Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Snabbspolad Tolstoj kommer ut som feminist

Livia Millhagen som Anna på Dramaten. Foto: Sören Vilks.
Foto: / © SÖREN VILKS DETTA FÄLT FÅR INTE ÄNDRAS ELLER RAD
Andreas Rothlin Svensson och Livia Millhagen i "Anna Karenina". Foto: SÖREN VILKS

Den klassiska ryska romanen Anna Karenina har bearbetats för scenen.

Dramatens uppsättning kör så det ryker men något går förlorat på vägen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det är inte mycket som är kvar av Tolstojs mastodontroman från 1877, åtta delar i två band, när ”Anna Karenina” nu äntrar Dramatens stora scen. Men så plägar scenversioner vara – inte minst de engelskspråkiga varianterna som ofta bearbetas med häpnadsväckande tondövhet.

I brittiska Helen Edmundsons version – dock vackert översatt av Eva Ström – är det Anna Karenina och Levin som berättar historien för varandra i ett slags förevisande berättarteater. Livia Milllhagens Anna är sval, bär sitt ansikte som en mask men när inom sig en längtan som inte står en madame Bovary långt efter. 

Oemotståndlig Levin

Konstantin Levin, den godmodige och förtvivlade adelsmannen, en ”bonde söker fru”, är rätt oemotståndlig i Andreas Rothlin Svenssons gestalt. Men när Levin utbrister att han ”vill arbeta” ekar Tjechovs repliker, från några decennier senare, tillbaka som en bumerang och det är inte till Edmundsons fördel.

För här råder en avbockandets och snabbspolandets dramaturgi understruket av farten från Magdalena Åbergs snurrande vridscen med böljande draperier, pälsmössor, krumma gummor, kristallkronor i neon, vodkaflaskor och ångloksrök.

LÄS MER – Maria Edström: Varför fick inte Frida Röhl göra en riktig mås?

Det ryska är mest just rekvisita – allt handlar om de tre kärleksparen. Anna och hennes man Karenin i Per Svenssons iskalla behärskning, Levin och hans kamp att få den rara Kitty spelad av Emma Österlöf och Annas bror Stiva med sin njutningslystnad och fru som fött barn i 15 år – Danilo Bejarano och Emma Broomé ger välkommet liv med allt sitt kiv. Och mitt bland paren finns Erik Borgekes greve Vronskij som en begärets projektionsyta och joker i leken.

Kvinnors liv och heder

”Anna Karenina” i Tobias Theorells regi blir till en historia om kvinnors liv och heder i offentligheten, i familjen, i kärleken och det är väl vackert så. Men lite otippat att Tolstoj kommer ut som feminist. Och lite snopet att ur romanens rika snatter om politik, religion, natur – inte minst i en tid som vår – inte ha kunnat utvinna mer.

 

TEATER

Anna Karenina 

Av Helen Edmundson

Efter Lev Tolstojs roman

Översättning Eva Ström

Regi Tobias Theorell

Dramaten

Speltid 2.55 t.

 

 

Av Maria Edström 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.