REPLIK | AKADEMIKRISEN. Jag måste ha glömt att undervisa Malte Persson ordentligt i upplysningstiden när han var min student på Köpenhamns universitet för 20 år sedan. För det är helt enkelt inte sant att upplysningen primärt handlade om kollektiva och sociala trygghetsåtgärder, som han tycks tro. Tvärtom handlade den främst om att få upp individens mänskliga friheter och rättigheter på programmet. Något som också tydligt framgår av de centrala programförklaringarna från perioden, nämligen den amerikanska självständighetsförklaringen och den franska förklaringen av människans och medborgarens rättigheter, som formulerades under den borgerliga revolutionen i slutet av 1700-talet.
LÄS MER - MALTE PERSSON: Horace Engdahls fanclub trampar på upplysningen
LÄS MER - MARIANNE STIDSEN: Om Horace offras kommer rädslan och barbariet segra
Sociala rättigheterna
De sociala rättigheterna är en aspekt som först på allvar etablerades under 1900-talet, framförallt i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948. Detta nya fokus på sociala mänskliga rättigheter var viktigt och nödvändigt att få med. Dock har det uppenbarligen blivit så idag – inte minst i Sverige – att det sociala och kollektivistiska fokuset fullkomligt har överskuggat upplysningstidens ursprungliga fokus på individens rättigheter. Därför är det i full överensstämmelse med den historiska sanningen, när både jag och Lena Andersson härleder Horace Engdahls och majoritetens förståelse av Akademiens kamp för att upprätthålla rättssäkerheten så att ingen kan dömas utan en formell, opartisk rättegång, tillbaka till upplysningen.
Men Malte Persson är ytterst välkommen att än en gång bevista en av mina kurser i Köpenhamn, så jag kan ta igen det jag uppenbarligen försummade i min undervisning den gång han satt i min föreläsningssal.
Av Marianne Stidsen
Marianne Stidsen är lektor vid institutionen för nordiska studier och språkvetenskap, Köpenhamns universitet, samt medlem av Det Danske Akademi.
Översättning Jens Liljestrand.