Spelberoende föder filharmoni

Publicerad
Uppdaterad
Fansen skickar vädjande mejl när biljetterna till ”Meet and greet Nobuo Uematsu” tar slut. De gör nästan vad som helst för att få se sin idol live efter konserten.
Säg en enda filmmusikkompositör som har den dragkraften.
Konserthusen har förstått det där. De kan sluta fiska ung publik med tillkämpade ”möten” mellan popstars och symfoniorkestrar. Uematsu är mannen som får spelungdomar att röras till tårar av filharmonikernas försteflöjtist.
Uematsus musik har utvecklats från neurotiskt blippande i Nintendoburkar till fläskiga soundtracks med oräkneliga ledmotiv och symfoniska dimensioner. Detta i takt med att speltekniken i Final Fantasy-spelen (över 75 miljoner sålda enheter under 20 år) utvecklats från hoppande gubbe i kantiga banor 1987 till skickligt animerade mangahjältar i Tolkien-landskap 2007.
Jag får en halvtimme med superkändisen, hans tolk, manager och producent och går flera gånger lost in translation när jag försöker förstå vem han är.
Varför tar du inte in några japanska element i musiken?
– Jag känner mig väldigt japansk, svarar Uematsu på min fråga som eventuellt blir fel översatt.Tycker du inte att det kan kännas fel att romantisera våld med hjälp av musik?
För att spelen ska fungera i hela världen?
– Ja, just det.
Tycker du inte att det kan kännas fel att romantisera våld med hjälp av musik?
– Jag skriver aldrig musik till våldsspel.
Men det är ju ständiga strider i dina spel.
– Ja, men mot fantasimonster. Inga realistiska krig.
Jag sitter med på en av repetitionerna. Klyscha staplas på klyscha, och efter en mycket typisk final kan inte filharmonikerna låta bli att utbrista någonting i stil med ”där satt den”.
Det är lätt att dra på smilbanden när filharmonikerna goes underhållningsorkester.
Men jag bugar ändå i respekt för någon som på bred front mixar Jimi Hendrix med Stravinsky, Tjajkovskij med Emerson, Lake and Palmer och Carl Orff med Dvorák så att ungdomarna frivilligt sliter sig loss från spelkonsolerna och vallfärdar till konserthuset för att höra en symfoniorkester live.
Hade de annars nånsin fått chansen att se hur stor och blank en stridig machotuba är, eller hur många fioler som verkligen krävs för att göra ängarna gröna?
Själv var jag en gång såld på den förfärliga argentinske arrangören Waldo de los Rios som gjorde klassiska hits till pop med bomtjafskomp.
Med nåt ska man ju börja.
Den tyske konsertproducenten Thomas Böcker säger att konserterna är utsålda överallt i världen och dirigenten Arnie Roth menar att det inte finns någon bättre publik att spela för.
”En kombination av rockarenornas och de klassiska konserthusens publik. Knäpptyst under musiken och jubel efter varje nummer.”
Uematsu är självlärd. Han klinkade piano i smyg när pappa jobbade och mamma handlade.
– Att utöva musik var inget för en riktig karl, tyckte de.
Vad gjorde din pappa då?
– Han var lärare.
Nu är det Uematsu som är överläraren när den unga publiken går introduktionskursen i orkestermusik.
Vilket instrument skulle spela mitt motiv om jag var hjälte i ett spel?
Uematsu blundar och tänker efter en stund.
– Engelskt horn (altformen av oboe, tänk signaturen till Hem till gården.)
Man tackar.
Kulturredaktionen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag