Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sekel av liv och död

Jenny Erpenbeck.

Foto: Katharina Behling
"Natt för gott".

Nils Forsberg om Jenny Erpenbecks "Natt för gott", en guidning genom den europeiska erfarenheten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

JENNY ERPENBECK

Natt för gott

Översättning Ulrika Wallenström

Albert Bonniers, 278 s.

Sorgen när någon dör handlar också om hur den dödas unika värld försvinner, världen av minnen, drömmar och relationer som bara var den personens. Det blir ett hål i tillvaron som är borta för alltid. Jenny Erpenbecks "Natt för gott" börjar 1902 med att ett litet flickebarn dör i Galizien i det som nu är Ukraina.

Här kunde det ha tagit slut, men tänk om flickan hade överlevt? Då hade hon vuxit upp och flyttat till Wien, men blivit dödad av en man där. Om det inte hänt? Då hade hon blivit kommunist, emigrerat till Sovjetunionen och fallit offer för utrensningarna i slutet av 1930-talet. Men om …?

Fyra gånger hinner huvudpersonen dö för att räddas av Erpenbecks ändrade intrig innan ljuset släcks för gott 1992. På vägen tecknas en bild av 1900-talet, från misär och pogromer i dubbelmonarkins utkant över två världskrig, nazism och kommunism fram till murens fall.

Det är en historia som berättats många gånger, som måste berättas om och om igen, och som här tas till nya nivåer.

Under senare decennier har verklighetsbakgrund oftare än form och gestaltning varit det som legitimerat litteratur, från kändisars snyftbiografier till vittneslitteratur. Jenny Erpenbeck, född i Östberlin 1967, kompenserar bristen på erfarenheter av annat än realsocialismen genom just formen. Med döden hela tiden väntande på nästa sida ställs allt på sin spets.

Erpenbeck är en av de främsta tyska författare (en annan är Marcel Beyer) som tar den borttynande vittnesgenerationens historier vidare in i 2000-talet, och som med konstens medel väcker liv i en snart förlorad värld.

Det skulle kunna vara värt också det finaste litterära priset av dem alla, åtminstone om något decennium. Till dess kunde Svenska Akademien fundera på att låta Ulrika Wallenström som förutom Erpenbeck också översatt bland andra Döblin, Weiss, Mann och Sebald till klockren svenska ta över Gunnel Vallquists stol. Det skulle balansera en samling ledamöter med lite för frankofil slagsida.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.