Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sista chansen för de döende bokhandlarna

Är den fysiska bokhandeln snart ett minne blott? Foto: Tomas Leprince
"Bokhandlar har en verklig betydelse just som visnings- och bläddringsrum, särskilt för de nyutgivna böcker som ännu inte finns på biblioteken." Foto: Tomas Leprince

Rasmus Fleischer.

Foto: Emil Nordin

De oberoende bokhandlarna lever på fallrepet när nätjättarna flyttar fram sina positioner.

Rasmus Fleischer efterlyser en radikal omläggning av litteraturpolitiken för att rädda bokens rumsliga närvaro.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Hedengrens bokhandel, som funnits vid Stureplan sedan 1897, kan tvingas stänga. Sorgligt, men knappast förvånande. Bokhandlarna kläms mellan fastighetsägare och nätjättar, mellan höjda butikshyror och pressade bokpriser.

Hedengrens ägare förklarar att butiken blivit mer och mer av ett “showroom", dit folk kommer för att upptäcka böcker, bläddra lite och avgöra om de är värda att köpa. Det eventuella köpet sker i nätbokhandeln, där priset ofta ligger en hundralapp lägre.

Jag kan själv inte förneka att jag har gjort detsamma, även om jag inte har satt det i system. När jag passerar någon av Stockholms riktiga bokhandlar - som väl kan räknas på ena handens fingrar - släntrar jag gärna in någon minut för att slöbläddra i det som skyltas. Sen släntrar jag vidare utan att ha köpt något. Och nog kan det hända att jag senare, efter några månader eller några år, köper samma titel på bokrean eller i en nätbokhandel.

 

Vissa menar säkert att detta gör mig medskyldig till bokhandelsdöden. Jag medger att jag inte hör till dem som röstar för bokhandlarnas fortlevnad genom att frivilligt kasta fram en extra hundralapp för varje bokköp. Ändå känner jag mig inte likgiltig inför Hedengrens fortlevnad. Jag minns hur jag gladdes åt att se min första bok i deras skyltfönster. Men jag noterade också att den var dubbelt så dyr som vid beställning direkt från det lilla förlaget.

Varje vettig människa måste vredgas över tanken på att en bokhandel ska tvingas lämna plats åt någon kafé-, kläd- eller telefonkedja. Vissa vill förklara det med att bokhandlar "skänker atmosfär" som "bidrar till att lyfta staden". Och visst är bokryggar en älskad kuliss som kan locka turister och inreda kaféer. Men för mig är detta ändå en fråga om litteratur.

 

Bokhandlar har en verklig betydelse just som visnings- och bläddringsrum, särskilt för de nyutgivna böcker som ännu inte finns på biblioteken. Nätbokhandeln erbjuder ju ingen provbläddring av böckerna den säljer, vilket är en stor brist som inte fullt ut kan lösas på teknisk väg. En följd av bokmarknadens digitalisering har blivit att visning och försäljning glider isär. För övrigt är det inte bara böcker som visas upp, utan även författare: Hedengrens hör till de bokhandlar som regelbundet bjuder in författare.

I det större perspektivet handlar det om att förankra ett urval i det fysiska rummet. Om detta skrev jag massor i min bok "Boken och biblioteket" (2011), mest om bibliotek och antikvariat, men allt jag skrev gäller även för en bokhandel som Hedengrens. Samma år kom Litteraturutredningen som argumenterade klokt för att bokhandlar fortfarande kan fylla “en viktig funktion i det litterära systemet". Ett system som alltså är någonting mer än bara en distributionsapparat.

 

Så hur ska Hedengrens räddas? Genom att konsumenterna tar sitt ansvar, lyder det vanligaste svaret, exempelvis i ett populärt upprop på Facebook till stöd för Hedengrens. "Folk måste lära sig betala." Folk?

På samma nivå lägger sig DN:s kulturredaktör Björn Wiman (DN 17/6): “enda sättet att rädda bokhandeln är att vi börjar göra det igen" - handlar böcker på Hedengrens, alltså. “Enda sättet?" Björn Wiman borde veta bättre. Självklart finns det andra sätt att rädda bokhandeln än att “vi" gemensamt beslutar oss för att donera en extra hundralapp varje gång vi köper en bok. Ärligt talat: Tror nån att det kommer att hända? Att individuell konsumentmakt är en långsiktigt hållbar väg att rädda Hedengrens och andra bokhandlar?

Under loppet av 1900-talet genomfördes en lång rad kulturpolitiska räddningsaktioner för olika slags institutioner. Kanske fanns det då någon Björn Wiman som menade att “enda sättet" att rädda symfoniorkestrarna skulle vara att “vi" fortsatte att betala allt högre priser för konsertbiljetter. Dessbättre fanns det då andra som hade större visioner. Symfoniorkestrar och teatrar överlever i dag till stor del med hjälp av offentliga bidrag, vilket jag misstänker att även Björn Wiman ser som en självklarhet.

 

Vore det en klok idé med kulturpolitiskt stöd till bokhandlar? Saken är åtminstone värd att diskutera. Stödet kan ta sig en rad olika former. Det behöver inte nödvändigtvis handla om direkta bidrag till särskilt framstående bokhandlar. Någonting sådan existerar dock redan i mindre skala. På förslag av Litteraturutredningen infördes ett stöd till litterära evenemang i bokhandeln som delas ut av Kulturrådet.

En enklare väg skulle vara att återinföra de fasta bokpriserna, vilket i ett slag skulle förändra konkurrensen med nätbokhandeln. Systemet tillämpas redan i halva Europa, inklusive Tyskland, Frankrike och Norge. Förlaget sätter ett pris och under viss tid är det detta pris som gäller, såväl på nätet som i butik. När bokhandlarna inte kan konkurrera med priset, tvingas de i stället satsa på utbud och urval. Visst kan det leda till högre bokpriser överlag, men det råder inget tvivel om att prisregleringen bidrar till att rädda bokhandlare med brett utbud. Det har bekräftats av forskning och bekräftas på nytt av mig varje gång jag återvänder från Berlin med en resväska som blivit flera kilo tyngre. Så visst går frågan att lösa även utan att moralisera över att bokköpare i dagsläget väljer att spara hundralappar.

Om vi bryr oss om det litterära systemet måste vi se bortom privatmoralen. Vi måste tala om litteraturpolitik.

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.


FOTNOT. Delar av texten har tidigare publicerats på Rasmus Fleischers blogg.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!