SD:s Bo Broman känner sig exkluderad på Pride

Foto: ALEX LJUNGDAHL

I det nya avsnittet firar Gunilla Brodrej och Martina Montelius Pride och pratar om Heliga Birgittas uppenbarelser och de eventuella fördelarna med att gå i kloster kan ha sina fördelar.

Dessutom: SD:aren Bo Broman känner sig exkluderad.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

PODCAST. – Den så kallade gaysvängen har betytt mycket för mig. Det var där jag blev vuxen, säger Martina Montelius.

https://embed.podplay.com/lunch-med-montelius-1412/230-heliga-birgitta-pa-pride-129902/light?platform=podplay

– Vi fick höra din gaystory i vårt avsnitt på Side track. 

– För övrigt är jag inte hetero, jag är bi, bara så ni vet. Så jag är ingen inkräktare på Secret Garden, säger Martina.

– Vad är jag då? Är jag en faghag. Och är det en okej etikett. Får man säga det, undrar Gunilla Brodrej.

– Klart man kan. Det var väl det jag var, eller är.

– Det finns fördomsfulla bilder av faghags. Då tänker jag på en lite lätt överviktig, väldigt pratsam...

– En som är alldeles för pratsam för att heteros ska stå ut. En korsning mellan käring och diva.

– Tar plats!

– Skrattar högt. Det gör ju jag. Så att folk hoppar till, säger Martina.

– Den andra typen av faghag är de glamorösa kvinnorna som har en bög som accessoar.

Madonna och hennes bror Christopher 2003.
Foto: RON DAVIS / STELLA PICTURES SHOOTING STAR

– Exakt. Det där var Madonnas bror jätteledsen för. De blev osams sen. Han var bakgrundsdansare och påklädare och sa att det finns kvinnor som använder bögar som handväskor. Det kan kännas förnedrande. ”Jag är inte ditt alibi som visar att du är så jävla frisinnad”.

– Och den här personen ska också vara den som följer med när man shoppar.

Alla bögar måste vara jättebra på att shoppa.

– På Twitter stötte jag i dag på den första bög-Sverigedemokraten, han heter Bo Broman. Han är sur för att Pride inte inkluderar SD i sin årliga partiledardebatt. Han känner sig inte inkluderad. Han tycker att det är hyckleri. Jag undrar hur Bo Broman ser på hur hans partikamrater har uttalat sig, inte minst Jimmie Åkesson har uttryckt sig förnedrande om Pride, säger Martina.

Bo Broman.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

– Men nu kan jag tycka att när vi har hela vår SD-friande höger, när Moderaterna och KD är välkomna då börjar det bli tramsigt, var ska de dra gränsen? Jag tar inte strid för SD, men när Pride ändå har blivit så otroligt main stream...jag vet inte...

– Å ena sidan får jag frossbrytningar när jag ser de nya exemplen på hur SD flyttar in i värmen, men inte nog med det, Socialdemokraterna bedriver i princip SD-politik när det gäller migration.

– Egentligen tycker jag att Pride skulle stänga ner för alla politiska partier. Kan man inte säga till dem att ”det här är våran vecka”, vill ni vara med får ni ställa er under Pride-flaggan. De politiska partierna försöker armbåga sig fram och ta över deras frågor.

– Prideparken är en sådan fantastisk reklamplats för nästan vad som helst, det är ju pennor med företagsloggor, den ena märkliga organisationen efter den andra vill ha tält, det är PR rosa pengar helt enkelt.

..för ni är Jimmie Åkessons knähundar allihopa.

– Har man bestämt sig för att släppa in hela marknaden kan man inte dra streck vid SD, ursäkta, säger Gunilla.

– Det är ju det där symbolvärdet som SD har, där de fortfarande är så kopiöst vidriga. Men om man kokar ner det till politik har hela den svenska politiken kapitulerat för SD, säger Martina.

– Då hade det väl varit bättre att säga att inget politiskt parti är välkommet...

– ...för ni är Jimmie Åkessons knähundar allihopa.

Martina guidar Gunilla om hur man gör på Pride. Bland annat får hon hjälp och mod att våga gå till Kinky-kvarteret.

– Det vågar jag inte!

– Jo det gör du! Man behöver inte prova på nånting. Tänk dig att de släcker lamporna på Clas Ohlson och sätter upp en ljusslinga i stället.

– Vadå? Är det attiraljer?

– Ja. I år finns det nåt för dig som heter puppy play. Såvitt jag förstår är det att man leker att man är en hund. Och så har man sex.

– Har man sex?!?

– Nej, nej, inte i Prideparken. Man kan gå till ett tält och få mer information. Det är som när Arbetsförmedlingen har öppet hus.

”Liket i garderoben”.

Sedan blir det boktips. Martina berättar om Ingeborg Svenssons läsvärda bok ”Liket i garderoben” om hur man har begravt de homosexuella genom historien.

– Det handlar bland om att många familjer till de unga människorna som dog i aids på 1980-talet inte ville stå för att deras barn var bögar, man dör när man är väldigt ung och ens föräldrar skäms för vem man vad och vad man dog av, säger Martina.

Vidare tar podden upp Heliga Birgitta. Gunilla har varit i Vadstena och börjat fundera.

– Hur kunde hon få ett så stort genomslag för sina griller? Hela klostertillvaron kan ju verka vansinnig, men min kollega Valerie Kyeyune Backström fick upp mina ögon för att det kanske var toppen att komma till ett kloster. Du slapp gifta dig med mannen du inte ville ha, du kanske slapp svälta ihjäl och du kanske trots allt kunde leva ut din sexualitet.

– För man kan ju vara flata! 

– Det kanske inte står nånting nånstans i nån skrift att ”sodomi” mellan kvinnor är förbjudet.

– De som skrev det där hade kanske inte ens tänkt tanken.

Apropå det tipsar Gunilla om Lauren Groffs historiska roman ”Matrix” om abbedissan Marie de France som blev utslängd från hovet för att hon var för ful. 

– Marie stångade mus! Lapade djungeljuice! Pride och kloster kan man tro är på var sin ände av en skala. Nej tvärtom, det är som två knäppta händer, säger Martina.

”Matrix”.

Till sist pratar Gunilla och Martina om bröderna Gibb och den stora backlashen mot discomusiken som det bland annat berättas om i dokumentären ”Bee Gees: how can you mend a broken heart”.


Lyssna på Lunch med Montelius överallt där poddar finns.