Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Svensk maskulinitet har nått vägs ände

Hans Gunnarsson Foto: SARA MAC KEY / ALBERT BONNIERS
Hanna Nordenhök Foto: ANNA-KARIN NILSSON
”Nattsida” Foto: BONNIER / PRESSBILD ALBERT BONNIERS

I labyrintisk roman skildrar Hans Gunnarsson en instängd manlig värld där kvinnorna är aningen lik eller gränslösa borderliners.

Hanna Nordenhök läser en hybrid mellan skräck och komedi och häpnar över att författaren inte går vilse i gränderna. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | ROMAN. I Hans Gunnarssons nya roman är existensen ett myller av förebud och tecken, ett nät av obesvarade gåtor som den alltmer paranoide huvudpersonen Per Boman försöker få att hänga ihop innan han i några hallucinatoriska slutkapitel slutligen ger efter, dukar under för, förintas av, det mardrömslikt oförklarliga i sitt eget liv. 

I ett underligt tomt och labyrintiskt bostadsrättshus i Vasastan håller Per på att röja upp i sin döde halvbror Ronnys lägenhet. En gotisk stämning råder i huset, med hasande gamla damer i hissen och en känsla av att någon rör sig i lägenheten medan Per är ute på sina mer och mer besatta efterforskningar i broderns liv, kring vilket mystiken hela tiden tätnar. 

Dessa efterforskningar kommer att leda till egendomliga och ofta osannolika ting: en självmordsklinik i Schweiz, en porrfilmsinspelning i golfmiljö, namn och karaktärer som flyter ihop och byter plats, fågelburar ur vars botten eurosedlar faller som manna från himlen, människor som den ena efter den andra dör i hjärtinfarkt eller kvävda av kuddar – liksom en spökresort i Guadeloupe, påfallande lik den charterturistiska tropikmiljön i Gunnarssons roman ”All inclusive” från 2015. 

Också här är författaren C G på plats, medan ”Buffalo Soldier” återigen dånar över strandremsan ur hotellens högtalare. 

Var är brudarna?

Det är en bedövande manlig värld som skildras i ”Nattsida” genom den smått konturlöse Per. Han träffar och interagerar nästan enbart med män genom hela romanen – de få kvinnor som dyker upp är antingen lik, sexuellt gränslösa borderlines, avpersonifierade romska tiggare eller försvunna gamla flickvänner. 

Den uppsjö av författare och filmskapare romanen genom den kulturkonsumerande Per apostroferar är också nästan undantagslöst män. Här finns en instängdhet och ensamhet som är lika komisk som förkrossande, en svensk maskulinitet vid vägs ände där alla dörrar tycks oresonligt stängda. Å ena sidan. 

 

 

Å den andra liknar ”Nattsida” ett självrefererande metalitterärt system, dock med tentakler utfällda mot Gunnarssons tidigare böcker – liksom mot den författare som skrivit dem, och som på olika sätt hela tiden lånar drag åt romankaraktärerna och dras in i handlingen. 

Gunnarssons stil är en fantastiskt elaborerad hybrid mellan skräckroman, noir, gotik, komedi och förvillande poetik. Det är en litterär lek som genom sin förföriskt tekniska briljans riskerar att tömma berättelsen på mening, men faktiskt och häpnadsväckande nog inte gör det. 

Den i sitt paranoida öde instängde Per Boman är i all sin undflyendehet en oavbrutet fängslande gestalt. En drabbande pappfigur, fångad i sitt eget livs nedåtgående spiral.   

 

ROMAN

Hans Gunnarsson

Nattsida

Albert Bonniers, 416 s. 

 

Hanna Nordenhök är författare och kritiker på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan gästas Kultur-Expressen av Isobel Hadley-Kamptz och Katarina Bjärvall. Kommer Adhd vara borta om 50 år?