Akademiledamoten Katarina Frostenson tillsammans med maken Jean-Claude Arnault. Foto: DAVID SICA / STELLA PICTURESAkademiledamoten Katarina Frostenson tillsammans med maken Jean-Claude Arnault. Foto: DAVID SICA / STELLA PICTURES
Akademiledamoten Katarina Frostenson tillsammans med maken Jean-Claude Arnault. Foto: DAVID SICA / STELLA PICTURES
Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2016. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅNSvenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2016. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2016. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Sluta upp med tassandet kring De aderton!

Publicerad

Svenska Akademien är en institution som får Vatikanen att framstå som ett under av direktdemokrati och modernitet.

Jonas Gardell skriver om ett korrupt kotteri som måste reformeras i grunden.

DEBATT | SVENSKA AKADEMIEN. Häromdagen såg jag om Stephen Frears 1980-talsklassiker "Farligt begär" ("Dangerous liaisons") med Glenn Close och John Malkovich, om intrigerna i den totalt skrupelfria och maktfullkomliga adelns Frankrike strax före revolutionen. Filmen, som finns på Netflix, känns mer aktuell än någonsin, inte minst för att det är omöjligt att inte just nu läsa in Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault i Glenn Closes och John Malkovichs pudrade ansikten, eller slås av att tiden filmen skildrar är samma tid i vilken Gustav III instiftade Svenska Akademien.

En institution som när den synas får självaste Vatikanen att framstå som ett under av direktdemokrati och modernitet.

I en tidigare granskning skriver Expressen: ”Insynen i den snåriga stiftelse- och företagsstrukturen försvåras av det faktum att Akademien klassas som ’offentlig korporation och anstalt’. En ålderdomlig juridisk form som praktiskt taget ställer Akademien utanför statsapparatens kontroll.”

Glenn Close och John Malkovich i "Farligt begär".Foto: Youtube

Jag är genuint förundrad över och oförstående inför den enorma respekt alla hyser för Akademien och de människor som där sitter. Inte så att jag inte kan uppskatta enskilda ledamöters författarskap, men det är snarare trots än på grund av institutionen de låtit sig väljas in i.

 

Förändrades Klas Östergren?

Tidigare i veckan skrev Ulrika Knutson, i en artikel som ändå vill kritisera akademien för den uppenbara bristen på kvinnor som ledamöter, att ”Akademiens invalsprinciper är och förblir deras egen affär, så länge de sköter sina uppgifter.”

Detta kan man motsäga med ett enkelt: Varför i all världens namn då?

Varför ska en institution med så mycket makt och pengar nyckfullt bestämma allt själv? Varsågod diskutera!

För att det bara är så, är inget bra svar. Skärp er, vuxna mänskor! Det måste bli ett slut på tassandet. 

Skedde det någon märklig förändring med exempelvis Sara Stridsberg när hon valdes in? Eller Klas Östergren? Som i Disneyfilmerna när odjur och grodor förvandlas till prinsar? Blev de mer rojala på nåt sätt? Oberörbara? 

Akademiledamoten Klas Östergren på Kazuo Ishiguros traditionella Nobelföreläsning den 7 december.Foto: STINA STJERNKVIST/TT

Många kulturarbetare har de sista veckorna vittnat om hur undfallande de är inför De aderton. Hur man inte vågat riskera eventuella priser och stipendier eller beröm och därför aktat sig för att kritisera vare sig Akademien eller enskilda ledamöter. Fjäskat och ställt sig in. 

Jag pratade till exempel med en litteraturkritiker som avstått från att recensera en akademiledamots bok för vad skulle hen göra om boken var dålig? Kritikern vågade inte riskera att falla i onåd hos ledamoten.

Och så kan vi ju inte ha det.

 

Svassandet för Ingmar Bergman

Det påminner lite om svassandet för Ingmar Bergman när han kom tillbaka till Dramaten, och statister inte längre fick kallas statister utan var ”figuranter” och publiken uppmanades ”hosta försiktigt, beder vördsamt regissör och ensemble”.

Själv har jag aldrig brytt mig nämnvärt om Svenska Akademien. Jag har inte haft någon anledning. De kan väl hålla på med sin ärtsoppa har jag tänkt och fortsatt med mitt. Den så kallade Kulturprofilen har jag presenterats för vid nåt tillfälle men bedömt honom som fullständigt ointressant, för att inte säga irrelevant för mitt arbete som författare, dramatiker, manusförfattare och artist. Helt enkelt som en person av mycket ringa betydelse utanför sin kompiskrets. Problemet är bara att kompiskretsen har suttit i Svenska Akademien där de missbrukat sin makt och missförstått sin betydelse. 

Bland det jag förundrats över i skriverierna om Kulturprofilen är hur ”central” hans klubb Forum beskrivits som. Det har framstått som om man inte ”funnits” om man inte varit där.

Här måste jag få invända att det är helt och hållet nonsens. Jean-Claude Arnault och hans Forum har haft en mycket begränsad betydelse i en mycket snäv grupp av kulturarbetare som må skatta sig själva högt, men det betyder ju inte mer än att man saknar självinsikt.

Jean-Claude Arnault.Foto: CHRISTINE OLSSON / DN

För ärligt talat, exakt vilka är de filmer, pjäser, romaner, baletter, tv-serier, musikstycken, seriealbum eller diktsamlingar som inte skulle ha tillkommit om det inte vore för denna klubb i en fönsterlös källare? 

Skulle Ruben Östlund inte kunnat filma? Hade inte Birgit Cullberg kunnat koreografera sina baletter? Hade inte Karin Mamma Andersson kunnat måla? Hade inte Johannes Anyuru kunnat skriva sina romaner?

