På engelska finns ordet. Bowdlerization heter det. Ty Thomas Bowdler, läkare, filantrop och idealist (1754-1825) var en man på den dåtida ädla vänstersida som uppe i överbyggnaden kämpade med moralens verktyg mot slaveri, lotteri och ogudlighet. Känd för att samman med sin syster ha gett ut The Family Shakespeare som kunde läsas högt inför de oskuldsfullaste flickor och rensat Edward Gibbons "Det romerska rikets nedgång och fall" från oanständighet och religionskritik. Vid sin död arbetade han med penna och sax med att befria Bibelns Moseböcker från alla ord olämpliga för barn. Ett föredöme alltså för den nutida mot allt kränkande kämpande svenska ädelvänstern.
Nej, skämtar gör jag inte. På engelska har man det ord vilket gör det lättare att känna igen fenomenet och kunna reagera förnuftigt även som liten intellektuell minoritet. Men vi i Sverige har inget ord; bara den traditionella förlamande praktiken.
Vad jag syftar på? Inte bara kampen mot utställningstiteln "Negerkungens återkomst", hbtq-certifiering på bibliotek, ideologisk tvätt av klassiska barnböcker och annat nutida typiskt svenskt beteeende utan på själva det svenska eländet. Vi verkar i ett fasterland behärskat av den offentliga lögnen, för att tala med Strindberg.
Värre än i USA
På McCartyismens tid flydde Brecht, Chaplin, Thomas Mann och andra från ett Förenta staterna där de upplevde sin frihet hotad. Samtidigt publicerades där på olika håll, ofta på små förlag och från små universitet, de texter som kom att bli grundläggande för både krigsmotstånd och ett nytt intellektuelt vänsteruppsving i vår världsdel.
Det var i Sverige - inte i Förenta staterna – som de feltänkande intellektuella utestängdes akademiskt och deras verk oskadliggjordes. Det var här Gunnar Ahlströms akademiska karriär avslutades efter "Det moderna genombrottet i Nordens litteratur" 1947. Hade han då emigrerat till Förenta staterna, arbetat under McCarthyismen med bas i något av de mindre universiteten, då hade verket fått den internationella intellektuella betydelse det är värt. När Gunnar Adler-Karlssons avhandling "Western Economic Warfare 1947-1967" skulle publiceras oroades regering och statsledning, ty den visade att Sverige tvärtemot sin officiella politik varit med om att bilda den ekonomiska krigsorganisationen COCOM mot Sovjetunionen. Men Tage Erlander sade till de oroliga:
– Jag litar på den svenska pressen.
Ja, den respekterade verkligen svensk omertà och inte ett ord nådde offentligheten. De akademiska gjorde sedan sitt och Adler-Karlsson gavs så lågt betyg att han emigrerade.
Min far brunstämplades
Det vore otänkbart att en allmänt tvärtänkande intellektuell som Noam Chomsky skulle kunnat bli, och förbli, vid en svensk akademisk institution. Tag min far Gunnar Myrdal till exempel. (Vi hade enorma personliga konflikter men jag har aldrig förnekat hans intellektuella arbete – se min femsidiga nekrolog i Expressen vid hans död.) Här får han åka i spalterna som något slags rasist. Det vore otänkbart i Förenta staterna. Men så har hans "An American dilemma" försiktigtvis heller aldrig publicerats i Sverige. Den är – som Norstedts menade - för tjock och kräver något så osvenskt som intellektuellt arbete och eftertanke vid läsningen.
Strindberg är tyvärr inte mer än en halvkändis utanför våra gränser. Vår populärlitteratur har dock fått världsspridning och varit av betydelse. Av egen och lång tradition kan Sverige också leda när det gäller teknik. I viss mån i naturvetenskap. Men i övrigt, humaniora och samhällsvetenskaper, är vi på goda – bowdleriserade – grunder knappt synliga. Det var akademisk marxistisk världskongress i Peking i höstas. Mycket stor och omfattande. Forskare från Tyskland och Förenta staterna och även sådana från den yttersta vänstern som ekonomen Samir Amin. Man hade seminarier om Engels och om avvikare som till exempel Gramsci och Karl Korsch. Ingen svensk var inbjuden. På internationell akademisk nivå hade ingen hört talas om någon sådan.
Ja, trots kastväsende, nu hindutva och blodigt förtryck, finns ingen jämförelse mellan den intellektuella öppenheten och friheten i Kolkata och bowdleriseringen i det renliga och vackra Stockholm vid Mälaren. För att alltså inte tala om intellektuell frihet i den starkaste imperialistiska makten Förenta staterna i jämförelse med vad den är hos oss. Så är First amendment också faktiskt ännu starkare än vår egen Tryckfrihetsförordning.
Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.