Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Stockholm Early Music Festival: Tyska kyrkan

Philip Jaroussky
Hanna Höglund glömmer allt annat när hon hör countertenoren Philippe Jaroussky på Stockholm Early Music Festival.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

STOCKHOLM EARLY MUSIC FESTIVAL | Tyska kyrkan, Stockholm, 9/6 | Philippe Jaroussky, Ensemble Artaserse

Det finns de som hatar countertenorer. Jag kan inte förstå dem.
Ta till exempel Philippe Jaroussky, den franske countertenor som invigde Stockholm Early Music Festival i går.
32-årige Jarousskys sångkonst består av lika delar ”hur-sjutton-gör-killen-han-låter-ju-som-en-sopran” och inkännande musikalitet.
Om denne Europas kanske bästa countertenor idag, säger en del att han kommit femton år för sent – att han har missat countertenor-hypen som blommade som mest kring kastratfilmen Farinelli på 90-talet, och som Andreas Scholl hann pricka in.
Men jag kan inte bry mig nämnvärt om det när jag hör Jarousskys Carestini-skiva, där han går in i barockens finkänsligaste kastratsångares repertoar och kommer ut på andra sidan som en naturkraft.

Live i Tyska kyrkan med sitt och Ensemble Artaserses Purcell-program låter rösten mindre Malena Ernman-metallisk och mer som ädelträ, och så ser han ung ut – som en pojke med en änglalik röst som har hängt med även fast han har blivit vuxen.
På scen är han en magnet.
Jag noterar att hans sjungna engelska har charmig, fransk brytning, att han får en pytteliten tupp i halsen en gång före paus, och att han sparar de högsta tonerna till tre låtar in
i programmet. Klokt.
Till och med Thrice Happy Lovers-arian från skådespelet The Fairy Queen låter fantastiskt, den som kan bli urtöntig i fel händer.
Vad ska en stackars kritiker säga mer än att Jaroussky har de sötaste blockflöjtsduetter som backar upp honom och en ornamentkonst som inte är av denna världen? Kan årets Stockholm Early Music hålla den här hela nivån hela vägen blir det en superfestival.