Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Slumpens spel i svetteduken

"Jakob/James", 2014.Foto: Galleri Magnus Karlsson

Peter Cornell överraskas av Dan Wolgers grafiska teknik.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Konst

Dan Wolgers

I olivlunden

Galleri Magnus Karlsson, Stockholm

Till 6/4

Ögat trevar sig fram genom svärtan, som i Goyas eller Redons grafik; letar sig fram i mörkret till skuggorna av en biblisk urscen: den ångestfyllda natten i Getsemane då Jesus anar den obönhörliga korsfästelsen.

Dan Wolgers överraskar alltid, även om man kan hitta spår av en kristen symbolik långt tillbaka i hans produktion. Här uppstår överraskningar - för oss och för honom - i själva processen, i den grafiska teknikens förunderliga tillfälligheter och den dadaistiska slumpens spel: dammkornen bildar en stjärnhimmel med formlösa nebulosor som liknar fragment av ansikten som verkar träda fram ur en andevärld: Jesus, Jakob, Petrus, Johannes, Judas.

Dan Wolgers fick infallet att trycka sitt ansikte mot scannern som blev ett slags elektronisk svetteduk. Ja, Lukasevangeliet berättar att Jesus i sin vånda var våt av svett.

 

Bibliskt drama och nattlig himmel - det antyder vad Kant i ett nötskal beskriver som existensens två poler: morallagen i det inre och stjärnhimlen ovanför. Men det vore inte Dan Wolgers om inte den moraliska och teologiska kompressionen ackompanjerades av en lätthet; av slumpens spratt, av de oväntade trävita fururamarna, av perceptionsförskjutningen i den närmast opassande förbindelsen mellan Jesus och Maria Magdalena och den befriande tomheten i skulpturen "Corpus Christi".