SKYMNINGSLAND. Enligt "Gratislunchen" finns det ingen lösning på de gigantiska problem som vårt oljeberoende har skapat. Foto: SHUTTERSTOCKSKYMNINGSLAND. Enligt "Gratislunchen" finns det ingen lösning på de gigantiska problem som vårt oljeberoende har skapat. Foto: SHUTTERSTOCK
SKYMNINGSLAND. Enligt "Gratislunchen" finns det ingen lösning på de gigantiska problem som vårt oljeberoende har skapat. Foto: SHUTTERSTOCK
Expressen Kulturs medarbetare Thomas ENgström. Foto: Mathias Blom / BONNIERSExpressen Kulturs medarbetare Thomas ENgström. Foto: Mathias Blom / BONNIERS
Expressen Kulturs medarbetare Thomas ENgström. Foto: Mathias Blom / BONNIERS
Journalisten Therese Uddenfeldt. Foto: Emil MalmborgJournalisten Therese Uddenfeldt. Foto: Emil Malmborg
Journalisten Therese Uddenfeldt. Foto: Emil Malmborg
"Gratislunchen"."Gratislunchen".
"Gratislunchen".

Snart tar oljan slut – och då blir det kaos

Publicerad

Journalisten Therese Uddenfeldt har skrivit ett reportage om vad som händer när världens oljereserver har sinat för gott.

Thomas Engström njuter av en intelligent bladvändare om framtidens oundvikliga motorstopp.

Om vår tid började med ångmaskinen tar den slut när oljan gör det. Eller, rättare sagt, när kvarvarande olja blir så dyr att få upp att det inte längre lönar sig. Peak oil – den tidpunkt då oljeproduktionen når sin höjdpunkt, för att därefter stadigt börja dala – kan redan ha inträffat. Eller så gör den det ganska snart, inom några år eller på sin höjd några årtionden.

Det som då händer, när energin bokstavligt talat går ur världsekonomin, lär få tidigare finanskriser och depressioner att framstå som smärre olägenheter.

Frågan om hur vi har kunnat förtränga detta har plågat Therese Uddenfeldt så till den milda grad att hon skrivit en hel bok i ämnet. Det hade kunnat bli fasansfullt böligt, ett buhuande utan motstycke. Det hade kunnat bli flummigt, moraliserande eller bara tråkigt.

Men tänka sig. ”Gratislunchen” är en nykter, intelligent, välbalanserad bladvändare. Den hade gärna fått vara dubbelt så lång, tre gånger så lång – och när kände man senast så för en svensk fackbok? Jag behöver inte ens klaga på språket, som är utmärkt, eller bokens upplägg, som är föredömligt genomtänkt och varierat. Uddenfeldt håller internationell toppklass, och drar fram som en Karin Johannisson på Red Bull.

 

LÄS MER: Farväl till välfärden!

Finns ingen lösning

Diagram varvas med Descartes, Geijers naturvurmande lyrik bildar fond mot Statoilledningens oljetörstande djuphavsvisioner; nationalekonomiska glädjekalkyler kryddas med stanken av sönderfrackat amerikanskt dricksvatten.

Det som gör argumentationen så effektiv är att det inte tjatas om ”miljön” utan om ekonomin, om samhällsgemenskapernas fruktansvärda sårbarhet, om själva grundsynen på mänsklig verksamhet.

1900-talets ofantliga ekonomiska tillväxtexplosion drevs av fossila, finita bränslen. När dessa dopingpreparat börjar sina kommer våra samhällen, helt uppbyggda som de är kring transportsystem med flytande energi, att vittra sönder. En omställning vore förstås önskvärd. Problemet är bara att den skulle kräva, just det, massor med energi: reserver vi redan har förbrukat.

Får man tro Uddenfeldt finns ingen lösning. Egentligen, som många forskare har påpekat, finns knappt något problem. Åtminstone inte ur ett kosmiskt perspektiv.

 

LÄS MER: Jag har tappat min tro på Västeuropa

Omställningens illusion

Inget av det som nu lanseras som ”grönt” eller ”hållbart” kan ändra fysikens benhårda lagar. Energi kan inte skapas, bara kapas, tills själva användningen omvandlar den till meningslösa värmerester. En liten, liten höjning av medeltemperaturen ute i den svarta världsrymden, det blir vårt enda bestående arv.

Illusionen om en omställning lever dock glatt vidare. Miljömedvetandet i sig har blivit till en positioneringsiver, inskärpt med hjälp av nya konsumtionsval, och därmed bara ännu ett av de mänskliga begär som slukar planeten.

Det spelar ingen roll att en elbil kostar lika mycket energi att tillverka och förflytta som tidigare fordon, för den är ju så modern, den har så annorlunda konnotationer. Jag ska måla om huset! Jag köper en burk med grön målarfärg, den är nog bättre för miljön! Den känns bättre! Titta vad grön den är!

Vem fan vill ge upp någonting på riktigt?

Möjligen den som läser ”Gratislunchen”. Effekten blir faktiskt inte enbart nedslående, för det händer något med ens förväntningshorisont. Det här är en bok som stärker beredskapen, och därmed sänker fallhöjden. Hamstra konserver? Problemet är att burkarna tar slut, och sedan kommer det inga fler.

Nej, det är som vanligt bättre att följa Voltaires exempel.

Skaffa en odlingslott, begrunda evigheten, invänta döden.

 

LÄS MER: Kolet vi ärvde och jorden vi fördärvar

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.

Thomas Engström
Thomas Engström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag