Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

SD får gärna pröva sin lycka på universiteten

Mattias Karlsson (SD). Foto: SVEN LINDWALL

Sverigedemokraterna vill bygga ut sin ideologi och ta större plats i kulturen, medier och högre utbildning.

Victor Malm välkomnar dem att prova. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Objektiv politisk neutral utbildning, det låter förstås bra. Sverigedemokraternas landsdagar pågår, och den ideologiska sökaren Mattias Karlsson välsignar dem med att plädera för behovet av nationalkonservativ infiltration. 

Han vill inte styra medier och kultur politiskt, utan se till att nationalkonservativa och Sverigevänner engagerar sig och använder dessa maktrum. Och eftersom man redan har sina medier, och ingen intresserar sig för konst och litteratur, blir högre utbildning särskilt viktig, ”det handlar om att markera närvaro i universitetsvärlden”, säger Karlsson till Aftonbladet. Man vill verka för en så ”objektiv politisk neutral utbildning” som möjligt. 

Karlsson bevisar så ur lite han vet om universitet, vetenskap och utbildning, bortom klyschorna som ekar i träsktidningar och internmejl.

Det har ännu inte blivit särskilt mycket revolution av det där.

Men han talar förstås också om en god gammal vänstertaktik, gjord berömd när aktivisten Rudi Dutschke började prata om den långa marschen genom institutionerna. Det betraktades då – i slutet av sextiotalet – som en förberedelse för revolutionen. Först infiltreras viktiga samhällsinstitutioner, sedan böjs medborgarnas moral och tankevärld, därefter ändras samhällsordningen. 

Och visst blev det så att vänstertänkandet fick en ganska stark position på delar av universitetet, framför allt i humaniora och samhällsvetenskap. Man kan inte läsa många terminer litteraturvetenskap eller sociologi utan att stifta bekantskap med marxistiska tänkare som Georg Lukács och Theodore W. Adorno

Men om jag, i välmening, får beskriva lite verklighet för herr Karlsson: det har ännu inte blivit särskilt mycket revolution av det där. Tvärtom tror jag att lite drygt 100 procent av vänsterakademikerna ser med ilska eller fasa på hur samhällsutvecklingen har tett sig sedan dess. 

Många av mina bästa akademiska erfarenheter kommer från diskussioner med personer som absolut inte delar mina politiska åsikter.

De är bildade och smarta, men politiskt impotenta, förlorade i universitetsbyråkrati och avhandlingar om Jorge Luis Borges, Paul Ricœur eller Giorgio Agamben. Och är därtill oförmögna att påverka kulturen i stort, eftersom universitet numera är en väg till arbetslivet, inte en plats där man bildar människor. Jag misstänker att Karlssons vänner skulle gå ett liknande öde till mötes. 

Dessutom krävs hårt, hårt arbete för att få liv i den intill döden magra jord som deras tankevärld växer ur. Vad har man egentligen att bygga vidare på? Rudolf Kjellén? Erik Gustaf Geijer? Oswald Spengler? Det låter lite deppigt.

Erik Gustaf Geijer. Foto: OKÄND / PB

Men jag tror nog att det finns en och annan Sverigedemokratisk skalle som skulle bli lycklig, finna mening, sluta oroa sig så mycket över de dära invandrarna, av att ägna sig åt marginalanteckningar till ”Västerlandets undergång” i stället för riksdagskompromisser, konspirationstänkande och hatmejl på fredagskvällar. 

Så för all del, skriv masteruppsatser, börja doktorera! Jag menar det. Ingen med intellektuell nyfikenhet kommer att hindra er. 

Många av mina bästa akademiska erfarenheter kommer från diskussioner med personer som absolut inte delar mina politiska åsikter, men dock min övertygelse om att stoffet alltid kommer först. Ja, den icke-ideologiska kärleken till litteraturen och bildningen.

Det kommer dock inte att göra någon skillnad. Akademin är en av få platser där de bästa argumenten fortfarande har ganska goda chanser att vinna, och dem saknar Sverigevännerna. 

 

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida. 

Är litteraturmannen utrotningshotad? 

Ensamma, patetiska, kränkta, fattiga, bittra.

De unga författarna Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén diskuterar frånvaron av unga författarmän i Sverige med Daniel Sjölin. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen.