Skolkritikerna är bottenlöst okunniga om företagande

SKOLDEBATTEN. Inom nationalekonomin finns begreppet ”alternativkostnad”. Alternativkostnaden för att använda en resurs för ett visst ändamål är den nytta, det värde, som resursen skulle kunna ge i den bästa alternativa användningen.

Tid och uppmärksamhet är den knappaste av alla resurser. När dagordningen för politiken och fokus i medierna sätter ljuset på en aspekt, innebär det att andra frågor hamnar i mörker och detta rymmer en kostnad. Det är vad som sker just nu rörande skolan och kostnaden är betydande.

Ett antal aktivister har bestämt sig för att viktigast av allt är att förtala och förinta friskolesektorn i Sverige, som har 15 procent av eleverna i grundskolan. Det är rimligt att benämna dem aktivister, ty de driver sin kampanj med ideologisk besatthet. De är fullkomligt faktaresistenta. De påstår att friskolor inte tar hand om elever med problem, när studier tvärtom visar att friskolor får extra många sådana elever. De ger bilden att en skrämmande våg av nyetableringar av friskolor rullar fram, när fakta är att antalet godkända nyetableringar i grundskolan de senaste fyra åren har sjunkit till en fjärdedel mot vad den var under de åtta åren dessförinnan (14 per år mot tidigare 51). Detta har att göra med hårdare krav från Skolinspektionen, som små och oerfarna organisationer har svårt att möta.

Aktivisterna utgår ifrån att segregationen ökar drastiskt i den svenska skolan, när Statistiska centralbyrån och Pisa-data tvärtom visar att ingen sådan förändring har skett under de senaste 10-20 åren. De attackerar aktiebolagsdrivna skolor för att driva segregation, när en noggrann studie från Finansdepartmentet tvärtom visar att denna typ av skolor i särskilt hög grad etableras i områden med stor andel invandrarfamiljer. 

Aktivisterna är också bottenlöst okunniga om företagsamhet. Ingen kan bli framgångsrik utan att leverera kvalitet. De skolföretag som angrips har nästan genomgående bakom sig kvinnliga entreprenörer med högsta grad av seriositet: Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska Skolan [skribentens fru, reds anm.], Cecilia Carnefeldt, ordförande i Kunskapsskolan, Malin Nordesjö, ordförande i Futuraskolan, för att nämna några. De är inte förtjänta av de skällsord som nu kastas över dem.

Aktivisterna upprepar samma mantra, döva för fakta, och visat inget intresse för att lära något från de verksamheter de attackerar och som har valts totalt frivilligt av familjer. I inlägg efter inlägg fortsätter de påstå att goda studieresultat för Internationella Engelska Skolan och Kunskapsskolan skulle bero på selektering av elever – trots att en ytterst noggrann studie nyligen visade att dessa skolor lyfter sina elevers prestationer mer än kommunala skolor, med full hänsyn tagen till elevernas bakgrund. Resultateffekten är särskilt stor för elever som har lågutbildade föräldrar. Hela 41 procent av eleverna i Internationella Engelska Skolan har ”utländsk bakgrund”, mot 26 procent i snitt för svensk skola.

Jag ville dock med detta inlägg framförallt komma till frågan om alternativkostnad. Vilka är de stora, reellt viktiga utmaningarna, för svensk skola som nu skyms av det utrymme som ges i massmedierna för aktivisternas kampanj?

1. Lärarförsörjningen. Våra myndigheter beräknar att det redan saknas 65 000 lärare och att bristen växer de närmaste tio åren. Vid intaget till lärarutbildningarna hösten 2019 fanns det ingen konkurrens för hälften av programmen. Alla som uppfyllde låga minimikrav togs in. Så har det nu varit under många år. Förhållande är katastrofalt för den svenska skolans kvalitet. I länder som Kanada och Finland går det som regel 6-7 sökande per plats, och en stor del av de sökande kommer från de toppresterande skikten av varje årskull. Det hör gör det möjligt att ha hårda urvalsförfaranden, där man tar hänsyn även till lämplighet för läraryrket.

Ett stort skäl till det låga intresset i Sverige är bilden att det råder sådant kaos i skolan att en lärare inte kan räkna med att kunna utöva sitt yrke.

2. Basträningen de första åren. De grundläggande färdigheterna – att lära sig läsa, skriva och räkna – måste nötas in tidigt. Som hjärnforskare visar, behöver dessa färdigheter övergå från medvetna handlingar till automatisk rutin för att frigöra arbetsminnet för mer krävande uppgifter av tänkande och lärande.

