Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sveket och smutsen haglar över sidorna

Rachel Cusk. Foto: SIEMON SCAMMELL / ALBERT BONNIERS
Foto: BONNIER PRESSBILD
Amanda Svensson. Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

Kanadensiska författaren Rachel Cusk slog igenom med utlämnande självbiografier, men hennes ärende är större än så.

Amanda Svensson läser sista delen i en trilogi om klyftornas Europa. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | ROMAN. Innan Rachel Cusk gjorde global succé med den förtjusande trilogi samtalsromaner som inleddes med ”Konturer” och ”Transit” – och nu avslutas med ”Kudos” – var hon skandalomsusad i Storbritannien. Orsaken var en annan romantrilogi, uttalat självbiografisk, där hon skrev utlämnande om moderskapet och sin såriga skilsmässa. 

När ”Konturer” kom ut var hon redan utnämnd till en del av ett slags ”autofiktivt avantgarde”, och bemötandet blev därefter – otaliga paralleller har dragits mellan huvudpersonen Faye och Cusk själv, trots att ”Konturer”-trilogin helt uppenbart är en välregisserad fiktion. 

När Cusk nu går i mål med ”Kudos” undrar jag om denna autofiktiva läsning inte är en lite väl enkel tolkning av vad hon egentligen gjort med dessa böcker – de handlar trots allt mycket mer om ett ”vi” än om ett ”jag”.

Den lyssnande författaren

Ytligt sett händer inte mycket i de tre romanerna – vi följer Faye, en medelmåttigt framgångsrik brittisk författare som nyss brutit upp från sin man, under några korta episoder. I ”Konturer” reser hon till Aten för att undervisa en kurs i kreativt skrivande, i ”Transit” försöker hon renovera sin nyköpta London-lägenhet.

Ändå ryms det mer dramatik i dessa korta böcker än i många tegelstensromaner, och läsningen blir aldrig långtråkig. Tjusningen med Cusks trilogi är det polyfona anslaget – Faye besitter nämligen en märklig förmåga att få människor att öppna sig, framför allt främlingar. 

På flyg och konferensmiddagar, hos frisören och utanför skolgrindarna räcker det med att Faye harklar sig så börjar de intimaste berättelser om sorger, svek, absurda händelser och smutsiga handlingar att hagla. Det har skrivits mycket om Faye som lyssnerska, och Cusk som något slags dokumentär förmedlare av verkliga människors verkliga röster – och samtidigt, paradoxalt nog, har mycket handlat om vad dessa människors utsagor skulle säga om Faye, snarare än vad de säger om dem som faktiskt yttrar dem.

Oöverstigliga skillnader

Och det ligger förstås något i denna paradox – Cusk är intresserad både av individen och kollektivet, men framför allt tycks hon intressera sig för samspelet dem emellan. Vad säger våra individuella berättelser om vår gemensamma upplevelse av världen? Vilka är de såriga punkterna i allas våra liv, och hur korresponderar dessa med de samhällen vi lever i? 

Jag inbillar mig att Cusks hela romanprojekt bygger på ett tankeexperiment: Vad skulle vi människor av i dag säga till varandra om vi talade ohämmat? Får man tro den kavalkad av personer vars röster hon gestaltar skulle vi framför allt prata om sprickor, slitningar, oöverbryggliga skillnader. Om dikotomier, sanna och falska, som vi inte vet hur vi ska bli fria från – man/kvinna, barn/vuxen, fattig/rik, framgångsrik/misslyckad, stark/svag. Stanna eller gå.

Oförglömliga anekdoter

I ”Kudos” blir dessa sprickor i den mänskliga gemenskapen tydligare än någonsin. Precis som ”Konturer” utspelar sig ”Kudos” på den europeiska kontinenten, där Faye besöker två olika litteraturfestivaler – den ena strax före brexitomröstningen, den andra strax efter. Så kröns de många privata skilsmässor som skildrades i ”Konturer” av en storskalig europeisk skilsmässa. 

Och på samma sätt lyfter Cusk i denna avslutande del upp flera av de frågor hon tassat kring i de tidigare – den kvinnliga konstnärsrollen, föräldraskapets gissel, de ökande ekonomiska klyftorna i Storbritannien och Europa – från den intimaste sfären till en mer uppenbart politiserad miljö. 

Hon gör det dock med samma goda humör, eleganta prosa och oförglömliga anekdoter som i tidigare delar, och avslutar därmed sitt diskret storslagna romanbygge på bästa tänkbara vis. 

ROMAN

RACHEL CUSK

Kudos

Övers. Rebecca Alsberg

Albert Bonniers , 192 s. 

Amanda Svensson är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är Ett system så magnifikt att det bländar.I tv-spelaren i topp visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Det gästas av författaren Patrik Lundberg – som nyligen skrev den uppmärksammade essän ”Vem dödade min mor?” – och Expressens litteraturredaktör Anna Hellgren. Programmet finns också som podcast.