Läste i söndags om att kulturen brukas av kvinnor så till den grad att detta i Dagens Nyheter beskrivs som ett problem.
Ja, hela frågan har blivit så infekterad att vi inte längre vet vad vi ska kalla dem. Är det förnedrande, till och med diskriminerande att kalla dessa brukare (kanske rentav missbrukare?) av kultur för "kulturtanter", undrar Åsa Beckman. Hennes lösning på problemet som hon vill dela med sig till oss läsare, förmodligen 70 procent kvinnor, är att kalla dessa kulturkonsumenter för "publiken".
Jamen så smart. Då märks det ju inte att publiken mest består av kvinnor.
Är det inte ett större problem att vi i detta land och, vill jag påstå, de flesta andra länder, har en gigantisk procent okultiverade män som tycker att det är totalt ointressant att via kulturen få sina livsfrågor ventilerade? Och som dessutom verkar ha svårt att göra två saker samtidigt, till exempel att följa Premier League och någon kväll gå på teater?
Marianne Lindberg De Geer