splittrade, innan dess huruvida kvinnor skulle få prästvigas.

Skillnaden nu är att kyrkan - med dess centralt uttalade målsättning om att arbeta för öppenhet och religionsdialog - slår an flera strängar samtidigt. Dels en teologisk: Hur mycket Jesus kan och ska det få finnas i kyrkan? Är han den enda vägen till frälsning, eller vandrar muslimer och judar också mot samma Gud?

Men frågan går också att applicera på en annan berättelse: den om hur västvärlden befinner sig på randen till ett kulturkrig, ett spår som även Göran Rosenberg är inne på i sina artiklar. Då blir det hela genast mer komplicerat. En kyrka som förespråkar religionsdialog kan i det hänseendet tas som en inteckning för att konspirationen om en pågående smygislamisering av Sverige stämmer. Inomkyrkliga diskussioner kokas ner till en oigenkännlig sörja och marknadsförs som "bevis".

I den miljön förvandlas korset lätt till ett vapen.

 

LÄS MER: Ärkebiskop Antje Jackelén saknar makt

Makt och politik

Inget av det här sker heller i ett vakuum. Även om valdeltagandet lämnar en del att önska (12,8 procent 2013), är Svenska kyrkan en demokratiskt styrd organisation. Dessutom en väldig sådan. Trots stora avhopp samlar kyrkan fortfarande 6,2 miljoner medlemmar och förfogar över 48,9 miljarder kronor i tillgångar enligt den senaste årsredovisningen.

Att lyckas flytta en sådan koloss ett stycke åt höger eller vänster är en oerhörd fördel när man vill bilda opinion.

Annika Borg betecknar sig som borgerlig, Helle Klein är socialdemokrat. Den tredje grundaren av "Mitt kors", prästen Helena Edlund, valdes in som ersättare för Sverigedemokraterna i den sociala resursnämnden i Malmö 2012 och har medverkat som reporter i ett inslag på SD-tv. I dag vill hon inte kommentera det, utan hänvisar till sin blogg.

Det är mot denna stormiga fond man måste försöka förstå hur frågan om ett enkelt kors kan bli så infekterad.

2017 är det 500 år sedan Martin Luther författade sina 95 teser som inledde reformationen. Dessutom stundar nya kyrkoval.

Det är ingen vild chansning att frågan om kristen identitet och religiös tolerans kommer stå högst upp på dagordningen då.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.