En höst i mellanstadiet hade vår fröken valt Robinson Crusoe som högläsningsbok. Den höstens högläsningstimmar, stunder som skulle vara en mysig vila, blev för mig intensivt obehagliga.
I dag kan jag plocka isär situationen, se hur det inom barnet som var jag upprättades ett avstånd mellan mig och mig, hur jag gjordes främmande för mig själv.
Som barn ville jag bara försvinna. Sådant som hände på skolgården, att jag blev retad för neger, eller att vi spelade ett bollspel där den som förlorade var "nigger", det kunde jag hantera. Det var när rasismen var sanktionerad av den vuxna auktoriteten som jag inte längre höll ihop.
Det är sådana situationer som jag som i dag som förälder har ett starkt behov av att skydda mina egna barn ifrån. Därför blev jag glad när jag hörde att Kulturhuset bestämt sig för att flytta Tintin-samlingen från barn och ungdomsavdelningen till en avdelning som riktar sig till en vuxen publik. Jag vill att förskolans lässoffa, barnbiblioteket, skolbiblioteket och Bolibompa skall vara platser där mina barn är trygga, där de inte riskerar att utdefinieras som "andra".
Den massmediala diskussionen om rasistisk barnkultur handlar symptomatiskt nog om allt annat än svarta barns behov. När ett batteri av vita DN-skribenter rycker ut för att försvara sin gamla kollega Stina Wirsén lyckas varenda en av dem undvika den frågan.
Strategin är i stället att utdefiniera kritikerna som på olika sätt icke trovärdiga. Längst (eller lägst) går Jonas Thente när han avfärdar lektorn Ylva Habel som å ena sidan en "ung human-oriand" och å andra sidan som en "akademiutbildad kärring" (Bokbloggen, DN.se 10/9). Thente kan tydligen inte bestämma sig för om Habel är omogen eller senil, däremot är han säker på att hennes kritik bara syftar till att skapa rubriker och få forskningsanslag.
Här ett litet tips om forskning att göra på kammaren, Thente: Bildgoogla "pickaninny". Det är bara vattenmelonen som saknas i Stina Wirséns version.
Lyfter vi oss en nivå upp så ser vi att försvaret för Wirsén handlar om mer än kollegial nepotism på DN. Den större bilden som framträder är en av den vita svenska majoritetens kraftfulla avfärdande av icke-vita svenskars anspråk på att vara med och forma vår gemensamma kultur.
Oivvio Polite
Oivvio Polite är frilansskribent och programmerare. Han har jobbat tillsammans med Ylva Habel, bland annat i redaktionen för Tidskriften Slut.