Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Slarvigt men omistligt om Ekeroth och hatet

Författaren Gellert Tamas.
Foto: Ester Sorri / NATUR KULTUR
Sverigedemokraten Kent Ekeroth är huvudperson i Gellert Tamas nya bok.
Foto: Sven Lindwall
"Det svenska hatet" når inte ända fram, menar kritikern.
Foto: / NATUR KULTUR

Gellert Tamas följer upp succéerna med "Lasermannen" och "De apatiska" med en slarvig och sorgligt oredigerad kartläggning av det senaste kvartsseklets rasism, islamofobi, jihadism och hat.

Jens Liljestrand beklagar att författaren inte hittade en bättre form för ett reportage som ändå framstår som ett nödvändigt dokument över det hat som alltid har varit Sverigedemokraternas mörka kärna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Asså vi vill inte göra nånting ... vi FÖRSVARAR oss, vi FÖRSVARAR oss!"

Sverigedemokraten Kent Ekeroths debut som filmmakare under den där ljusa sommarnatten 2010, i kombination med hans egna, pojkaktigt upphetsade regianvisningar, är svensk mediehistoria. Bilden av tre eleganta herrar som skriker "hora", "babbe" och beväpnar sig med järnrör för att gå ner och "försvara" sig mot en ensam, kraftigt berusad man, kommer för mig alltid att vara essensen av SD som politisk kraft. En fisförnäm pöbel. Skinheads i kostym.

Att Gellert Tamas i den sista delen av sin Sverigetrilogi "Det svenska hatet", väljer att rikta sökarljuset mot just Ekeroth framstår därmed som ett journalistiskt intressant val. Med sina rötter i en polskjudisk flyktingfamilj är han ett skolexempel på det komplexa och paradoxala i dagens rasistiska rörelse. Hur blev en närmast militant Israelvän och sionist en av de främsta företrädarna för ett parti med rötter i nazismen? Hur kan en man vars mor föddes i Kazakstan (dit familjen deporterades) hysa ett sådant våldsamt hat mot flyktingar, inte minst dem med utomeuropeisk bakgrund?


LÄS MER: Därför borde Kent Ekeroth tvingas lämna riksdagen

Perverterat kretslopp

Genom linsen av detta besynnerliga livsöde vill Tamas fånga upp det senaste kvartsseklets skrämmande politiska utveckling, där den europeiska nyfascismen och jihadismen göds och frodas i ett perverterat kretslopp, eskalerande i den långa rad av namn som etsat sig fast och blivit emblematiska för vår apokalyptiska tid: World Trade Center, Utøya, Charlie Hebdo, Trollhättan.

Det är med andra ord ett vådligt ambitiöst projekt som Gellert Tamas har sjösatt med denna volym, tidigare publicerad som ett så kallat long read i Aftonbladet, och det är bara att beklaga att han inte har lyckats. Det här är en spretig, slarvig och sorgligt oredigerad bok, långt under den höga standard som Tamas själv har satt med den moderna klassikern "Lasermannen". I en bok om svensk politik från ett stort förlag är det oförlåtligt att kalla riksdagens kammare för "plenarsalen", för att ta ett exempel i högen.


LÄS MER: Gellert Tamas förord till nyutgåvan av "Lasermannen"

Triviala skämt

Ännu värre är det med källkritiken. Gellert Tamas har inte lyckats få intervjua huvudpersonen för sitt projekt, ett allvarligt problem som borde ha fått honom att överväga en annan form. I stället har han valt metoden att hämta vittnesmål från människor som varit i Kent Ekeroths närhet, där den gemensamma nämnaren – för de som varit villiga att medverka – förefaller vara en stark aversion mot just Kent Ekeroth. Det duger inte.

Jag känner ett slags kollegialt medlidande med Tamas frustrerade jakt på något, vadsomhelst, som kan användas för att sätta dit Ekeroth och hans parti, en jakt som driver honom att inkludera även de mest triviala informationsfragment. Efter en fest med partikamrater 2011 skrev Ekeroth på sin Facebooksida om "chokladsås" på toaletten, vilket lockade fram diverse skämt om avföring. Den nitiske författaren skriver noggrant ner klockslagen i denna tarvliga konversation, samt gör oss uppmärksamma på att både Linus Bylund och Jimmie Åkessons flickvän – vid tillfället 22 år gammal – lajkade kommentarerna. Minsann! Vilka monster!


LÄS MER: Jens Liljestrand recenserar Niklas Orrenius "Skotten i Köpenhamn"

Fifflare och islamofober

Men om man rensar bort allt brus och alla irrelevanta pusselbitar, framstår det efter avslutad läsning som obestridligt att Sveriges tredje största parti är ett sekteristiskt, ex-nazistiskt och numera counterjihadistiskt näste befolkat av rättshaverister, skattefifflare, småkriminella och islamofober som framgångsrikt flyttar fram sina positioner för varje dag som går. Kanske är det så boken fungerar bäst, som ett dokument och en vidräkning att spara inför den, fortfarande undvikliga, skammens dag då anständighetens bastioner rämnar och SD tar plats i regeringen.

Särskilt intressant är belysningen av spelet bakom kulisserna i sjösättningen av hatsajterna Politiskt inkorrekt och sedermera Avpixlat, där Kent Ekeroth varit en nyckelfigur och hantlangare, den naturliga länken mellan "de fyras gäng" och nättrollens anonyma skuggvärld.


LÄS MER: Sverigedemokraterna på ren svenska

Kanariefågeln i gruvan

Och vill man ha en indikator på hur långt SD vågar ta av sig den rumsrena masken inför valet är det Ekeroths karriär man ska följa. Han är den partiföreträdare som bäst representerar det oresonliga, förgiftade mörker som alltid har utgjort rörelsens kärna. Hans hatiska profil är, för att parafrasera Lars Norén, termometern i SD:s röv, kanariefågeln i den omvända gruvan, den där partiet med taktfasta steg närmar sig dagsljuset.

Så länge han fortsätter kvittra bör vi alla lyssna noga.


Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga nya texter!

SAKPROSA

GELLER TAMAS

Det svenska hatet. En berättelse om vår tid

Natur & kultur, 550 s.