Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Snart tar oljan slut – och då blir det kaos

SKYMNINGSLAND. Enligt "Gratislunchen" finns det ingen lösning på de gigantiska problem som vårt oljeberoende har skapat. Foto: SHUTTERSTOCK
Expressen Kulturs medarbetare Thomas ENgström. Foto: Mathias Blom / BONNIERS
Journalisten Therese Uddenfeldt. Foto: Emil Malmborg
"Gratislunchen".

Journalisten Therese Uddenfeldt har skrivit ett reportage om vad som händer när världens oljereserver har sinat för gott.

Thomas Engström njuter av en intelligent bladvändare om framtidens oundvikliga motorstopp.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA

THERESE UDDENFELDT
Gratislunchen. Eller varför det är så svårt att förstå att allt har ett slut
Albert Bonniers, 327 s.

Om vår tid började med ångmaskinen tar den slut när oljan gör det. Eller, rättare sagt, när kvarvarande olja blir så dyr att få upp att det inte längre lönar sig. Peak oil – den tidpunkt då oljeproduktionen når sin höjdpunkt, för att därefter stadigt börja dala – kan redan ha inträffat. Eller så gör den det ganska snart, inom några år eller på sin höjd några årtionden.

Det som då händer, när energin bokstavligt talat går ur världsekonomin, lär få tidigare finanskriser och depressioner att framstå som smärre olägenheter.

Frågan om hur vi har kunnat förtränga detta har plågat Therese Uddenfeldt så till den milda grad att hon skrivit en hel bok i ämnet. Det hade kunnat bli fasansfullt böligt, ett buhuande utan motstycke. Det hade kunnat bli flummigt, moraliserande eller bara tråkigt.

Men tänka sig. ”Gratislunchen” är en nykter, intelligent, välbalanserad bladvändare. Den hade gärna fått vara dubbelt så lång, tre gånger så lång – och när kände man senast så för en svensk fackbok? Jag behöver inte ens klaga på språket, som är utmärkt, eller bokens upplägg, som är föredömligt genomtänkt och varierat. Uddenfeldt håller internationell toppklass, och drar fram som en Karin Johannisson på Red Bull.

 

LÄS MER: Farväl till välfärden!

Finns ingen lösning

Diagram varvas med Descartes, Geijers naturvurmande lyrik bildar fond mot Statoilledningens oljetörstande djuphavsvisioner; nationalekonomiska glädjekalkyler kryddas med stanken av sönderfrackat amerikanskt dricksvatten.

Det som gör argumentationen så effektiv är att det inte tjatas om ”miljön” utan om ekonomin, om samhällsgemenskapernas fruktansvärda sårbarhet, om själva grundsynen på mänsklig verksamhet.

1900-talets ofantliga ekonomiska tillväxtexplosion drevs av fossila, finita bränslen. När dessa dopingpreparat börjar sina kommer våra samhällen, helt uppbyggda som de är kring transportsystem med flytande energi, att vittra sönder. En omställning vore förstås önskvärd. Problemet är bara att den skulle kräva, just det, massor med energi: reserver vi redan har förbrukat.

Får man tro Uddenfeldt finns ingen lösning. Egentligen, som många forskare har påpekat, finns knappt något problem. Åtminstone inte ur ett kosmiskt perspektiv.

 

LÄS MER: Jag har tappat min tro på Västeuropa

Omställningens illusion

Inget av det som nu lanseras som ”grönt” eller ”hållbart” kan ändra fysikens benhårda lagar. Energi kan inte skapas, bara kapas, tills själva användningen omvandlar den till meningslösa värmerester. En liten, liten höjning av medeltemperaturen ute i den svarta världsrymden, det blir vårt enda bestående arv.

Illusionen om en omställning lever dock glatt vidare. Miljömedvetandet i sig har blivit till en positioneringsiver, inskärpt med hjälp av nya konsumtionsval, och därmed bara ännu ett av de mänskliga begär som slukar planeten.

Det spelar ingen roll att en elbil kostar lika mycket energi att tillverka och förflytta som tidigare fordon, för den är ju så modern, den har så annorlunda konnotationer. Jag ska måla om huset! Jag köper en burk med grön målarfärg, den är nog bättre för miljön! Den känns bättre! Titta vad grön den är!

Vem fan vill ge upp någonting på riktigt?

Möjligen den som läser ”Gratislunchen”. Effekten blir faktiskt inte enbart nedslående, för det händer något med ens förväntningshorisont. Det här är en bok som stärker beredskapen, och därmed sänker fallhöjden. Hamstra konserver? Problemet är att burkarna tar slut, och sedan kommer det inga fler.

Nej, det är som vanligt bättre att följa Voltaires exempel.

Skaffa en odlingslott, begrunda evigheten, invänta döden.

 

LÄS MER: Kolet vi ärvde och jorden vi fördärvar

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!