Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Släpp nostalgin kring Göteborgskravallerna

Karl Palmås är sociolog vid Chalmers tekniska högskola.
Foto: Fredrik Österblom
Kravallerna i Göteborg 2001.
Foto: LARSERIC LINDEN

Kravallerna i Göteborg 2001 har blivit den medelålders generationens eget 1968.

Karl Palmås förklarar varför världsbilden från den tiden är så passé. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Do you remember the riots in Gothenburg? In the summer of 2001? Boy, we sure had fun!

Länge var Jens Lekman relativt ensam om att kasta ett nostalgiskt skimmer över Göteborgshändelserna. Så icke längre: Det tjugoårsminne som just firats tyder på att även 2001 kommer att föräras samma ömsinta behandling som 1968. Även vår generation – vi som nu är i medelåldern – tillåts nu blicka tillbaka på en äkta levd erfarenhet av ett ögonblick då världens öde stod på spel.

https://youtu.be/ZGZlVNz5GIk

Världsbilden från 1968 har hängt kvar i vår ideologiska föreställningsvärld: Det sägs ibland att begärens frigörelse blev det imperativ som skapade den nya kapitalismen. Hur ska världsbilden från 2001 hanteras? Jo, den bör förstås i sin historiska kontext, men vi gör bäst i att lämna den där. Den sa sig vara ”global”, men framstod bara några år senare som tämligen närsynt.

Kring millennieskiftet hade globaliseringen gjort världens maktförhållanden otydliga, men Naomi Kleins ”No logo” eller Hans-Peter Martins och Harald Schumanns ”Globaliseringsfällan” hade visat att makten nu fanns hos internationella organisationer som EU, Världsbanken, IMF och WTO, men även hos multinationella företag och ett unilateralt orienterat USA. Samtliga låg bortom rimligt demokratiskt inflytande, därav protesterna.

Mycket kan sägas om vad som hände med den globala rättviserörelsens förslag på demokratisering och reglering av den globala politiska ekonomin. Rörelsen har vunnit segrar – förslag som ansågs orimliga kring millennieskiftet har nu blivit självklarheter – men kan också sägas ha förlorat det större spelet. 

De senaste dagarnas G7-möte är en tydlig illustration av hur snabbt världen förändrats.

Ett exempel: Porto Alegres medborgarbudget, som rönte stor uppmärksamhet under 2001 års World Social Forum, avradikaliserades bara tre år senare, då ett högerstyre tog över staden (och sedan lade grunden för Bolsonaro). Därefter inlemmades medborgarbudgeten i världsbankens verktygslåda.

Samtidigt är det just detta fokus på exempelvis världsbanken som i dag framstår som problematiskt. Redan 2008 beräknades Kinas utlåning till den fattiga delen av världen överskrida världsbankens. Ungefär samtidigt började det gigantiska infrastrukturprogram som i dag kallas The belt and road initiative (BRI) ta form. ”Slutet på slutet av historien” utropades det av bedömare som insåg att auktoritära stater skapat sig avgörande makt genom ägande i den rika världens ekonomier. 2010 blev till och med Volvo Personvagnar kinesiskt.

De senaste dagarnas G7-möte är en tydlig illustration av hur snabbt världen förändrats. Ledarna för de gamla imperierna diskuterade en gemensam front mot Kina, men samtliga är fullt medvetna om det ömsesidiga beroende som kringskär deras handlingsutrymme. De enas om att skapa ett eget BRI, men bedömare tvekar kring om detta erbjudande kommer att ses som lika attraktivt som Kinas.

Kort sagt: Idag framstår 2001-världsbilden som alltför innesluten i Europas ”korta 1900-tal”, och alltför agnostisk inför den tidsligt och rumsligt mer utsträckta dynamiken mellan Europa och Asien. 

Radikaler och progressiva har alltmer börjat tänka kring vad det innebär att leva i ett århundrade präglat av klimatförändringar. World Social Forum-slagordet ”another world is possible” har bytts till ”another end of the world is possible”. Samtidigt – vad innebär global rättvisa i ett århundrade där den kinesiska samhällsmodellen vinner allt fler segrar, i globala syd såväl som globala nord? För att tänka denna tanke behöver vi lära oss att glömma 2001.


Av Karl Palmås

Karl Palmås är sociolog vid Chalmers tekniska högskola. Han har bland annat skrivit ”The Hambantota connection”, tillsammans med Jonas Lindberg och Kerstin Hamilton (Glänta, 2014). Boken dokumenterar den tidiga fasen av Kinas infrastrukturbyggen i en liten fiskekort på Sri Lanka.



Lyssna på Expressens mediepodd ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=85450&country_iso=se

PAPARAZZI. Dominika Peczynski gästar Expressen mediepodd och pratar om Stoppa Pressarna, Bolibompadrakens ”knarkiga fnitter” och TV4:s censur av megahiten.