Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Slussens själavårdare

Sven X:et Erixons "Tidsbild", 1937.
Foto: Moderna Museet/Albin Dahlström

Peter Cornell om konstnärerna som  ser platsens särart och maskineriet för rörelse.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Många springer benen av sig efter funkismöbler från 30- och 40-talet men ser inte att vi har en magnifik sådan möbel, om än skandalöst vanvårdad, mitt i Stockholm. Men på fotografier från den tiden framträder den smäckra elegansen i Slussen, de svepande kurvorna, de olika planen, typografin, rörelsen och rotundan med sin glaskupol - allt i en sammanhållen estetik.

Med sin hopflätade kurvatur bryter den mot den rätvinkliga staden. Inte underligt att platsen fascinerade konst­närerna som återvände till detta maskineri för rörelse: ­Grünewald, Hjertén, Vera och Axel Nilsson, X:et men också samtida som Bo Larsson och Lars Hillersberg. Konstnärerna speglar sig i Slussen och deras bilder visas nu i tre salar på Konstak­ademien; ett starkt och levande måleri, långt mer än en dokumentation och gravöl.


Förstår de styrande och deras tjänstemän vad en plats är? Kan de bara tänka i fysiska byggnader och kommersiella ytor? Har de aldrig bekantat sig med genius loci, ett centralt begrepp i internationell arkitekturdiskussion? Att varje plats har sin karaktär, atmosfär, emotionella innebörd och minnen som går utöver den rent fysiska platsen.

En tondövhet för genius loci ledde till att nedre Norrmalm utplånades och hotar nu att göra rent hus med minnet av platsen Slussen och ersätta den med ett sorgligt mediokert förslag som ingen känner någon entusiasm för: en monsterbro och en svajig galleria­estetik som väckt både opinionens och mark- och miljödomstolens ogillande. Ja, vem vill köpa en sluss av en regim som smällt upp Stockholm Waterfront?


Däremot brukar konstnärerna vara lyhörda för platsernas själ: de radikala franska situationisterna skapade begreppet "psykogeografi" och bekämpade 60-talets rivningsraseri i Paris; ungefär samtidigt gick New Yorks konstnärer i spetsen mot exploateringen av nedre Manhattan.

Här hemma brukar sådana initiativ avfärdas som "tjafs" eller "nostalgi", medan Jean Nouvel i samtal med Jean Baudrillard talar om vikten av balans mellan nostalgi och föregripande i ­arkitekturen.

Utställningen på Konstakademien är inte polemisk som denna text - annat än i den meningen att konsten bättre än många resonemang lyckas demonstrera Slussens specifika identitet, dess genius loci.

fakta

KONST

NÄR STOCKHOLM VAR MODERNT. BILDER FRÅN SLUSSEN 1910-1960 | Konstakademien, Stockholm | Till 3/2