Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skynda att älska, gamla människor!

Kärlek på ålderns höst.

Foto: Ill: Lotta Geffenblad

Jens Liljestrand läser Anna Ehrings och Lotta Geffenblads bilderbok om gamlingars kärlek.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

BILDERBOK

ANNA EHRING och LOTTA GEFFENBLAD
Gammelmormor och kärleken
Urax
Ålder 3+

Trots att kärlek och känslor är ett tema som intresserar människor i alla åldrar, har många föräldrar svårt för att prata med sina barn om romantisk kärlek mellan vuxna, annat än i förbifarten. Det blir lätt knöligt, eller komplicerat, eller kanske bara pinsamt.

Det märks också på flera av våra klassiker: hos Astrid Lindgren är relationen mellan, säg Madickens eller Ronjas föräldrar något som berättelsen tar för given, likaså Tove Janssons Muminpappa och Muminmamma. Och äldre vuxna i barnlitteraturen får ofta finna sig i att vara ensamstående mysgubbar och -gummor à la Sven Nordqvists Pettson.

 

Därför är det lätt att älska en bok som "Gammelmormor och kärleken" som ställer den enkla frågan: kan man vara kär fast man är nästan hundra år? Genom lilla Daisys perspektiv får vi se hur gammelmormor Sivan återupptar kontakten med sin ungdomskärlek Arne. Kaffe spills, rynkor slätas ut och gammelögonen glittrar som vackra stenar när det nyförälskade paret fnissar och tisslar i soffan.

 

Anna Ehrings avskalat vackra berättelse balanseras utmärkt av Lotta Geffenblads svärmiskt, nästan hallucinatoriskt klatschiga vattenfärger. De centrerade huvudpersonerna är skarpt tecknade mot fonder - blommiga tapeter, gardiner, kakel - som flyter ut i kanterna.

Direkt drabbande blir det inför andra dejten, när Sivan gör sig redo att ta emot Arne hemma hos sig. Hon vill inte spela kort, går runt och vispar tankspritt med en dammvippa och sätter sig till slut ensam ute i trädgården. Bilden av den vithåriga kvinnan som sitter i sin röda klänning under det mörka trädet, betraktad av barnbarnsbarnet inne i huset, stannar kvar länge.

"Gammelmormor är nog bara lite pirrig inför i morgon", förklarar bokens föredömligt kloka mamma, och man kan bara önska att fler vuxna skulle våga låta kärleken - även när den uppstår hos dem man slutat tänka på som älskande - vara lika självklar.

 

Följ Expressen Kultur och Litteratur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!