Hade Dramaten slutat fungera? Bonniers? Norstedts? Landets olika stadsteatrar? SVT?

Naturligtvis inte. 

 

Horace Engdahl hyllade Kulturprofilen

Nu är inte Klubben och dess brist på verklig betydelse det mest angelägna att diskutera utan hur Svenska Akademien låtit sig korrumperas av ledamöter som stått den våldtäktsanklagade Jean-Claude Arnault nära. 

Som att Svenska Akademiens dåvarande ständige sekreterare Horace Engdahl tillsammans med ledamoten Per Wästberg skrev under en begäran om att den så kallade Kulturprofilen skulle få statlig inkomstgaranti på livstid. Engdahl har vidare hyllat honom i intervjuer som en förebild för unga män och Wästberg har förordat honom för kungliga ordnar. Arnault själv har oblygt skrävlat om sitt inflytande på Akademien, och enligt Peter Englund ska hans hustru, tillika akademiledamoten Katarina Frostenson gått till "mycket aggressiva motangrepp" om någon dristat sig till att kritisera honom.

Akademiledamoten Göran Malmqvist – ville "förgöra" en poet.Foto: DAVID SICA / STELLA PICTURES / FAMEFLYNET SWEDEN

Men maktmissbruket går uppenbart vidare än så. Akademiledamoten Göran Malmqvist ska för ett par år sedan ha hotat att ”förgöra” en svensk-kinesisk poet ”som man krossar en lus med tumnageln”. Och fått stöd av ledamoten Per Wästberg, som ska ha sagt ”Krossa honom du – med min välsignelse!”

Akademien äger lyxlägenheter i Paris och Berlin som står till ledamöternas förfogande – Akademiens lägenhet i Paris pekas för övrigt ut som den plats där flera av våldtäkterna som Arnault anklagas för ska ha ägt rum – vidare ett relativt nyinskaffat sommarhus på Öland. Ledamoten Kjell Espmark bor på Djurgården i det herrgårdsliknande ”Villa Bergsgården” som ägs av Akademien. Många andra ledamöter har genom åren åtnjutit liknande privilegier och tillskansat sig bostäder i kulturfastigheter i Akademiens ägo. Det hela för tankarna till den nytillträdde påve som under en av katolska kyrkans mest korrumperade perioder yttrade: ”Nu när vi blivit påve, låt oss njuta av det!”

Ännu sitter varje ledamot kvar, klamrar sig patetiskt fast vid sin makt och sina privilegier. Hänvisar till stadgar och regler och tyvärr kan vi inget göra.

 

Sara Danius hänvisar till advokatutredning

Men bara att komma på tanken att hänvisa till en ordning som Gustav III bestämt, som vore det Guds eviga lag, är rena fånerier.

I vilket annat företag eller stiftelse eller organisation som helst hade det varit självklart att hela styrelsen måste avgå med omedelbar verkan och ställa sina platser till förfogande.

Hittills har ledamöterna tigit som muren, hänvisat till ständiga sekreteraren Sara Danius som i sin tur tigit med hänvisning till en advokatutredning som ska ta minst två månader – då drevet förhoppningsvis dragit vidare – som gör att hon ”tyvärr” inte kan uttala sig. (Alltid detta ”tyvärr” från Sara Danius.)

Men nu när det visar sig att Kulturprofilen eventuellt läckt information om Nobelpriset, då kan åtminstone inte Peter Englund tiga längre. Kulturprofilen må anklagas för våldtäkt på kvinnor, att ha tryckt in kuken i munnen på dem tills de kräks, ”talesrätten” är Sara Danius, tyvärr, jag beklagar, men att däremot läcka info om Nobelpris, ja se där går gränsen, då tar Englund bladet från munnen och säger med harm och indignation och inte så lite mod: "Den jäveln!" 

Peter Englund drar ut stolen för Sara Danius vid hennes tillträde i Svenska Akademien den 20 december 2013.Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT

Svenska Akademien, om den ens behöver vara kvar, måste reformeras i grunden, vakna i det nya årtusendet, vädra ut lössen, tömma pottorna med träck om ni så vill, för att nu vara lite bellmansk. 

 

Vi måste kräva öppenhet

Vi måste finna nya regler för hur ledamöter väljs in och på vilka villkor, hitta sätt att redovisa vilka band de har till varandra och vilka privilegier de åtnjuter, vi måste få insyn i arbetet med stipendier och priser, kräva att Akademien är öppen med vilka som fattar beslut och på vilka kriterier.

Vi vet ju ingenting. Häpna har vi exempelvis först nu fått veta att Lotta Lotass inte ens deltagit i arbetet sedan flera år.

DN:s kulturchef Björn Wiman skrev i en krönika att man måste göra om reglerna, låta "de som vill sluta sluta".

Som sagt, vad är det för sketet tassande?

Lotta Lotass deltar inte längre i Akademiens arbete.Foto: KARIN MALMHAV

De som nu missbrukat sin makt och sin ställning, de som skott sig eller sina vänner i skydd av institutionens höga, välisolerade väggar, de som vetat men låtit svinerierna pågå - de ska ut. Punkt slut.

Katarina Frostenson. Horace Engdahl. Per Wästberg. Göran Malmqvist. Säkert fler. Ut med dem!

Är det någonting metoo-debatten måste lyckas med är det att förskjuta skammen från de som utsatts till de som utsätter. Från de som utnyttjats till de som utnyttjar. Blotta kejsarna i deras nakenhet.

Låt skammen äntligen hinna ikapp dem. 

Und wenn dann der Kopf fällt, sage ich "Hoppla!"

 

Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida.

 

FOTNOT. Jean-Claude Arnault har nekat till anklagelserna.

 

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag