Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sluta snegla på historien – den var fruktansvärd

Ulrika Kärnborg.Foto: OLLE SPORRONG
Axel Oxenstierna, Sveriges rikskansler mellan 1612 och 1654.Foto: OKÄND

I debatten om den svenska coronahanteringen har flera debattörer pyntat sina argument med historiska exempel. 

Ulrika Kärnborg höjer ett varningens finger.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Den svenska coronakrisen djupnar. Samtidigt som antalet insjuknade och döda ökar, höjs temperaturen i den delvis trolldrivna diskussionen om den svenska ”coronamodellen” – det vill säga om myndigheternas pandemihantering är bättre eller sämre än andra länders.

 

Som ett brev på posten kommer då också inläggen om Sveriges ”särskildhet”, gärna tryfferade med exempel från vår gemensamma historia. 

Nu senast läste jag Elisabeth Åsbrink, som i DN (30/3) kritiserar den svenska tilliten, som hon tror ligger till grund för regeringens felaktiga strategi. Ganska svepande spårar hon den tillbaka till Gustav Vasas och Axel Oxenstiernas blodiga tidevarv. Även Maciej Zaremba (DN 29/3) ser kopplingar till fornstora dagar. Han gör dock en rakt motsatt tolkning, nämligen att det är samma tillit, och kanske framför allt den tappre svenske koftbyråkratens insatser, som gör vårt samhälle överlägset starkt.

Att använda historien för att bevisa politiska teser i samtiden, är som forskarna brukar påpeka (läs gärna det senaste blogginlägget på denargahistorikern.com), missvisande och ibland farligt. Titta bara på Orbáns Ungern eller Putins Ryssland!

Den förmoderna staten grundade inte sin makt på ömsesidigt förtroende, utan på tvång.

Själv tycker jag att parallellen till Axel Oxenstiernas era blir oerhört pittoresk. Eftersom jag mitt uppe i brinnande pandemi sitter och skriver ett romankapitel om Oxenstiernas hantering av pestepidemin i Stockholm år 1638, råkar jag veta från hästens mun att tilliten var ganska fjärran när riksrådet införde karantänsregler och hot om dödsstraff för de fattiga som nödgades bryta mot dem. 

Den förmoderna staten grundade inte sin makt på ömsesidigt förtroende, utan på tvång, och Sverige är under stormaktstiden närmast att betrakta som en militärdiktatur med medlemmar från landets rikaste adelsfamiljer på chefspositioner i alla kollegier.

Med tanke på hur snabbt desinformation och falska nyheter sprider sig i sociala medier just nu – WHO och EU varnar för att ett informationskrig är under uppsegling – känns det extra viktigt att avstå från ytliga historiska spekulationer. 

Vila i frid, Axel Oxenstierna!

 

Ulrika Kärnborg är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hon har skrivit romanen ”Saturnus tecken” om Axel Oxenstierna och den svenska stormaktstiden.