Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

'Shakespeare är ju närvarande hela tiden'

Gunilla Brodrej i samtal med skådespelarna.
GRYMMA TEATERKUNGAR. Jonas Karlsson och Özz Nûjen har både Rickard III och Puck på repertoaren.Foto: Michaela Hasanovic
<p>Özz Nûjen som Rickard III.</p>
<p>Jonas Karlsson som Rickard III.</p>

På lördag är det 400 år sedan William Shakespeare dog och alla vill fortfarande spela hans pjäser.

Gunilla Brodrej får svar på varför i ett samtal med skådespelarna Jonas Karlsson och Özz Nûjen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Özz Nûjen

Özz Nûjen:

Född 1975 i en by på 2500 meters höjd i norra Kurdistan.

Flydde från Turkiet 1983, kom till Sverige och växte upp i Rinkeby.

Utbildad radioproducent vid Dramatiska institutet.

Stand up-komiker, skådespelare och programledare.

Fick Expressens satirpris Ankan 2014.

Puck i "En midsommarnattsdröm" på Uppsala stadsteater 2010. Regi Dritëro Kasapi.

Alla roller i "Rikard III" på Riksteatern 2016/2017. Regi Björn Granath.

Jonas Karlsson

Jonas Karlsson:

Född 1971 i Salem, Stockholm.

Växte upp på Värmdö.

Utbildad vid Teaterhögskolan.

Skådespelare, dramatiker och författare.

Tillhör Dramatens fasta ensemble.

Fick Expressens teaterpris 2009.

Puck i "En midsommarnattsdröm" på Dramaten 2000. Regi John Caird.

Titelrollen i "Rickard III" på Dramaten 2015. Regi Stefan Larsson.

Båda har gjort rollen som den oberäknelige narren Puck i "En midsommarnattsdröm". Özz Nûjen på Uppsala stadsteater och Jonas Karlsson på Dramaten. Nu har de också den skoningslöst grymme kungen i "Rickard III" gemensamt. Jonas Karlsson spelade titelrollen på Dramaten och Özz Nûjen förbereder en enmansföreställning som ska turnera med Riksteatern nästa vår.

Vi möts på en engelsk pub på Södermalm i Stockholm. Ingen dricker öl. Jonas beställer in kycklingvingar och Özz tar en biff.

 

Öppnade rollen som Puck några dörrar för er?

Özz Nûjen: Jag brukar mer syssla med att sparka in dörrar och så var det den här gången också. Jag sitter inte och väntar på att bli uppbjuden.

Jonas Karlsson: Faktum är att jag fick sparka lite jag också. Eller jag tjatade mig till rollen som Puck. Egentligen skulle jag spela Lysander, men de hade ingen Puck och då bad jag att få prata med regissören.

 

LÄS MER: Så bra är William Shakespeares sonetter

 

Skådespelaren Kenneth Branagh börjar varje kapitel i sin självbiografi med en hänvisning till Shakespeare. Hur levande är Shakespeare i era dagliga liv?

Özz: Inte alls skulle jag säga. Mitt liv genomsyras av den kurdiska kampen. Men självklart bär jag med mig hans texter: "Älska alla, lita på några få, handla inte fel mot någon".

Jonas: På sätt och vis är Shakespeare närvarande hela tiden. När man talar om att något är dramatiskt, eller förhöjt i vardagen, eller när det handlar om maktspel, kallar man det ofta shakespearianskt. Men eftersom du nämner Branagh, i England är det annorlunda. Han är ju ännu mera närvarande i språket där. Ta till exempel det här citatet ur inledningen till "Richard III": "Now is the winter of our discontent / Made glorious summer by this sun of York". Sun syftar både på solen och sonen. Egentligen skulle jag vilja spela Shakespeare på engelska. Det är så mycket som går förlorat även om översättningarna som görs är fantastiska.

Özz: Inte jag, aldrig. Där har jag min begränsning. Det måste gå ändå. Man får visa det där. Peka på solen och titta på sonen, eller nåt. Det går att lösa.

Jonas: Texten är så fulländad. Visst finns det utmärkta översättningar, men ibland vill man bara gå tillbaka till urtexten och inte göra så mycket kring den, inte stoppa in nusvenska eller uppdateringar eller krångla till det.

 

Spela noterna?

Jonas: Ja, precis! Spela noterna. Det är som musik. Visst kan man göra tolkningar, betoningar här eller där, men man håller sig ändå till partituret.

Özz: Fast jag kommer att stoppa in Özz lite här och där när jag spelar Rickard III. Özz får kommentera, prata med publiken, titta på pjäsen från sidan, förklara. Jag tycker om den sortens berättarteater.

Jonas: Ska du spela Rickard III?

Özz: Ja, jag ska göra alla rollerna. Vi har premiär på Södra teatern i höst och sedan är det turné med Riksteatern. Björn Granath regisserar.

Jonas: Jaha! Björn Granath, han var Buckingham i vår "Rickard III".

 

LÄS MER: En Shakespeare i ny språkdräkt

 

Vad kommer man att känna för din Rickard III?

Özz: Igenkänning, avsmak och lite hat. Men man kommer att ha jätteroligt under tiden.

Jonas: Varje gång som jag har hållit på med någon Shakespearepjäs har jag haft en sådan direktkontakt med verkligheten. Till exempel var det så precis vid premiären av "Rickard III". Då körde Putin in sina tanks i Ukraina. Och när jag höll på och repeterade in "Hamlet" på "svanska" i Århus, och pluggade text utförde Breivik sin massaker. Då kände jag att varenda grej jag läste i texten handlade om Breivik. Hamlet är ju en potentiell terrorist: "Ur led är tiden." Han är satt att vrida den rätt igen. Han har rätten att göra vad som helst.

