Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Stig Larsson: Mucka inte med gudarna

Stig Larsson och MIchel Houellebecq.
Michel Houellebecq.
Foto: Miguel Medina
Stig Larsson.
Foto: Olle Sporrong

I Michel Houllebecqs roman "Underkastelse" står främlingsfientliga krafter mot en tilltagande islamisering.

Stig Larsson läser en kritik av västerlandets intelligentia.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I Michel Houllebecqs nya roman "Underkastelse" får jag veta att Kassandra, enligt den grekiska mytologin, var en mycket vacker flicka som guden Apollon förälskar sig i. Han försöker göra en deal med henne. Hon ska få förmågan att se in i framtiden, mot att han - ja, han har ju tänkt sig att ha sex med henne.

Det är bara en gissning från min sida. Men det är mycket möjligt att Kassandra inte alls förstod att Apollon var en gud. När man läser "Illiaden" och "Odysséen" händer det lite då och då att människor stöter på gudar utan att riktigt förstå det - eller förstår det när det redan är för sent. Om jag har fattat saken rätt kan en grekisk gud själv bestämma sig för hur han eller hon ska se ut. Ofta ser de ut som vem som helst av oss. Kanske lite snyggare.

För om Kassandra hade förstått vem Apollon var, skulle hon nog ha varit mer försiktig. Det vet man ju hur grekiska gudar brukar reagera när de har med människor att göra. Det är inte så smart att mucka med dem.

Kassandra går med på att få kännedom om framtiden - men sedan vill hon, häpnadsväckande nog, inte ligga med Apollon. Han blir rasande och spottar henne i munnen. Vilket får till följd att ingen någonsin kommer att tro på vad hon säger. Hon varnar sina landsmän i Troja för akajernas krigslist, den trojanska hästen. Men, som sagt, ingen tror henne.

"Kassandra hade rätt"

Houllebecq skriver: "Under flera år, kanske rentav flera decennier, hade Le Monde liksom i största allmänhet samtliga moderata vänstertidningar, det vill säga i praktiken samtliga tidningar, regelbundet pekat ut de 'Kassandror' som förutsåg ett inbördeskrig mellan de muslimska invandrarna och Västeuropas inhemska befolkning."

Han gör alltså en poäng av journalisternas undermåliga bildning. Den stackars Kassandra hade ju rätt.

Men uppriktigt sagt: inte heller jag, som i alla fall tycker att jag är ganska bildad, hade riktigt klart för mig hur myten om Kassandra såg ut.

I min värld, jag är svensk, född 1955, är förmågan att säkert kunna förutsäga framtiden lika orimlig som troll, så om någon skulle betecknas som en "Kassandra", skulle jag se det som ett skällsord.

Inte visste då jag att de kommunistiska staterna i Östeuropa skulle falla som korthus. Jag konstaterade faktum, när det väl var ett faktum.

Ett franskt presidentval i framtiden. Plötsligt har en uppstickare dykt upp på scenen, Muslimska broderskapet, som enligt opinionsmätningarna ligger jämsides med socialisterna inför den första valomgången, båda har runt 22 procent. Nationella fronten är det överlägset största partiet med cirka 34 procent. Men högern och vänstern har även tidigare samarbetat; de vill ju inte lämna EU. Så vad ska nu hända?

Socialisterna vill samarbeta

Observera: Muslimska broderskapet (La fraternité musulmanes) är en konstruktion av Houllebecq, det är inte alls liktydigt med Muslimska brödraskapet, som senast vann ett demokratiskt val i Egypten - innan militär tog över. Muslimska brödraskapet (Les frères musulmanes) uppfattar jag som ett de fattigas parti som inte bara vänder sig mot västerländsk dekadens, lika viktigt för dem är att bekämpa korruption och skriande inkomstskillnader. Muslimska broderskapet är något helt annat. Finansierade av Saudiarabien (eller Qatar?) koncentrerar de sig på familje- och utbildningsfrågor.

Det kommer inte som någon större överraskning att socialisterna vill samarbeta, nöjda med att ha erbjudits stats- och inrikesministerposten. En dag vaknar alltså fransmännen i ett land som det säkert tar tid att vänja sig vid. Alla manliga lärare måste, om de vill behålla sina arbeten, konvertera till islam. Liksom de kvinnliga - som överhuvudtaget inte är tänkta att arbeta i samhället, deras plats är i hemmet - erbjuds de mycket generösa avgångsvederlag.

Framstår inte som sannolikt

I mina ögon framstår det här inte som sannolikt. Men det ligger i sakens natur. Alla framtidsskildringar äger ett visst mått av overklighet. Och för att återvända till inledningen: jag är inte Kassandra. Vad vet jag?

Man kan se på hur flertalet människor agerade efter Hitlers maktövertagande. Eller när kommunismen väl var ett faktum i Östeuropa. Några protesterar förstås, andra flyr. Men de flesta vill behålla sin lön, sin standard.

Jag tycker inte att Houellebecqs "Underkastelse" är antipatisk mot muslimer. Snarare är han hånfull mot den västerländska intelligentian. För vad är det vi tror på? Vad är vi beredda att dö för?

Han skriver: "För människor som levt och frodats i ett givet socialt system är det förmodligen omöjligt att sätta sig in i perspektivet hos dem som ser fram emot systemets undergång utan någon särskild fasa, eftersom de aldrig kunnat förvänta sig något av det."


Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.