Stig Vigs sista dag

Per "Stig Vig" Odeltorp (1948-2012).
Foto: Björn Lundberg / Scanpix /

Nina Lekander minns Stig Vig.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Stickan är död och 80-talet rullar in: Gud (som han ju också hette ibland), vad kul vi hade. Vad skön han var,          Per Odeltorp         . Han kunde sjunga och skoja och spela bas på en gång, han slog alltid vad och bjöd oss fattiglappar på fri bira hemma på Tjärhovsgatan när han hade vunnit på tipset. Han, ja hela Dag Vag under sina glansdagar, spelade jämt. Förutom på instrumenten lirades fotboll, boule och alfapet – vilket ordkonstnären Stickan så klart var mästare på.

 Liksom rytm – som vi har dansat till "Tjockhult", "Dimma" och alla andra baktaktande låtar. Minnena väller fram i tidsskadat skick… men visst var det väl så att jag fick körsjunga på en av alla "avskedsföreställningar", den på Errols i Göteborg, eller är det bara hittepå ur dimman? Dock vet jag och är stolt över att jag finns i "Vraket och hoppet". "Flickan i kjolen", det är jag, som "slår vad om ett ja". Versen börjar "Ser du korsen i rader / Det gick visst inte så bra". Tänk bort kyrkogård och kristendom, jag slår vad om att de är kryss på en himmelsk tipstalong.