"Titta, Max mamma! Mamma är trött. Nu kommer städerskan. Städar fint!"
I den uppblossande debatten om rutavdraget och det rimliga i att kalla städpersonal för "tjänstefolk", återkommer ofta barnperspektivet. Hur hanterar över- och medelklassens barn det växande inslaget av betald städhjälp i hemmet? Kommer vi att få se en ny typ av uppfostran, där "städa genast ditt rum!" byts ut till "ut och lek, snart kommer städfirman!"?
Det är en del av en större och sällan diskuterad fråga: hur gestaltar barn- och ungdomskulturen de ökande klassklyftorna? Vad blir pek- och bilderböckernas motsvarighet till "Äta sova dö"? Kommer vi se en modern "Barnen ifrån Frostmofjället"?
"Städerskan färdig. Hejdå städerskan! Max mamma glad igen. Leka nu?"