Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
S O Karlsson

Jag önskar att jag hade haft fel om bränderna

Himmel över San Francisco.Foto: MANJULA VARGHESE / SAN FRANCISCO
Eftersläckning i Norberg, Västmanland, efter branden 2014.Foto: LEMBERG JONAS / LEMBERG JONAS EXPRESSEN
Foto: OLLE SPORRONG

Sven Olov Karlsson om megabränderna som driver på den globala uppvärmningen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Bilderna av det dystopiskt orange San Francisco är ikoniska. En sådan Blade Runner-dager upplevde jag redan år 2014, i Västmanland, på grund av en enorm skogsbrand. I nyheterna om den elden saknade jag de större sammanhangen. Så jag sökte. Fann att internationell forskning och expertis visade att skogsbränderna var ett växande problem. Särskilt efter millennieskiftet hade tendensen blivit allt tydligare.

Megabränder, starka som nukleära härdsmältor, kapabla att skapa egna, obegripliga och destruktiva väderfenomen, som kan inta horisonten fortare än man hinner säga evakuering, totalt omöjliga för människorna att släcka eller ens begränsa. Sådana odjur skulle bli allt vanligare.

Det är fruktansvärt overkligt att vara en av dem som förutsade detta.

Ökningens starkaste enskilda orsak är att den globala uppvärmningen skapar extremtorka och extrema vindar. Men det slutar inte där. Brändernas luftföroreningar fungerar precis som fossila utsläpp. De driver på den globala uppvärmningen. Så samspelar lokal och global miljöförstöring, blir självgående och fortsätter utan mänsklig hand, ett naturlagarnas ekorrhjul.

Jag skrev en bok om det. Rädd för att överdriva fastän jag noga kontrollerat att uppgifterna stämde. Jag höll föredrag om det, talade i spalterna, på skogsägarstämmor, till och med på regeringskansliet. Rabblade mina siffror som en papegoja. Att varna för framtida bränder blev som ett jobb. Samtidigt hoppades jag förstås att skräckscenarierna aldrig skulle slå in. Att tiden skulle utvisa att jag varit alarmistisk och ute och cyklat. Att ämnet skulle förbli mitt.

Idag är ämnet allas. Vad som nyss var science fiction är den nya realismen, från inre Amazonas till den tättbefolkade västvärlden. Hettan och torkan gör alla sorters skogar till krutdurkar.

Nyss Hälsingland, Kanada, Grekland, Australien. Idag Kalifornien, Washington och Oregon. Det är fruktansvärt overkligt att vara en av dem som förutsade detta. Tänk om jag ändå hade haft fel.

 

Sven Olov Karlsson är författare och kritiker på Expressens kulturredaktion. Han har skrivit boken ”Brandvakten” (Natur & Kultur, 2017). 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=72195&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter därute oavsett kön.