Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skygglapparna hotet för framtidens läsande

Hotet mot läsningen har debatterats flitigt i sommar.
Foto: Allan Karlsson
Jan Wifstrand, tidigare chefredaktör på Sydsvenskan.
Foto: Christian Örnberg
Johan Anderberg.
Foto: Olle Sporrong

Teknikutvecklingen är det största hotet mot läsningen.

Johan Anderberg skriver om en debatt där alla vägrar se sanningen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Vädret, John"

"Tack, Claes"

Den 17 februari 1995 såg Sydsvenskan lite annorlunda ut. Istället för den vanliga förstasidan hade den skånska tidningen tryckt en ordagrann återgivning av allt som sagts i "Rapport" kvällen innan – inklusive Claes Elfsbergs korthuggna överlämning till John Pohlman.

Det var en plågsam illustration av hur lite som hinner sägas under en halvtimmes tv. Och - så klart - en lika tydlig illustration av hur mycket mer som får plats i en dagstidning.

Fick "tröstpengar"

Det kostade en del. SVT krävde 150 000 kronor av tidningen i skadestånd, och upptågsmakaren och chefredaktören Jan Wifstrand lade på 4 000 kronor var till Claes Elfsberg och John Pohlman i "tröstpengar".

Det var - som man säger - mycket pengar på den tiden.

Ändå värt varenda krona. Sydsvenskan lilla publicitetstrick är än i dag en av de starkaste illustrationerna av det skrivna ordets överlägsenhet.

Sydsvenskans lekfulla självförtroende på 1990-talet står i stark kontrast till den ångestfyllda kampanj till läsningens försvar som kultur- och ledarsidor drivit under sommaren.

Okvädningsorden haglar

Martin Jönsson har skrivit en intressant analys av Facebooks prioritering av videoklipp framför text (DN 19/6), Björn Wiman (DN 22/6) om det symboliska i att förlaget Norstedts köps upp av en digital ljudboksentreprenör.

Så ger sig Lars Melin (DN 17/7), docent i svenska, in i leken med en medvetet provokativ debattartikel om att skönlitteratur inte hjälper unga till "framgång i livet"- och offentligheten går i spinn.

"Dynga", "korkat", "klickbete" - okvädningsorden haglar i sociala medier.

Och visst, det finns några lågvattenmärken i Melins text - som att skönlitteratur inte håller på med orsak-verkansamband, men han rör också vid en bortglömd aspekt av läskonsten.

Och det är att den inte bara är en konstart - inte något evigt - utan en teknik som är betydligt yngre än mänskligheten.

Skrivandet är en teknologi

I boken "Muntlig och skriftlig kultur" beskriver Walter Ong skrivandet just som en teknologi - en uppfinning som omformat det mänskliga medvetandet.

Det kan låta som ett tradigt och funktionalistiskt sätt att se på text. Men att något är jobbigt att höra gör det inte mindre sant.

Förmågan att nedteckna berättelser och faktauppgifter påverkade inte bara den mänskliga kulturen - utan den mänskliga hjärnan.

Utan skrivkonsten skulle den inte kunna tänka som den gör. Den inbjuder till abstrakta tankar. Den öppnar en ny värld.

Därför är just hotet från nya teknologier så allvarligt. Inte för att det - som Melin och andra debattörer tror - är bättre "underhållning".

Hotet består i hur hjärnan påverkas av att ständigt ha tillgång till internet i fickan.

Läsarnas hjärnor ser olika ut

Det här är ganska nya rön. Vetenskapen har - främst genom forskningsområdena neuroplasticitet och epigenetik - på sistone visat att vår biologiska kropp är långt mer föränderlig än vad man tidigare har trott.

Det här är insikter som läsningsdebatten helt saknar.

"Is Google making us stupid?" frågade sig journalisten Nicholas Carr i en omtalad Atlantic-artikel 2008. Några år senare utvecklade han tankegången i boken "The Shallows".

Och svaret är ja.

Det må vara samma sak att läsa en fysisk bok på en parkbänk 1916 och att läsa samma bok, på samma parkbänk, hundra år senare, i iBooks.

Problemet är att läsarnas hjärnor ser olika ut.

Läsaktivisterna måste ta striden

Den som påpekar de här självklarheterna möts ständigt av anklagelser. Det anses alltid bakåtsträvande att inte välkomna den senaste tekniken med öppna armar. Internet-evangelister drömmer om en värld där alla böcker finns tillgängliga för alla alltid.

Frågan är vem som ska läsa dem.

Det är den här striden som läsaktivisterna ännu inte vågat ta.

För oavsett om man vill ha bättre läskunnighet i allmänhet (som Melin vill) eller om man vill bevara ett litterärt arv (som de flesta andra vill) krävs det att man ser sanningen i vitögat.

Och sanningen är att den tekniska utvecklingen just nu är en väldigt stark motvind.

Hur läskonsten ska komma tillbaka? Det har jag fanimig ingen aning om.

Kanske går det inte.

Kanske förändras under dessa decennier vår mänskliga kultur på ett sätt som den inte gjort sedan grekerna uppfann ett sätt att i skrift representera vokalerna så att orden blev mer exakta och lättare att lära sig.

Även då gick något förlorat. Språkvetaren Walter Ong pekar till exempel på att de minnesstrategier som människor i muntliga kulturer använde försvann när skrivkonsten spred sig.

Kanske händer något liknande nu.

Det vore i så fall väldigt synd.

I morse satt jag ute på gården och läste "Underkastelse" - Michel Houllebecqs dystopi om Frankrike efter ett islamistiskt övertagande.

Jag var i Frankrike. Jag var i framtiden. Det var en obeskrivlig upplevelse som jag tyvärr får allt mer sällan.

Mobilen? Den låg inne i lägenheten. Avstängd och nedstoppad i en byrålåda.


Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.