Avgiften som de betalar ligger långt under marknadspriset för utomhusreklam. Kulturtavlorna är nämligen subventionerade av Stockholms stad.
Plötsligt har nu Kulturtavlorna fyllts med reklam för ett bensinbolag. Visst, de har dekorerat sina bensinstationer med konst. De kallar det "drive thru-konst". Bensinbolaget skryter i ett pressmeddelande om hur de "får sälla sig till 'fina världen'", vilket skulle bevisas av att de får plats på Kulturtavlorna.
Bensinreklamen bevisar en enda sak: att kulturpolitik inte kan läggas ut på entreprenad. Stockholms stad har via Trafikkontoret genomfört en upphandling gällande "rätten att sköta bokning, uppsättning och nedtagning" av Kulturtavlorna. Ingenstans formulerades några tydliga kriterier på vem som har rätt att boka en tavla. Upphandlingen vanns av reklamskyltsföretaget Sarrasso, som nu alltså har ett kommunalt uppdrag att avgöra vilka aktörer som ska få del av den subventionerade reklamplatsen.
Så avskaffar kulturpolitiken sig själv: genom att politikerna ryggar tillbaka från den ofrånkomliga gränsdragningen kring vad som förtjänar offentligt understöd. Tendensen märks på flera håll. I samma riktning pekar förslaget om att kultursponsring ska bli avdragsgill. Det skulle ju innebära att Skatteverkets teknokrater anförtros uppdraget att avgöra vilka verksamheter som är att klassa som "kultur".
Stockholms stad har dock gått ett steg längre än så. De har överlåtit det kulturpolitiska beslutsfattandet åt ett reklamskyltsföretag. Menar kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) att detta är framtidens modell?
Tidigare har Sarrasso nekat Riksteatern att annonsera för ett gatukonstevenemang, med hänvisning till att Stockholms stad tillämpar nolltolerans mot graffiti. Nu har de alltså valt att subventionera reklamen för ett bensinbolag. Enligt samma logik borde vi inte förvånas om Kulturtavlorna kunna upplåtas åt helt vanliga hotellkedjor - de har ju musik i hissarna!