Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Stängda barer kan inte stoppa singlarnas sexsug

Senaste nytt om coronautvecklingen i Expressen TV – vi sänder direkt mellan 07 och 23 varje vardag och mellan 11 och 20 på helger.
Maria Maunsbach.Foto: Casia Bromberg/Brombergs
Uteservering på Medborgarplatsen i Stockholm, 26 mars 2020.Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Nu vaknar singlarna för att fylla upp uteserveringar och slänga sig i varandras famnar.

Maria Maunsbach om att coronan inte rår på längtan att känna en annan människas hud mot sin.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Veckan efter att Danmark stängde sina gränser fylldes Malmös barer av gäster från andra sidan sundet. Ingen fick komma in i Danmark, men danskarna kunde fortfarande trotsa sin karantän och använda Öresundstågen för att ta sig till Skåne. Min vän, som jobbar på krogen, berättade att det var fler danskar på stället där han jobbar än vad det var svenskar – och stämningen var lysten. Han frågade om jag ville komma förbi och jag tackade nej, trots att förslaget lockade mig. Ensamheten var redan plågsam för mig, men jag höll emot.

Vanligtvis är det malmöiterna som åker till Köpenhamn för att uppleva det frihetsrus som ges av att kunna röka inne, och ute, samt att få ta med sig ett plastglas med bajer in i en konsertlokal med biosittning – men den senaste månaden har rollerna varit ombytta. Långt innan danska Sundhedsstyrelsen meddelade att singlar självklart får ha sex, ”det är hälsosamt”, och lika långt innan Folkhälsomyndigheten vagt svarade – på frågan om huruvida singlar kan ligga runt – att ett av råden är att undvika folksamlingar och onödiga resor, hade driften fört mängder av människor över sundet. Det är, förstås, föga förvånande.

De offentliga platserna är fyllda med hopp och säkerhet, utan dem blir lusten farlig att utforska

För vad är det att vara singel, om inte att överleva genom outforskade möjligheter? Till skillnad från tvåsamheten, vars kraft ligger i att nuet är beständigt, utvinner singeln energi genom det som skulle kunna hända. I singelskapet finns därför en logik: ju mer folk rör på sig, desto fler nya människor du omger dig av, desto större chans att något – det outforskade – händer. Vintern stjäl dessa möjligheter, vårens intåg öppnar upp för dem. Likt avmagrade björnar vaknar singlarna ur sitt vinteride någon gång i slutet av mars – och hungern är stor. För den som varit vaken hela vintern, legat hud mot hud, inkapslad i stor trygghet, är det kanske makabert att människor tycks kasta sig ut, fylla upp uteserveringar och strupar, slänga sig i varandras famnar, trots Folkhälsomyndighetens råd. Men vad ska man annars göra, om man de facto måste äta? Innanför ensamhushållets fyra väggar dyker inga nya möjligheter upp. 

Och innanför ensamhushållets fyra väggar avråds du dessutom från att träffa främlingar. Den som varit singel länge vet att, nej, förmodligen träffar du inte någon medan du dricker öl – men du träffar den du hittat annorstädes, antagligen på internet, på en bar för att dricka öl. De offentliga platserna är fyllda med hopp och säkerhet, utan dem blir lusten farlig att utforska. Att kräva total avhållsamhet från dessa platser är att kräva celibat för den som inte har en etablerad partner.

Man kan inte göra annat än att inse att hos vissa är köttet svagt, och längtan stark.

Självfallet skulle alla bara kunna göra just det – stanna hemma – och uthärda sagda ensamhet. Det dör man inte av, och sex är ingen rättighet. Framför allt vore att hålla sig undan det mest solidariska. Men för den som aldrig känner en annan människas hud mot sin är solen, ölen, blickarna och möjligheterna det som får en att förstå att man faktiskt finns. Sexualiteten, det fysiska, är en genväg till själens lugn, till den så fragila insikten om att man faktiskt existerar, att man är en människa av kött och blod. 

Är den fysiska närheten inte ett alternativ lever man i stället på drömmen, på det framkallade ruset, på euforin en främlings ögon lovar och av hudens D-vitamin. Att varenda singel skulle vara så stark att den kan avstå det, även om det är det enda rätta, vore att begära det omöjliga. Man kan inte göra annat än att inse att hos vissa är köttet svagt, och längtan stark. Kanske måste det till och med få vara så. 

Vi är några veckor längre in i pandemin än när min vän erbjöd mig att komma till hans jobb för att umgås med sugna danskar, och jag tvingas erkänna att jag känner viss ånger. I Malmö glittrar Öresundsbron i horisonten, men jag får inte åka över – och vem vet om danskarna tänker fortsätta komma? Magkänslan säger mig att jag borde trotsat rådet om social distansering och rusat till baren där min vän jobbar, innan lysten stämning återigen var en självklarhet i Danmark. Då hade jag kanske stått ut med ensamheten längre.

 

Maria Maunsbach är författare. Hennes senaste roman är ”Hit men inte längre”. Maunsbach har även bland annat varit programledare för ”Ligga med P3” och driver ett Instagramkonto där hon skriver anekdoter om karaktären ”Den unge Strindberg”.

 

 

Alla pedagoger på förskolan var fascister

”After utan work” är Expressen Kulturs spontana program från coronakarantänen.

I det här avsnittet samtalar Daniel Sjölin med dramatikern och författaren Martina Montelius på videolänk, om skådespelare som äter upp vinglas, munnens koppling till anus och om hemska minnen från förskolan.

Förra veckan möttes Daniel Sjölin och författaren Aase Berg. Se det avsnittet nedan.