Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Statens censurråd

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det började med att Dilsa Demirbag Sten inte gillar tidskriften Mana. Hon sitter i Kulturrådets referensgrupp för stöd till kulturtidskrifter och Mana stod på dagordningen. Stöd eller inte stöd? Efter att ha läst några årgångar sade hon nej, inga mer pengar till Mana eftersom den är kvinnoförnedrande, vilar på rasistisk värdegrund och driver en Israelkritik som slår över i antisemitism.
Det blev stor diskussion. De andra i gruppen gick mot henne och drog en annan slutsats: Manas kvalitet är svajig, det markerar vi med marginellt sänkt bidrag för 2008, men politiska överväganden ska vi inte syssla med i den här gruppen.
Dilsa Demirbag Sten reserverade sig och gruppens ordförande Arne Ruth skrev en lång protokollsbilaga där han granskade och avvisade hennes kritik. Det här hände i början av november. Inget konstigt. Ledamöter drar olika slutsatser om ett stöd. Jag vet, jag har också suttit i en sådan grupp, för fonogramstöd för många år sedan.

Man kan ha
synpunkter på Demirbag Stens politisering av gruppens arbete. Hennes oförmåga att skilja på rollen som debattör (då man tar ansvar för egna ståndpunkter) och som publicist (då man tar hänsyn till hela offentligheten). I kulturrådet är det naturligtvis det senare som ska gälla. Och man kan tycka, som Arne Ruth, att hennes kritik av Mana har poänger men inte håller.
Det är när ärendet några dagar senare (9/11) hamnar i Kulturrådets styrelse som det blir obehagligt. Normalt går styrelsen på referensgruppernas sakkunniga rekommendationer. Inget snack. Pang med klubban. Men nu hände nåt. På mötet gavs bara information, men fyra ledamöter gick i gång på Demirbag Stens summariska reservation och gjorde en unik protokollförd invändning mot referensgruppens förslag om pengar till Mana: en anklagelseakt mot Mana präglad av statens allra kallaste maktambitioner. Tidskriften är antidemokratisk, antisemitisk, intolerant och representerar ”en förvrängd tolkning av verkligheten”, skriver de. Läs orden en gång till: ”en förvrängd tolkning av verkligheten”. Det är Stalin.

Den 9 januari tillträdde en ny styrelse. De tog slutgiltigt beslut om alla stöd. Men bordlade Mana, oroade av anklagelsen. Nästa vecka är det dags för nytt möte. Då avgörs om staten ändrat policy och infört hårda krav på politisk korrekthet för kulturstöd. Det är inget skitbeslut, utan en övergång till politiskt villkorade kulturstöd.
Vid mötet med referensgruppen sade Viktoria Jäderling, i polemik mot Demirbag Sten, att om en tidskrift förefaller rasistisk får man göra en bedömning om den är olaglig och dra in pengarna. Annars ska åsikterna diskuteras och kritiseras i offentligheten men staten ska inte ha en åsikt.