 

När jag såg din Rickard III på Dramaten var det läskiga att man vande sig vid honom. Det blev lite tråkigt när han inte var på scenen och dödade.

Jonas: Och vad säger det om vår tid? De långsamma och långsiktigt hållbara förhandlingarna är aldrig det som premieras. Det är bättre att sätta hårt mot hårt. Våld.

 

Det finns en underhållningsfaktor i det där förstås.

Özz: Det är intressant med maktfrågan. Som Rickard III är jag beredd att sjunka så lågt som möjligt för att komma så högt som möjligt. Alltså grejen är: hur lågt kan man sjunka? Så som vi gör här och nu. Vi säger att vi inte har val och stänger gränserna. Men det är flyktingarna som inte har något val. Man pratar om flyktingkris som att det är vi som har kris. Så vilka är vi när den maktfullkomlige drar fram? Är vi medlöpare? Är vi Buckingham? Är vi kollaboratörer? Vilka är vi i den handlingen, i de skeendena?

Jonas: Det är så otroligt aktuellt det där hur alla positionerar sig kring Rickard III. Och det är nästan ännu intressantare när han har fått hela makten. Då har han allt att förlora. I början finns en energi, men sedan återstår bara för honom att bevaka och hålla sig kvar. Och alla runtomkring betraktar och kontrollerar om han är på toppen eller om han är på väg ner.

 

LÄS MER: Kung Jonas på Dramatens scen

 

Finns det någon sympatisk karaktär hos Shakespeare?

Özz: Cassio är ju jävligt sympatisk och god, Othellos löjtnant. Men han är väldigt helylle och tråkig.

Jonas: Horatio, Hamlets vän.

 

Hur är det med tjejerna hos Shakespeare?

Özz: De fick ju inte ens spela teater på den tiden.

 

Är det en ickefråga?

Özz: Vi är ju barn och söner av vår tid. Även om jag som flykting har haft det svårt har jag ändå haft det lättare än mina medsystrar. Det är ju ett patriarkalt system. Men några kvinnor finns det. De tre häxorna som förebådar olyckorna. "Othellos" Desdemona som blir oskyldigt anklagad. Ofelia.

Jonas: Det är väl inte precis de bästa rollerna som är skrivna för kvinnor. Men förhoppningsvis ska man kunna identifiera sig oavsett kön.

Özz: Då är det ju mycket bättre kvinnoroller hos Tjechov några hundra år senare.

Jonas: Egentligen handlar Shakespeares pjäser om människan och väldigt lite om mansrollen. Hamlet till exempel har ju spelats av ett antal kvinnor. Den blir lika relevant då. När dramat har funnits så här många år är det spännande vad man har lyft fram i olika tider. "Rickard III" hade inte gått på Dramaten sedan Ernst-Hugo Järegård gjorde den 1980.

Özz: Jag hörde att den var jättedålig.

Jonas: Haha, det har jag ingen aning om. Men då låg fokus på de stora stridscenerna på slutet, som vi nästan helt tog bort [på Dramaten]. Kvinnorna var nästan inte med alls 1980 medan vi kände att det var relevant att visa dem. Deras vittnesmål. Som hos Aleksijevitj. Det tyckte man inte då. Då var det intressantare med militaria och truppförflyttningar.

 

Kommer ni ihåg era första möten med Shakespeare?

Jonas: Jag sökte scenskolan med "Att vara"-monologen, det var katastrof, jag hade precis gått ut gymnasiet och trodde att jag var briljant. Jag hade nätt och jämt lärt mig texten ordentligt. Jag gick ner på knä på cementgolvet så att det sjöng i knäskålarna. Då hörde jag hur någon i juryn drog efter andan och sa "AJ". Jag sprack [kom inte in]. Förstås. Hahaha! Rakt av.

Özz: Jag minns faktiskt inte. Man har ju sett så mycket. När jag sökte första gången sa alla: "Sök för guds skull inte med Hamlet." Jag kom i alla fall ändå inte in. Men jag fick behålla mina knäskålar.

 

LÄS MER: Inte alls så puckelryggigt

 

Ligger det ett löjets skimmer över Shakespeare?

Özz: Det är alla som försöker förstå sig på och psykologisera, jag tycker att man ska ta det lite grann för vad det är: fantastiska berättelser och dramer. Man får inte tro att man är för fin i Shakespeares värld.

 

Hur gör man med de där väldigt slitna texterna?

Özz: Man sätter det i kroppen. Det är som en koreografi. Du går och dricker vatten, då vet du att du har tre minuter, och så där. Och sedan när du tar tag i honom i kragen då har du sagt det. Vissa skådespelare lär sig texterna mycket snabbare än andra.

Jonas: De är ju så bra, det är en lycka att få säga dem. Det är inte alltid man har så bra text, så man får vara glad.

 

En häst, en häst, ett kungarike för en häst. Har du repeterat på det Özz?

Özz: Nej, vi får se vad Magnus Florin skriver först, det är han som gör bearbetningen.

Jonas: Den meningen är lika populär som en popsång. Någon gång kunde man känna att publiken viskade "det är den".

 

Vad handlar det där med hästen om egentligen?

Jonas: I vår föreställning var det the rise and fall of Rickard III. Vad är det värt. Jag står mitt ute på slagfältet och det enda jag behöver är en häst. Om vi ändå ska tala lite militaria. Är du av hästen så är du stekt.

Özz: Jag ser det mera som ett rop på hjälp. I desperationen, i förfallet, när du vet att du kommer att möta döden kan du ropa vad som helst. Det är därför den funkar än i dag. Det är den sista sucken.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.