Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Schwartz förälskar sig i borgare och brackor

Dezsö Kosztolányi.

Nils Schwartz faller handlöst för Dezsö Kosztolányi, en ungersk Hjalmar Bergman.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

DEZSÖ KOSZTOLÁNYI
Lärkan
Översättning Maria Ortman
Perenn, 230 s.

Man kan förälska sig i en roman vid första ögonkastet - om sedan kärleken uthärdar en omläsning eller en mera kritisk granskning är förstås en senare fråga.

Jag förälskade mig sålunda i ungraren Dezsö Kosztolányis roman "Lärkan" redan från första sidan, helt betagen av dess precisa prosa och fördragsamma humor, fint förmedlad av översättaren Maria Ortman.

Kosztolányi (1885-1936) gav ut romanen 1924, när det österrikisk-ungerska kejsardömet efter första världskriget hade upplösts i mindre nationer. Men i romanen består det vidsträckta kejsardömet fortfarande, året är 1899, och en stor händelse kastar saker över ända hemma hos familjen Vajkay i den sömniga landsortsstaden Sárszeg.

Dottern, en 35-årig ungmö som föräldrarna gett smeknamnet "Lärkan", ska nämligen hälsa på släktingar i en annan del av landet och vara borta i en hel vecka!

 

Hur ska föräldrarna klara sig utan sin tjänstvilliga allt-i-allo under så lång tid, med allt vad det innebär av uteätande och andra olägenheter? Det visar sig att veckan blir mera omtumlande än vad någon kunde ana, inte minst för fadern, en pensionerad landsarkivarie som dragit sig undan det sociala livet i staden.

Plötsligt sugs han motvilligt in i det där livet som i en strömvirvel och börjar ta för sig med en glupskhet som mest av allt chockerar honom själv. Kosztolányi skildrar den lilla stadens borgare, brackor och backanaler med en ömsint förtrogenhet som samtidigt gör klart att det skulle vara smått outhärdligt att bo i den där inskränkta hålan någon längre tid.

 

Han växte själv upp i en sådan miljö och såg till att redan som 18-åring komma i väg till Budapest, där han etablerade sig som journalist och stilbildande författare. En av hans nutida efterföljare är förordsförfattaren Péter Esterhàzy som använder Kosztolányis mest kända litterära gestalt Kornel Esti som ett slags kameleontisk ledfigur i sin senaste roman "Esti".

Esterházy jämför Kosztolányi med Tjechov, och det är fullt befogat. Som svensk tänker jag lika mycket på Hjalmar Bergman och Fritiof Nilsson Piraten.

Jag hoppas att enmansförlaget Perenn i Hässleholm ser till att vi får läsa mera av Kosztolányi på svenska.

 

Följ Expressen Kultur och Litteratur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!