Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Slagkraftigt

ÖGONKONTAKT. Zadie Smith ser globaliseringens vinnare och förlorare.Foto: Reimschuessel / Splash News

Niklas Elmér smashar in en recension av Zadie Smiths nya bok.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KORTPROSA

Zadie Smith

"The embassy of Cambodia"

Hamish Hamilton Ltd., 80 s

Pock, smash.

Alla som har spelat en match badminton vet att ljudet som uppstår när racketen träffar fjäderbollen står i närapå perfekt korrespondens med kvalitén på slaget.

"Pock" betyder hjälplöshet, desperation och nederlag. "Smash" kontroll, erövring och triumf. När en spelare kastar sig mot nät i syfte att undkomma en förlorad poäng är han eller hon inte sällan smärtsamt medveten om att det enda sättet att värja sig från en potentiellt ödesdiger smash är att servera motståndaren ytterligare en. På så vis uppstår en oundviklig och ond spiral där ingen annan väg till slut står att finna för den otursdrabbade än att se sig inte bara slagen utan, i värsta fall, förnedrad av en triumfatorisk motståndare.

 

Racketsport, kanske i synnerhet badminton, handlar krasst uttryckt om att tvinga motståndaren till underdånighet.

Huruvida Zadie Smith skriver under på ovanstående slutsats, eller om hon är en van badmintonspelare, ska jag låta vara osagt, men sporten spelar en inte obetydlig roll i hennes "The embassy of Cambodia", en kortroman som ursprungligen publicerades i The New Yorker men som nu presenteras i egen rätt mellan hårda pärmar av hennes förlag.

Fatou arbetar som hushållerska och barnflicka hos en förmögen familj i Brondesbury Park, i nordvästra London. Om hennes bakgrund avslöjar Smith mycket lite, utöver att hon lämnat sitt hemland där hon arbetat på ett hotell under slavlika förhållanden för en endast marginellt mer behaglig tillvaro i Europa.

 

Arbetsplatsen ligger på samma gata som Kambodjas ambassad, och varje dag passerar Fatou med stigande nyfikenhet den tre våningar höga byggnaden samtidigt som människor promenerar ut och in genom grindarna vid huvudingången. Det enda som påminner om liv bakom murarna är en ständigt pågående match badminton och genom att låta det utspelas på ett främmande lands ambassad skänker Smith spelet en dubbel mening: också i en global värld finns tydliga gränser, med tydliga vinnare och förlorare.

Begränsad i sin rörelsefrihet av en arbetsgivare som håller hennes pass i pant och behandlar henne som en andra klassens medborgare utvinner Fatou näring ur samtalen med en katolsk proselyt, säkerhetsvakt och universitetsstudent. I deras möten speglas den moderna människans isolering, hennes frihetslängtan och komplexa relation till världen utanför den privata sfären.

"Surely there is something to be said for drawing a circle around our attention and remaining within that circle", skriver Zadie Smith. "But how large should this circle be?"

 

"The embassy of Cambodia" är en kort men pregnant berättelse som väcker fler frågor än den har tid att besvara. Om marginaliserade människor i en globaliserad värld, om geografins inte sällan avgörande betydelse för människovärdet. En dagsaktuell och, vågar jag påstå, viktigt berättelse om betydelsen av att se sina medmänniskor i ögonen, och de potentiellt förödande effekterna när vi låter bli.

Zadie Smith lämnar läsaren med ett förkrossande resultat, men undviker att nämna till vems fördel.

Matchen pågår, tar aldrig slut. Pock, smash.

 

Niklas Elmér

kulturen@expressen.se