Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Signalsystem

Johan Hilton kommenterar överfallet på Fredrick Federley.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det kan naturligtvis vara så att centerpolitikern Fredrick Federley utsattes för ett vanligt överfallsrån.

 Men hur sannolikt är det? Hammarby Sjöstad är knappast känt för sina våldsbrott. Federley är en stridbar politiker och öppet homosexuell. Gärningsmännen överföll honom utanför hans hem.

 Med andra ord: hatbrottssignalerna uppnår mistlursstyrka.

 För inte så länge sedan gjorde Aftonbladet stor affär av Federleys många taxiresor. Det var en rimlig granskning. Samtidigt är det så här: i ett samhälle där hatbrotten ökar varje år, där homohatarretoriken grasserar på nätets apberg och där stöveltrampet från SD genljuder i de skenande opinionssiffrorna upplevs taxin av många hbt-personer som ett av få trygga transportmedel.

 Och även om hotet inte alltid är reellt så är det, på goda grunder, upplevt.

 På en flitigt retweetad statusrad från Facebook skrev en ung man i går: ”Jag är lite skadeglad över att Fredrick Federley fick sig ett kok stryk, det förtjänade han”.

 Och på Flashback grymtade gorillorna att Federley förtjänade att få AIDS och att ”Stureplanscenterns perversa sodomit /.../ had it coming”.

 Idioter finns det överallt. Men just nu, när ett parti som tidigare öppet har hetsat mot hbt-personer håller på att komma in i riksdagen, verkar de plötsligt vara så många.