Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skam och stolthet på slottet i Berlin

Återuppbyggandet av Berlins stadsslott väntas vara färdigt år 2020. Foto: Jurgen Henkelmann/Imagebroker/REX / Copyright (c) 1995 Shutterstock. No use without
Palast der Republik, 1990. Foto: Jurgen Henkelmann/Imagebroker/REX / Copyright (c) 1995 Shutterstock. No use without
Nina Lekander. Foto: Jurgen Henkelmann/Imagebroker/REX / Copyright (c) 1995 Shutterstock. No use without

Berlins stadsslott håller på att återuppbyggas på platsen för DDR:s Palast der Republik. Nina Lekander spanar om ett laddat projekt i en söndersliten och ihoptråcklad stad.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | SKAM. I SvD (14/7) skriver Anders Q Björkman ett långt och kunnigt reportage om uppståndelsen kring – ännu ett – gigantiskt förseningsprojekt i Berlin: den delvisa och stilmixade återuppbyggnaden av ett pråligt barockslott på den plats i centrum där DDR:s Palast der Republik tidigare låg.

En 70-talskonstruktion i glas och betong som enligt min humbla åsikt var himla tufft, i stram harmoni med Alexanderplatz tv-torn och frän kontrast till den spettekakiga domen. Helt nära Spree och Museumsinsel. 

Björkman intervjuar experter och prominenser. Berättar om de bråk om proveniens, kolonialism och krig som i så hög grad präglar den 1961 sönderslitna och 1989 ihoptråcklade huvudstaden. Eller hela Tyskland om man så vill.

Unsere gute Seele! En så framstående ingenjörsnation med både en massa gott och ont i sin historia: fantastiska bilar och neurosedyn. Världskrigen. Terrorism. Und so weiter.

Fasansfull graffiti

Nu har förhoppningsvis inte så fasligt många tyskar som svenskar drabbats av flygskam à la Greta. Däremot historieskam. Medan andra hellre vill vara stolta och skamvägra.

Eller blott historietrogna: om nu Mohrenstraße heter så, namngiven under en rasistisk tid, låt den vara! Medan antirasister av alla kulörer bjuder in till omdöpningsaktion av gatan. Och kommunisten Ernst Thälmann vars groteska ”Denkmal” i Prenzlauer Berg växelvis förgylls av fantasifull och fasansfull graffiti. Men får stå kvar framför ett oskönt miljonbygge à la DDR.

Skam och skamskam och skamstolt, en vet inte vad. Annat än att de Berlinbor jag känner, infödda såväl som inflyttade eller utträngda, retar sig på prestigefyllt politikerstyrda skrytprojekt i stället för att låta experterna och teknikerna råda.

Så pinsamt att flygplatsen BER aldrig blir klar. Och strunt samma med det därna slottet vid Unter den Linden. Som dessutom lider av ett U-bahn-bygge som ändå är rättmätigt långsamt och försiktigt. I sanning en stolt skam.

 

LÄS MER:

Nina Lekander - Vi slutar lida av flygskam och generande hårväxt 

 

Nina Lekander är författare och kritiker i Expressen.