Den 14 maj 2013 publicerade Expressen en helsidesbild på en man som viftar med en kökskniv.
Han står på sin balkong i Husby. Det påstås att han håller i en machete.
Några timmar senare har piketpolisen stormat lägenheten och skjutit ihjäl honom. Med stor säkerhet var deras brutalitet omotiverad. Den dödade mannen hette Lenine Relvas-Martins. Han var 69 år.
Mitt i Tensta konsthall har nu den tyska konstnären Natascha Sadr Haghighian delvis rekonstruerat hans balkong. Jag känner igen plåträcket från bilden i Expressen.
Polisen försökte dölja dödsskjutningen och ljög för journalisterna. Sent på natten bars kroppen ut i hemlighet. Men även mörkläggningen fångades på bild. På liksäcken hade någon, kanske hans sambo som också fanns i lägenheten, lagt en röd filt med ett stort vitt hjärta.
Själva filten, röd som en upprorsfana, är den iakttagelseskarpa utgångspunkten i Sadr Haghighians installation. På balkongen ligger den nu utspänd som en bår vid livets slut, eller som en vagga för ett nyfött barn. Det är ett enkelt berörande minnesmonument som skulle kunna stå på egen hand var som helst i Husby.
LÄS MER: Djursholmsborna måste integreras med resten av Sverige
Bränder blir till hård kyla
Dödsskjutningen utlöste de kravaller som sedan spred sig över hela Storstockholm. Sadr Haghighian läste om dem på sociala medier och blev intresserad. De följde ett internationellt mönster där hårdhänt polis får fattiga stadsdelar att ta eld. Husby påminde om Los Angeles 1992, Paris 2005 och London 2011. Hon kallar installationen, som är ett slags journalistisk undersökning, ”Fuel to the fire” – Bensin på elden. Den har vassa kanter. Bränderna omvandlas till hård kyla.
Först möter man en rad plåtiga terrassvärmare, sådana som finns på städernas uteserveringar. De påminner om människor, hinner jag tänka innan jag ser hur de längre in i rummet slagits sönder, som av batongslag och hästhovar.
LÄS MER: Avgrundsdjup spricka i Sverige
Tickande techno
På röda filtar har vita upploppsbilder tryckts. Över golvet slingrar sig sammankopplade härvor av öronsnäckor; de urbana kravallernas kommunikationsleder. Jag anar tickandet från hård techno.
Sadr Haghighian har gjort en egen tabloidtidning som har en viktig roll i utställningen. Den talar tillbaka, ger svar på tal, till den ursprungliga artikeln om ”Machetemannen”. Cirkeln sluts men öppnas också, fast nu i en annan riktning.
I tabloiden noterar kulturgeografen Irene Molina att staten tidigare mötte oroligheter med mjuk makt, som fritidsgårdar och fältassistenter. Nu väljer den i stället militariserad polis, inte de lokala promenerande, utan särskilda insatsstyrkor. Det avspeglar en mer allmän omläggning av utvecklingsspiralerna, från welfare till warfare.
Inne i dem avslutades Lenines liv.
Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.