Internationella Engelska Skolan tar emot många elever i årskurs tre eller fyra. De har då redan gått tre-fyra år i andra skolor, som regel kommunala. För att säkra att de har basen för fortsatta studier får de genomgå ett diagnostiskt test när de kommer till IES. Resultaten är förfärande. I en typisk IES-skola visade sig denna höst 58 av 102 elever som gjorde lästestet för åk 2, när de börjat i åk 3 hos IES, befinna sig på nivån 1-3 på den tiogradiga statinskalan. Det innebär att de har allvarliga brister i rudimentär ordförståelse och helt saknar läsflyt. 80 procent av dessa elever kommer från kommunalt drivna skolor. Efter tre år, inklusive F-klass, är de inte ens på väg att ”knäcka läskoden”. Vad beror detta på? Vad har de gjort i föregående skolor under tre år? Det vore viktiga frågor att undersöka. IES-skolorna gör nu enorma extra ansträngningar för att på någon månad i årskurs tre eller fyra ta igen vad eleverna borde ha lärt sig långt tidigare.

3. Ledarskapet och ordningen i lärmiljön. Den moderna hjärnforskningen visar entydigt att effektivt lärande kräver absolut fokus. Det får inte finnas störmoment, larm, slamrande dörrar, sms på mobilen när man som elev behöver koncentrera sig på uppgiften. Inte heller får det råda farhågor för mobbning. Tyvärr är det ett faktum att skolan på många håll inte fungerar som den lugna arbetsplats som barn bör ha rätt till, och även lärare. Ledarskapet för en sådan ordnad, engagerande lärmiljö med fokus på lärande är alltför ofta illa fungerande. 

Två skäl för detta är uppenbara. Dels har den svenska skolan, och dominerande krafter i lärarutbildningar och hos myndigheter, länge präglats av en ”progressivism” i traditionen från Rousseau som förnekar vuxenauktoritet och fostran; detta har bidragit till osäkerhet om regler och rutiner och en förödande splittring i idésyn inom lärarkåren. Dels har lagstiftning och myndighetssignaler varit sådana att rektorer och lärare har blivit osäkra om vad de får göra för att etablera ordnade rutiner och en fungerande disciplin i det dagliga. Våldsverkare har haft myndigheterna på sin sida, mer än rektorerna. Skolinspektionen har pekat också på ett tredje problem, nämligen att kommunala huvudmän till sin natur är mer vaga i formuleringen av uppdraget än friskolor som grundats av eldsjälar.

4. Kunskapssynen är diffus. Det hänger samman med ett postmodernistiskt paradigm, enligt vilket alla verkligheter är ”socialt konstruerade”. Detta har lett till vagt formulerade kursplaner. Utan tydligt formulerade kunskapskrav för olika stadier i skolan går det heller inte att skriva tydliga betygskriterier. En entydig inriktning på kunskap och fostran som skolans uppdrag är fundamental för en bättre skola – och särskilt viktig för elever med svagt stöd hemifrån.

5. De icke behöriga. Vad gör vi som samhälle med de dryga 14 procent av varje årskurs som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet? De borde ut i yrkes- och vuxenlivet, men den typen av arbetsmarknad finns knappt längre. Detta är på väg att bli ett gigantiskt samhällsproblem, som fordrar nytt tänkande.

Antalet anmälningar för en plats i Internationella Engelska Skolan har aldrig varit högre.

Bakgrunden till den aktivistkampanj som nu dominerar skolfrågan i medierna är enkel. S/Mp-regeringen tillsatte en utredning om ”likvärdighet” i juli 2018, som ett led i valrörelsen det året. Nu, sista november, har remisstiden gått ut på utredningen. Vänstern söker sätta press på Centern och Liberalerna att gå med på dess förslag för mindre resurser till friskolor och lottning till platser. Genom att skapa en känsla av medborgarstorm mot friskolorna hoppas man att Annie Lööf och Nyamko Sabuni ska vika sig för Anna Ekström. Detta är spelet.

Man har nog gjort misstaget att gå för långt i aggressivitet och i att avslöja sina egentliga ideologiska planer (som när ordföranden för Reformisterna, S, gör klart, SvD 16/11, att målet är inga företag ska få finnas inom vård/skola/omsorg). Man har heller inte förstått det djupa engagemang för entreprenörskap, inte minst kvinnligt sådan, som bärs av Lööf och Sabuni.

Det verkligt skadliga är dock att medan denna skenstorm pågår i medierna, försätts de verkliga skolfrågorna i medie- och beslutsskugga. Detta har skett under många år nu, först med en debatt kring kommunalt veto, sedan med år av diskussion kring Reepalu-utredningen, nu med en annan angreppsvinkel via Åstrandsutredningen.

Under tiden väljer föräldrar på egen hand skolor som kan ge deras barn en ordnad och trygg lärmiljö och höga akademiska ambitioner. Det gäller inte minst barn i invandrarfamiljer, där föräldrarna naturligt nog är extra måna om sina barns framtid. Antalet anmälningar för en plats i Internationella Engelska Skolan har aldrig varit högre än just nu, när vänstern vill tro att den har vunnit.

Av Hans Bergström

Hans Bergström är docent i statsvetenskap, före detta chefredaktör för DN med särskilt engagemang för skolfrågan, aktiv sedan 2003 i Internationella Engelska Skolan, grundad av hans hustru Barbara Bergström.

Lyssna på ”Två män i en podd”

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.