Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Smartare Karl-Bertil Jonsson i Malmö

God jul, god jul.Foto: Emmalisa Pauly
JULFAMILJ. Sandra Stojiljkovic, Mattias Linderoth, Josefin Iziamo och Johannes Wanselow.Foto: Emmalisa Pauly
Per Åhlins Karl Bertil.Foto: SVT

Sara Berg ser en uppdaterad jul med Karl-Bertil Jonsson på Malmö stadsteater.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER

KARL BERTIL JONSSONS JULAFTON

Efter Tage Danielsson

Dramatisering Sofia Fredén

Regi Sara Cronberg

Malmö stadsteater

Från 7 år

Speltid 1.10 t.

”När Tage Danielsson skrev sin saga fanns det inte lika många människor på våra gator som tiggde, men nu finns de överallt”.

Citatet handlar om den deprimerande aktualiteten i ”Karl-Bertil Jonssons julafton”, berättelsen om pojken som hellre ägnar julafton åt att dela ut julklappar till stadens fattiga än åt att öppna sina egna, och tillhör regissören Sara Cronberg.

Tillsammans med ett imponerande samstämmigt team har hon förvandlat den tecknade julsagan till en teaterföreställning i samma anda som Disneys Pixarfilmer. Det vill säga färgglad underhållning som i första hand riktar sig till barn och unga, men som levererar tillräckligt många livserfarenhetsbaserade referenser för att lyckas hänföra även medföljande vuxna.

Jag tänker till exempel på boken som en av de fattiga får i gåva av Karl-Bertil, vilken i Per Åhlins tecknade version är Sartres självbiografi ”Les Mots”, men här har blivit den betydligt mer svåruttalade ”Le Deuxième Sexe” av de Beauvoir – ett i raden genusmoderniserade inslag. Kanske är det till och med så att det är vi vuxna som skrattar mest.

Svulstigt men inte tramsigt

Min medföljande sjuåring hälsar att filmen nog ändå är lite bättre, trots att vissa tokroliga snubbelmoment adderats till pjäsen. Och trots att Hans-Peter Edhs berättarroll är noga med att förklara avancerade begrepp i stil med ”taxeringskalender”.

Själv imponeras jag av flera saker, varav den mest framträdande är ljudet i ett snyggt samarbete mellan musikern Hans Appelqvist och ljudläggaren David Gülich. I stället för en massa plottrig rekvisita, lyfter föreställningen flera meter tack vare oerhört smarta ljudillustrationer. Armar som stretchas låter knirk, paket som skakas låter bjällrigt och radion spelar julvisor. En annan är skådespelet, som genomgående är svulstigt men aldrig tramsigt.

En sak är vi dock överens om, jag och mitt sällskap. Vi tycker båda att Johannes Wanselow gör en utmärkt, översvallande mamma försedd med precis rätt mängd divalater.

 

Sara Berg är kritiker i Expressen Kultur.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - så att du inte missar några texter.