Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sebbe Staxx, jag kan bli din litterära farsan Baloo!

Sebbe Staxx på Bokmässan 2015. Foto: ROBIN ARON / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN
Sebbe Staxx, eller Sebastian Stakset som han egentligen heter, är djupt religiös. Bild från Malmö Operas uppsättning av "Jesus Christ Superstar". Foto: JOACHIM WALL

Kartellen-medlemmen Sebbe Staxx blev Sebastian Stakset och gick från rappare med kriminellt register till djupt religiös.

Martina Montelius hoppas att hans nästa inkarnation är kulturtantsfavorit.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag föll för Sebbe Staxx för att han kunde berätta, och för att han berättade på samma sätt som jag. Den förhöjda sanningen om varför han mådde så dåligt.

Som det töntigaste av det töntiga – medelålders kulturtant med intensiv vurm för hip-hop – har jag i flera år med jämna mellanrum lekt att jag är Sebbe Staxx. “Svarta duvor och vissna liljor”, den hårt kritiserade låt Kartellen gjorde i samarbete med Timbuktu 2013, gick på repeat i mina hörlurar i många veckor. Jag rappade till och med en bit av den för tidigare finansministern Anders Borg en kväll.

“Palme fick ett nackskott, SD fick en jackpott, folket blev till fimparna i Anders Borgs askkopp!”

Jag betraktar Anders Borg som min vän, fast vi har olika politiska åsikter. Sebbe skulle säkert också gilla honom. Men vi rappare måste få köra våra rhymes, kompromisslöst. En passion som förstås lätt kan överföras till Gud. En omriktning av samma brand i blodomloppet. Ja, Sebbe har gått och blivit religiös. På det sätt som kan liknas vid nyförälskelse. Universalnyckeln till livets mysterium är äntligen funnen, och Sebbe behöver inte längre vara kriminell.

 

LÄS MER: Sebbe Staxx självbiografi är konstant spännande  

Rapmusik får mig att gråta

Det är klart att jag är glad att snubben mår bra, men jag vet inte om han verkligen behöver Jesus. Jag tror att Staxx skulle kunna reinkarneras i ännu en form: den intensivt kulturintresserade människans. Han har nyligen kommit med en bok, “Bara ljuset kan besegra mörkret”, men den är lika svartvit som sin titel. Mest en redogörelse för hur han har förändrats, och hur mycket han älskar sin fru. Min dröm är att han ska ta med sig sin uppenbara begåvning för att skriva in i nästa bok. Det är nog detta som gör att jag älskar rapmusik: texterna. De är så oerhört mycket bättre än de flesta pop- och rocktexter. Ingen annan populärmusik kan få mig att gråta som Eminem, Silvana Imam eller Cherrie.

Inget “Oh baby I want to feel your sexy body” här inte. I stället samhällsanalys, klassdiskussioner, bråddjupa resonemang om lojalitet, kärlek och kolsvart ångest. Hur skulle det bli om Sebbe gjorde upp med en religiös kris i en låt? “Yo, Gud, vafan mannen jag blöder som en gris/mitt hjärta som var fyllt av ro blev kaoz och kallt som is” - nej, det skulle bli mycket bättre. Men den typ av religiositet som har tagit Sebbe i besittning tycks göra den troende språkligt impotent. Varför är det så?

 

LÄS MER: Majken Johansson var själsfrände till Silvana Imam 

Frireligiösa med lena ytor

Jag känner igen det från frireligiösa personer som ibland kom fram till mig på gatan när jag var ung för att värva mig till sina församlingar. De var alltid intensiva, och troende långt över tunnelseendets gräns, men märkligt avkönade, liksom sandpapprade, med helt lena ytor, som barn i vuxenkroppar. Några kvisslor på halsen. Blickar med endast ett lager i uttrycket. Blev Sebbe tvungen att avliva den räv han alltid haft bakom örat för att kunna sluta vara kriminell? 

Jag måste inse att jag inte kan axla Sebbe Staxx fallna mantel. Jag skulle inte kunna keep it real med mitt obefintliga kriminella register, mina stadiga inkomster och regelbundet återkommande tider i tvättstugan. Ska jag rappa om att jag smörjer in mig med hudkräm och köper kläder åt barnen på Lindex? “Jag var varit gift i femton år/yo, tillvaron som morsa kan vara lite svår/shoutout till biträdande rektorn och fröken/håll i er alla polare, jag släpper värsta möken, yeah, c'mon!”

Kulturtanterna skulle bli extatiska

Det funkar bara inte. Jag kan inte muta in Staxx territorium. Men han skulle kunna gå rakt in och ta över mitt. Jag svär. Han skulle kunna vara med på DN:s litteraturkryssning inom två år om han släppte lös sin språkliga monstermojo över boksidor. Men han måste arbeta upp självförtroendet. 

Jag kan bli din mentor, Sebbe. Din nya gud! Eller åtminstone din litterära farsan Baloo. Du kan börja dyrka litteraturen i stället, hänga med mig på biblioteksbesök och träffa alla coola tanter som läser mina böcker. De har hur mycket som helst att berätta; du skulle sitta med dem i timmar och bara lyssna. På tåget hem från Bokdagarna i Dalsland (fucking Åmål!) skulle du kunna lära mig rappa. Medpassagerarna skulle bli extatiska. Vi kan göra en skiva och en bok som hänger ihop. “Sebbe feat. Marty - Gud möter gammelgädda”. Kom igen mannen, det blir fett! 

 

Martina Montelius är dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida. 

Lyssna på hennes podd, "Lunch med Montelius". 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!