Som en bro över mörka vatten är Torssons poesi

Björner Torsson.
Foto: Ulla Montan
Nina Lekander följer Torsson i flykten.

Björner Torssons nya lyriksamling handlar om flykt och vatten.

Nina Lekander tycker om dem, och ryser av obehag. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | LYRIK. Bakom en vacker omslagsbild av Channa Bankier gömmer sig till att börja med en judisk värld med många ord som jag måste slå upp (som pilpul, en analysmetod vid läsning av Talmud). Jag förstår egentligen ingenting av den dikt som börjar eller rubriceras så vitsigt: ”Välgärningsmannen sover i sin feta fåtölj”. Emellertid tycker jag om den.

Mycket flykt blir det, inte konstigt i dessa tider, "Flykten som griper omkring sig". Men versveteranen Björner Torsson vet att variera sig. Under tja, överskriften "Tala om flykten på alla språk, reportrarna ropar:" skriver han


"De refugboende sitter ju halvt i vattnet! !

A MENEKÜLTEK TÁMADNÁK!     på ett flygblad bland andra.

Det betyder Flyktingarna anfaller, men på ungerska.

Unge herr vluchteling är utspilld och utestängd, halvfrusen, klumpfotad

Flygtningerne myldrer så fortvivlet på hegnet"


Hör Herta Müller

Nej, inte sällan ryser jag av obehag, som när jag känner igen Herta Müllers röst i citatet "Före hungerdöden växer det ut en hare i ansiktet." ur hennes skitläskiga "Andningsgunga". Ibland skänks vi lite andrum, till exempel genom dikten "Fläckarna" – där fläckarna sitter på en gammal badande kvinna, på platanerna, på marken i Sevilla, på orkidéers blad … 

Herta Müller.
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX / SCANPIX SWEDEN

Torsson skickar också en sorts poetiska vykort från diverse orter som Tallin och Vilnius, eller skildrar något som nog både är kärlek och slagsmål. Och under rubriken "INBLICK I DEN HAPTISKA VÄRLDEN", som har med känsel, beröring och kroppsdelar att göra, svänger det från sanddyners rörelser till tunnelbanans människodans och det att peka på ett äpple. Trösterik är även dikten som begynner ”Se inte snedheten som ett hot” och följs av ”utan som öppning”.

Torsson skräms

Men så skräms han igen, med fraser som "Fascismen är redan kvar" eller "Varje olycka söker ett sällskap". För att kvickt pigga upp med "Man måste pröva olika fyllor, säger min fru." Men nog får man "grynnor / i den egna kroppen", kliande frågor och svar som är "skal, kli".

I slutet återvänder poeten till ett otäckt barndomsminne som han har berört förut: en drunknad sjuåring under uppväxtåren i Ängelholm. Där är vattnet igen, flykten, olyckan som vill ha sällskap. Det gungar på spången.


LYRIK

BJÖRNER TORSSON

På spång över det som varit

Albert Bonniers, 68 s.


Nina Lekander är kritiker på Expressens kultursida.

LÄS FLER ARTIKLAR AV NINA LEKANDER HÄR