BUKAREST. Sverigedemokraterna har tapetserat Östermalmstorgs tunnelbaneuppgång med budskap till Stockholms turister. På engelska ber partiet om ursäkt för "the mess here in Sweden". Det handlar om tiggeriet.
Det är förstås utmärkt att partiet klämmer ur sig ett senkommet "sorry" för det förtryck som i sjuhundra år plågat Europas största minoritet och som än i dag saluförs av ett internationellt gäng högerextremister.
Som bland annat en färsk norsk studie visar är tiggeriet i de skandinaviska huvudstäderna inte organiserat av kriminella nätverk. Det politiska maskineri som bedriver hatpolitik mot kontinentens fattigaste är däremot en väloljad sammansvärjning.
Den främlingsfientliga rörelsens kampanjer förstärker och upprätthåller majoritetssamhällets förtryck av romer – och håller kvar dem i fattigdom.
När romerna, inte bara på papperet utan också i praktiken, får tillgång till fri- och rättigheter lyckas de ofta av egen kraft bryta sitt utanförskap. Till exempel i Spanien. Med den nya demokratiska konstitutionen som hävstång drev romska aktivistorganisationer en framgångsrik kamp mot diskriminering efter fascismens fall.
Och innan krisen slog till 2011 hade de spanska romerna – tack vare egna småföretag inom försäljningsbranschen – högre sysselsättningsgrad än etniska spanjorer.
De sverigedemokratiska krokodiltårar som rinner över tunnelbanans väggar har jag bara sett på bild. Själv turistar jag nämligen i Rumänien. Social turism, kan man säga.
I romska byar, insprängda i ett sagolikt, böljande landskap, döljer sig den djupaste misär. Men sida vid sida med fallfärdiga plåtskjul och spruckna lerhyddor har många också byggt ståtliga stenkåkar. Deras barn är välklädda och går plikttroget i skolan, deras sjuka föräldrar har respirator, de äger bilar. "Vi var lika fattiga som våra grannar för några år sedan", berättar de. Eller värre: "Vi sov på tågstationen."
Deras räddning? Tiggeriet.
Till skillnad från välbeställda turister, som på väg upp mot Stureplan konfronteras med SD-reklam, slösar inte romska fattigdomsturister en krona i onödan. De skramlar med muggen och sparar. På några år kan det för en tiggande familj bli möjligt att investera i ett hus och en framtid för barnen.
Precis som de spanska romerna kan de själva, om majoritetssamhället bara ger dem chansen.
"Välkomna tillbaka till ett bättre Sverige 2018", är SD:s löfte till Stureplansturisterna. Det outtalade budskapet till de fattiga resenärerna är just motsatt: Stanna hemma i misären. I ett ännu värre Europa.
Aaron Israelson
Aaron Israelson är avgående chefredaktör för Faktum.
kulturen@expressen.se