Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Starkt driv i Olivia Bergdahls debut

Olivia Bergdahl. Foto: Helene Ringberg

Annina Rabe läser "Efter Ekot", poeten Olivia Bergdahls debutroman.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

OLIVIA BERGDAHL

Efter Ekot

Ordfront, 208 s.

Fanny, huvudpersonen i Olivia Bergdahls debutroman "Efter Ekot", vet nästan allt. Hon vet hur många flugarter det finns i världen. Hon vet hur stora löneskillnaderna mellan kvinnor och män är i åldersgruppen 20-29 år, och när det första fallet av svininfluensa upptäcktes. Fanny suger i sig nyheter, fakta och statistik som en högeffektiv dammsugare. Hon rabblar ständigt dessa fakta för sig själv och för andra som ett lugnande mantra, något att hålla sig fast vid i en värld som gungar.

För världen gungar för Fanny.

När vi först träffar henne har hon flytt till en älskad (och möjligen något idealiserad, tänker den ogina litteraturkritikern) mormor. I episodiska återblickar får vi veta vad som har lett fram till det akuta nuläget.

Tillbaka till oktober 2009: när Fanny träffar Sam och blir dödligt kär. De inleder ett intensivt förhållande. I början är allt frid och fröjd och rusig kärlekslycka, men ganska snart börjar Sam visa andra sidor av sig själv: kontrollerande, maktutövande, till sist våldsamma.

 

Olivia Bergdahl är sedan tidigare verksam inom poetry slam, och även som prosaist är hon rak och kommunicerande.

Hon berättar sin historia med ett starkt driv utan att ge avkall på nyanserna. Fannys långsamma nedbrytning i det destruktiva förhållandet skildras i små steg. På samma sätt har Olivia Bergdahl ett maner att väva in en del avgörande utvecklingar i texten på ett lågmält sätt som riskerar att gå den ouppmärksamma läsaren förbi. De återkommande referaten av statistik och nyhetsfakta blir allt tydligare en tidsbarometer: parallellt med Fannys privata kaos refereras händelser i Sverige och resten av världen.

 

Det finns också fina generationsöverskridande partier i dialogen mellan Fanny och hennes mormor. Däremot grubblar jag fortfarande över varför Olivia Bergdahl låter relationen mellan Fanny och Sam sluta som den gör. Det är en obegripligt lättköpt lösning.

Men det hindrar inte att det här är en läsvärd debutroman. Inte minst för att den vågar ge uttryck för all den sårbarhet som präglar åren mellan 20 och 25. Jag slår igen boken med en innerlig önskan att Fanny inte faller för flera skitstövlar och att hon får behålla sin mormor i många år till.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!