Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ingen politiker ska vara "invandrarrepresentant"

"Frontens gryningsfärg". Foto: MAGNUS NEIDEMAN
Nalin Pekgul. Foto: ALEXANDER DONKA

Svenska partier får i sin iver att skapa mångfald aldrig se på kandidater som "invandrarrepresentanter".

Nalin Pekgul imponeras av en teaterpjäs som väcker tankar om en modig släkting och vanskliga lojaliteter.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | POLITIK. När jag såg "Frontens gryningsfärg" på Stockholms stadsteater blev jag väldigt berörd och sa till alla mina släktingar och vänner att de måste se föreställningen om fyra kvinnliga soldater. 

En av huvudpersonerna påminde starkt om min faster Necla som var med i den kurdiska motståndsrörelsen. Necla var älskad i släkten för sitt mod. Nu har det gått 37 år sedan hon mördades efter militärkuppen 1980, men fortfarande har den äldre generationen i vår släkt svårt att prata om henne. Det betyder att de yngre inte vet någonting om kvinnan som syns på fotografier i våra hem.

Jag var 13 år när Necla mördades och har många minnen. När jag såg "Frontens gryningsfärg" blev jag påmind om hennes underbara humor även i svåra stunder. Pjäsen fick mig också att se hur hennes engagemang i motståndsrörelsen gav henne en stark ställning i ett patriarkalt samhälle. Även om det främsta motivet för Necla och andra kurdiska kvinnor var att bekämpa det turkiska förtrycket blev det tydligt att de samtidigt erövrade en annan roll än kvinnans traditionella. 

Pjäsförfattaren Mustafa Can

En bekant till mig som endast har hört talas om Neclas mod ville också se föreställningen. Efteråt var han arg på pjäsens författare Mustafa Can, som har kurdisk bakgrund, för att ingenting i pjäsen antydde att det skulle handla om kurderna. Visserligen tyckte också min bekant att föreställningen var mycket bra, men om han träffade Mustafa Can skulle han få veta att han inte bryr sig om sitt eget folk.

Jag försökte ta en diskussion om konstnärlig frihet och att pjäsen kan ha ett annat syfte än att bekräfta en kurdisk självbild. Jag fick dock ge upp och tänkte för mig själv; dessa inskränkta kurder som inte ser att det finns en värld där andra krig pågår och där icke-kurder också lider.

Min bekants reaktion är ett symptom på en större sjukdom. På olika sätt och av olika anledningar fostras människor in i eller tar med sig lojaliteter och motsättningar från sitt ursprungsland.

Nalin Pekgul vid riksdagens öppnande när hon var S-politiker. Foto: SVEN LINDWALL

 

LÄS MER - Nalin Pekgul: Låt inte en islamist tala för oss, Dramaten 

Erdogan och Gülen

Nyligen besökte jag Holland och fick veta att den holländska polisen har stora svårigheter att hantera konflikterna mellan Erdogan- och Gülen-anhängare. Det obehagliga är att den konflikten har flyttat in i själva polisorganisationen. I sin strävan efter att sammansättningen av poliskåren ska spegla befolkningen har de lyckats få poliser med turkisk bakgrund. Så långt är allt gott och väl. Men när poliser känner lojalitet med Erdogan eller Gülen, i stället för det holländska samhället, uppstår problem. Det skrämmer mig att olika etniska grupper sätter en sådan press på individerna att det blir svårt för dem att verka i det samhälle som de lever i.

Mångfaldssatsningar behövs, men man måste gå varsamt fram. Här har svenska partier en viktig läxa att göra inför årets val.

Jag vädjar till politiska partier att på allvar diskutera risken för att personer som föreslås för olika politiska uppdrag kan ha lojalitet någon annanstans än med partiets politik och det demokratiska systemet. 

 

LÄS MER - Nalin Pekgul: Hissa svenska flaggan på studenten 

Röstfiske i egna gruppen

Se aldrig en kandidat som "invandrarrepresentant" med den uttalade eller underförstådda uppgiften att hämta röster i den egna etniska gruppen. Det sätter kandidaterna i en utpressningssituation, där väljarna som röstar på honom eller henne förväntar sig något i utbyte. Det göder också känslan av att svensk politik inte angår dem som medborgare, utan främst är ett sätt att skaffa gruppen fördelar.

Partierna har ett ansvar för att deras kandidatlistor speglar väljarkårens sammansättning. Om jag nomineras till ett förtroendeuppdrag är det för att jag ska tillföra partiet mina erfarenheter och kompetenser, till exempel som sjuksköterska. Sedan är min roll att föra ut partiets politik till alla potentiella väljare, inte fiska röster i den svensk-kurdiska väljarkåren.

 

Av Nalin Pekgul

Nalin Pekgul är sjuksköterska, skribent och medarbetare på Expressens kultursida. Hon har också varit riksdagsledamot (S).

 

LÄS MER – Nalin Pekgul: Vi muslimer måste ställa upp när judar attackeras 

 

LÄS MER – Recension: "Frontens gryningsfärg" ger en stark bild av krigets vanvett

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!