Jakob Eklund som Johan Falk. Foto: Per Arne Svensson
Jakob Eklund som Johan Falk. Foto: Per Arne Svensson

Siktar mot mörkret

Publicerad
Uppdaterad
Jonas Holmberg läser en avhandling om polisfiktionens problemformulering.
Förra sommaren skrev journalisten Andrew Anthony en uppmärksammad artikel i The Observer. Han beskrev Sverige som en brottsplågad nation i moraliskt förfall bakom en allt tunnare politiskt korrekt yta. Den socialdemokratiska utopin har krackelerat, folkhemmet fallit samman. Anthony hänvisade visserligen till de aktuella affärerna kring Göran Lindberg och Sven Otto Littorin, men framför allt exemplifierade han sin kartläggning med Henning Mankells och Stieg Larssons kriminalromaner. Att basera utrikespolitiska analyser på böcker om brott kan tyckas en aning våghalsigt, men som sammanfattning av samhällssynen i svenska deckare var Anthonys text träffsäker.

I sin nya avhandling Snuten i skymningslandet. Svenska polisberättelser i roman och film 1965-2010 visar Michael Tapper hur bilden av ett Sverige i förfall är gammal och har formulerats både från höger - amerikanen Roland Huntfords sossekritiska bok The new totalitarians för redan 1971 samma resonemang som Anthony - och från vänster, i en socialistisk deckartradition som inleddes av Sjöwall-Wahlöö. Med dokumentära ambitioner beskrev författarparet en borgerlig välfärdsstat där den ständigt ökande kriminaliteten var ett symptom på ett sjukt samhälle - enligt den marxistiska historieanalysen ska det ju bara bli värre och värre ända fram till revolutionen.
Men vad har då hänt med den fiktiva svenska polisen efter att Martin Beck somnade med ett Mao-porträtt ovanför sängen i Sjöwall-Wahlöös sista bok Terroristerna? Tapper hittar två huvudfåror. Hos Leif GW Persson, Jan Guillou och Stieg Larsson är den fascistiskt anstrukna poliskåren ett större samhällshot än brottslingarna själva. Hos Svedelid, Mankell och Nesser, liksom i filmserierna om Beck, Johan Falk och Wallander, skyddar däremot polisen ensam folket från det kriminella barbariet.
De senare berättelsernas popularitet knyter Tapper till den högerextrema rörelsens landvinningar i samtiden. Att Henning Mankell skrivit Wallanderserien från ett uttalat vänsterperspektiv spelar ingen roll. Genom att beskriva brottsligheten som obegriplig och främmande spelar han ändå högerpopulisterna i händerna. I brist på stöd från statistiken är deras problemformulering, liksom anglosaxiska krönikörer, beroende av påhittade polisers rop på hjälp.
Jonas Holmberg
Jonas Holmberg
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag