Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Sista skriket" öppnar för modernare mode

FÖRFATTARDUO. Philip Warkander och Emma Veronica Johansson, författare till "Sista skriket. En bok om mode, död och erotik"
Foto: TOMAS FALMER
"Sista skriket. En bok om mode, död och erotik."

Med boken "Sista skriket. En bok om mode, död och erotik." försöker Emma Veronica Johansson och Philip Warkander att uppvärdera modevetenskapen.

Sara Kristoffersson läser ett lovvärt försök.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Härom månaden var mode på tapeten i SVT:s ”Gomorron Sverige”. Det konstaterades att starka färger gör entré i höst och programledarna kluckade förtjust. 

Samtalet är symptomatiskt: mode behandlas ofta som något nöjesbetonat och lättviktigt. 

Vissa tar dock ämnet på betydligt större allvar. Hit hör Emma Veronica Johansson och Philip Warkander som skrivit ”Sista skriket. En bok om mode, död och erotik”. 

Enligt författarna har mode under det senaste decenniet förvandlats till ett språk som signalerar vilka vi är eller vill vara. 

Kläder skvallrar om smak och identitet

Det är inte riktigt sant. Så har det varit länge. Förutom att täcka och skydda kroppen från kyla berättar kläder om smak, social tillhörighet och identitet. 

Hur plagg varierar geografiskt och historiskt, socialt och könsmässigt har sedan länge studerats inom discipliner som etnologi, historia och konstvetenskap. 

Däremot är ingången i problematiken rätt. Studier av plagg i allmänhet ska inte förväxlas med modeforskning, och kläder och mode är inte samma sak. 

För medan plagg finns i varje samhälle där människor klär sig, konstrueras mode av en rad samverkande aktörer som stylister, journalister, PR-agenter, modeskapare och konsumenter. 

Existentiella frågor och personliga minnen

Warkander – som är nykläckt doktor i modevetenskap – och Johansson tar avstånd från förståelsen av mode som blott lättsinne och konsumtion: ”Älskar du shopping, stilråd och stålgalgar? Då är det här inte boken för dig.” 

Författarna vill förtvivlat gärna uppvärdera området som diskuteras genom en brevväxling.  

Den litterära genren öppnar upp för dialog men i monologform. I bokens korrespondens – som har dagbokskaraktär – varvas existentiella frågor och personliga minnen med teoretiska perspektiv, som vad mode egentligen är och var det är på väg. 

Warkander spår en fundamental förändring: Länge har ”det nya” spelat en viktig roll, men numera existerar många trender samtidigt och begreppet förlorar i betydelse. 

SVT borde städsla Warkander och Johansson

Dessutom konsumeras mode alltmer som visuell kultur i datorer och mobiler och distanseras därmed ytterligare från faktiska kläder. Andra teman som diskuteras i ”Sista skriket” är kropp, identitet och sexualitet. 

Boken präglas knappast av några folkbildande ambitioner. Dialogen lär slukas av redan invigda läsare men frågan är om samtalet lyckas engagera människor som inte redan är engagerade. 

Ett steg i rätt riktning vore dock att låta Johansson och modedoktorn Warkander ta tempen nästa gång SVT rapporterar om läget på fronten. 

I stället för banala kommentarer om kommande färger skulle morgonprogrammet få en både hippare och seriösare diagnos.


Sakprosa

PHILIP WARKANDER & EMMA VERONICA JOHANSSON

Sista skriket. En bok om mode, död och erotik

Constant Reader, 225 s.


Sara Kristoffersson


Philip Warkander är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras boken av Sara Kristoffersson, professor i designhistoria vid Konstfack och kritiker i Dagens Nyheter.